”Mankind always sets itself only such tasks as it can solve”

Man bedömer att utsläpp från deponier är den femte största faktorn som påverkar de klimat­förändringar som vi ser ske i världen idag. Ändå gör vi märkligt lite för att motverka dessa utsläpp. Lagstiftningen på området är mycket svag. Visst kan man läsa sig till att gas från deponier ska samlas in, om och när man tycker att det behövs. Det finns ett allmänt råd kopplat till lagtexten, men där är varje tjugonde ord ordet ”bör” och bara ett skall – en individuell bedömning bör göras om insamling skall ske … Och vilken tillsynsmyndighet har någonsin satt upp gränsvärden för hur mycket metan från en deponi som får tillföras atmosfären, på samma sätt som man sätter gränsvärden för olika ämnens utsläpp till vatten?

Varför är det så? Varför arbetas det så hårt med andra utsläpp av växthusgaser och andra utsläpp från deponier men inte med deponigas? Varför anses inte deponigasen vara något allvarligt problem när det diskuteras kring deponiers miljöpåverkan?

Svaret ligger i rubriken som är ett citat av Karl Marx. Citatet fortsätter med texten ”… since, looking at the matter more closely, we will always find that the task itself arises only when the material conditions necessary for its solution already exist or are at least in the process of formation.” Alltså att problem uppkommer först när vi vet hur de ska lösas. Vi har inte kunskapen eller tekniken att mäta hur mycket gas som läcker ut från deponierna, och eftersom vi inte kan så går det inte, och eftersom det inte går så behöver vi inte. Eller?

Vi vet att produktionen av deponigas kommer att minska i framtiden tack vare att vi minskar mängden deponerat organiskt avfall, och därmed minskar också utsläppen av deponigas. Men de minskar från vad till vad? Utsläppen kommer också att minska till följd av att vi sluttäcker våra deponier och konserverar avfallet. Detta är dock ett svagt argument, eftersom vi vet att gasproduktionen kommer att starta igen när sluttäckningen i framtiden försvagas eller när vi öppnar deponierna för att komma åt de värdefulla ämnen som har deponerats där.

Att ett problem ser ut att vara svårt att lösa får inte vara skäl för att inte göra det.

Myndigheter, teknikföretag, kommuner och deponiägare väntar alla på varandra, pekar på att deponigasen nog snart klingar ut och låtsas som att det regnar. Och i växthuseffektens skugga kommer det antagligen att börja regna. Mycket.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg