En liten förändring för parken, en stor förändring för översvämningen
Att vi har återkommande översvämningsproblem i våra städer har nog inte undgått någon. De flesta av oss är dessutom medvetna om att förväntade klimatförändringar sannolikt kommer att öka problemen ytterligare. Skadekostnaderna kan snabbt nå väldigt stora belopp, till exempel har egendomsskadorna för översvämningarna i Dalarna och Gävleborg sommaren 2021 uppskattats till minst 1,6 miljarder kronor.
Finns det då några sätt att minska skaderiskerna? Gärna något enkelt och billigt sätt… Ja, vi kanske inte kan bygga bort alla risker, men Tyréns forskningsstudier i Vinnovaprojektet SECURE tyder ändå på att det finns potential att med relativt små förändringar kunna mildra konsekvenserna avsevärt. Nyckeln ligger i sandhalten i stadens grönytor.
Genom Tyréns forskning (se tidskriften Vatten #4 2023, sid. 53) ges en bild av hur infiltrationskapaciteten varierar mellan olika jordar i grönområden samt vad detta betyder för översvämningsriskerna i städerna. Forskningen, med både modellering och fältförsök, har även visat hur infiltrationskapaciteten påverkas av grönytans packningsgrad, som i sin tur beror på vilka maskiner och aktiviteter som belastat den vid anläggning och drift. Resultaten visar på mycket stora variationer i ytavrinning från grönområden mellan olika jordtyper och kompakteringsgrader. Exempelvis kan parkjordar med material enligt AMA anläggning med 60% sand i övre markskiktet ge hela tre gånger mer ytavrinnning än en AMA-jord med 80% sand i övre lagret. Vidare visar studien att aktiviteter, såsom exempelvis drift med tunga maskiner, som kompakterar grönytor, i vissa fall kan orsaka en fördubbling av ytavrinningen jämfört med icke kompakterade ytor. I figurerna nedan framgår hur avrinning från en grönyta påverkas av markpackning.
Avrinningskoefficientens koppling till initial markmmättnad och markpackningsgrad för lera och siltig sand
Inte nog med att en relativt måttlig ökning av sandhalten minskar ytavrinningen, den högre sandhalten gör dessutom att jorden tenderar att blir betydligt mindre känslig för markpackning. Dubbelvinst.
Utifrån forskningsresultaten rekommenderas en medveten design och drift av parkmiljöer där högt sandinnehåll prioriteras samt att markpackning minimeras. Dessutom rekommenderas att dagvattenberäkningarna i större utsträckning än idag tar hänsyn till vilka jordarter vi faktiskt har och anlägger i parkerna. Så att vi får en rättvisande bild av hur mycket vatten det kan ytavrinna när det regnar i våra städer. Genom relativt enkla medel kan således våra städers resiliens ökas mot översvämningar och klimatförändringar.
Psst – jobbar du med skyfallsmodeller? Se hit!
Som i ett led att besvara forskningsprojektets frågeställningar togs en ny metod fram för att beskriva infiltration i skyfallsmodeller. Metoden innebär att man i ett första steg beskriver markförhållandena i en hydraulisk markmodell (HYDRUS-1D) och simulerar infiltrationsdynamiken vid skyfall, för att sedan implementera dessa resultat i en 2D hydrodynamisk modell. Låter det intressant? Kika in artikeln i tidskriften Vatten (#4 2023, sid. 53) eller kontakta oss så berättar vi mer.
Medskribent:
Jimmy Olsson
Utredare vatten
jimmy.olsson@tyréns.se