Frågan om avfallsförbränning fel ställd

Nu står de på TV  och debatterar avfallsförbränning  och import av sopor igen (Aktuellt 31/3). Weine Wiqvist (Avfall Sverige) drar ut till avfallsförbrännarnas försvar (bra med avfallsförbränning med energiproduktion istället för deponering) och Anders Wijkman (Återvinningsindustrierna) tycker att avfallsförbränning förhindrar materialåtervinning (det låser fast oss för långt ner i avfallstrappan (sa han inte uttryckligen men det är min tolkning av vad han sa). Stridslinjen är välkänd för alla i avfallsbranschen. De är dock rörande överens om att vi behöver flytta oss uppåt i avfallstrappan.

På marknaden för energiproduktion från bränslen (biobränsle, torv, kol avfall) kommer avfall alltid att betraktas som ett bränsle och så länge som det är lönsamt kommer man att elda avfall. Förvisso är kraven på förbränningsanläggningarna betydlig högre när det gäller reningsutrustning (=högre kostnader) för avfallsförbränning, men detta vägs upp av att bränslet är så billigt (man får betalt för att ta emot avfall). Anledningen till det är att det är billigare att betala till en förbränningsanläggning för att de ska ta emot avfallet, än lägga det på deponi och betala deponiskatt.

Och här får man lov att ge Weine en poäng. Det avfall som importeras till Sverige för energiproduktion befinner sig inte på materialåtervinningstrappsteget. Om det inte importeras till Sverige befinner det sig på deponisteget i avfallstrappan.

Så hur kommer vi uppåt i trappan? Vi behöver göra det attraktivt att materialåtervinna. Och här har politikerna en uppgift att fylla. Inte med att förbjuda eller göra det dyrare att förbränna avfall för energiproduktion (då måste man även göra det dyrare att deponera) utan genom att göra det lönsamt att materialåtervinna. Lite ekonomiska styrmedel på det området vore väl intressant att diskutera.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg