De flesta cykelvägar är redan byggda. Vad ska vi göra nu?
De viktigaste cykelvägarna är redan byggda, kan jag konstatera i en ny och unik analys. Vissa saknas fortfarande, men de flesta är faktiskt byggda. Det är nu dags att lägga mer fokus på kvaliteten på det som finns och på att stärka cykeltrafikens anspråk på alla andra gator.
Varför byggs cykelvägar?
I strategisk planering finns det vanligtvis tre skäl till varför en cykelväg borde byggas. Dessa tre finns ofta i regionala eller kommunala cykelplaner, även om de uttrycks på lite olika sätt.
- Det finns många som vill resa mellan två platser. För att ta reda på det finns flera sätt. I en tätort finns det nästan alltid många som vill resa. Att många är samlade på ett ställe är ju själva definitionen på en tätort. Men det går också att ta reda på det verkliga eller potentiella resandet på andra sätt. Det kan vara genom data över var folk bor och var de jobbar, det kan vara från mobilmastdata där det går att se det totala resandet eller från GPS-data från fordon som kan vara bra om du vill flytta över bilister till cykelcykelsadeln. Eller så kan du helt enkelt modellera var folk nog vill resa utifrån lite antaganden. Det har jag gjort i den karta som vi kommer till snart.
- Av det totala resandet finns det en cykelpotential. Andelen som väljer att gå eller cykla minskar tydligt med avståndet, på samma sätt som andelen som väljer tåg och flyg blir högre för längre resor. Det går alltså med en enkel formel att anta hur många som nog skulle ha lust att gå eller cykla.
- Sen ska det vara bristfälligt att cykla där idag. Duger det som det är redan idag behöver du såklart inte skapa förbättrade möjligheter att cykla. Men det här med duger kan man ha lite olika åsikter om. En landsvägscyklist backar inte för att ge sig ut i ganska trafikerade vägar. Den kanske till och med hellre väljer att samsas med bilisterna än med flanörerna och deras hundar. Den ovana cyklisten eller barn vill kanske däremot bara cykla på cykelvägar och de minst trafikerade villa- och bakgatorna. Någonstans däremellan kanske vi andra finns. Vi som helst väljer cykelvägen men som kan samsas med bilisterna om vi på så vis slipper omvägar. Enklaste sättet att ta reda på var i Sveriges infrastruktur som olika cyklisters preferenser tillvaratas är att använda cykelbarhetskartan.
Något åt det här hållet funderar alltså Sveriges strategiska cykelplanerare. De får på något vis in önskemål från medborgare eller så identifierar de själva brister som de testar mot varandra i de tre punkterna ovan. Och de mest angelägna bristerna får sedan finansiering.
Men det är viktigt att tänka på att de tre punkterna måste hanteras beroende av sammanhang. Barn har exempelvis andra resmål än vuxna (punkt 1 ovan), de cyklar inte lika långt som vuxna (punkt 2) och de har också högre krav på cykelbarhet (punkt 3). I en tätort tycker jag därför att det är rimligt att barns tillgänglighet till målpunkter ska genomsyra all planering. På landet där barn ändå inte skulle cykla ens om det fanns cykelväg kan cykelbarheten vara lägre.
Sveriges regionala brister
Jag har med underlag från de tre punkterna ovan tagit fram en karta med tillhörande diagram på hur väl det går att cykla mellan alla Sveriges tätorter och var bristerna finns. Det gjorde jag som en del av att kora Sveriges bästa mobilitetsstad till Dagens industri. Då blev det ett litet poäng i en tabell.
Men det finns mer att säga om detta tror jag. Resultatet finns på en karta som visar att det redan idag nästan alltid finns cykelvägar där man kan tro att folk önskar att cykla. Men vad vi ska tänka på är att det alltså bara handlar om cykling mellan tätorter och det handlar bara om någorlunda vana cyklister. Ingen hänsyn har tagits till turistiska cykelleder eller till resor inom tätorter. Det får vi återkomma till vid annat tillfälle.
Hur stor andel av cykelinfrastrukturen som finns för den som önskar att cykla mellan tätorter i Sverige. Till vänster har vi stråken med låg potential och till höger de med hög potential. Där många önskar att cykla, i staplarna till höger, finns det alltså ganska få brister som kvarstår. Cykelpotentialpoäng han inte rakt av översättas till antalet potentiella cyklister men representerar något däråt.
Istället för cykelvägar?
Vad vi kan se i kartan är att det fortfarande finns cykelvägar som bör byggas, men att det onekligen är så att det nästan alltid finns cykelvägar där många befintliga eller potentiella cyklister kan förväntas.
Men vad ska då vi cykelvurmande trafik- och samhällsplanerare fokusera på? Här är mina förslag:
- Bygg klart de sista cykelvägarna. Det fattas fortfarande några cykelvägar, både i städer och på landet. Och det kan då finnas skäl att fokusera på annat än hög potential.
- Höj kvaliteten på de cykelvägar som finns. Att blanda cyklister och gående är trist för både de gående och för cyklisterna. Det är därför viktigt att separera dem, speciellt på huvudstråk där cykelhastigheten är högre. På andra håll kan det duga med lite mer plinga, passera lugnt och kramas i trafiken. Inom kategorin höja kvaliteten finns också passagerna. De senaste tio åren har det hänt mycket i hur cyklister har prioriterats upp jämtemot korsande motorfordonstrafik, men mer måste göras. Huvudstråk för cykel ska alltid prioriteras.
- Öka cykelbarheten i blandtrafik. I städer finns det två typer av gator: De första är inte är så trevliga att cykla på och bör därför förses med längsgående cykelväg. De andra är majoriteten av alla gator i kilometer räknat, de som mest används av lokal trafik och som parkering. Där tycker jag att alla, även barn, ska kunna cykla i bredd mitt i gatan. Stadens potentiella vardagsrum. Genom olika insatser för att minska biltrafiken kan en gata också byta grupp. På så vis kan du också slippa bygga längsgående cykelväg.
- Stärk cykelns konkurrenskraft. Det sista är det som jag tror ger bäst effekt. Att förändra konkurrenssituationen mellan cykel och bil. Bilens klumpighet har sedan 1950-talet varit dimensionerande i stadsbyggnad och gatudesign. Nu håller det på att vända. Bilen tar för stor plats när den kör, för stor plats när den står still, den är typ livsfarlig eller åtminstone hotfull i vårt gemensamma stadsrum. Dess klumpighet i staden kommer att bli dess fall och eftersom cykeln är betydligt smidigare är det helt i sin ordning att istället prioritera upp den.