Mod att lita på att det löser sig – en generalists reflektioner
Jag är inte en särskilt våghalsig person, ser mig heller inte som särskilt modig men möjligen orädd. Kanske inte när det gäller höga höjder eller djupa djup men när det kommer till att säga Ja till saker som jag ser som spännande utmaningar så är jag nog ganska orädd. Jag brukar tacka Ja, ibland med lite skräckblandad förtjusning men alltid med en liten röst i huvudet som säger att ”det löser sig”.
Ett citat med högst oklar källa som får bli nästa citat i serien Citat-som-jag-vill-skicka-med-till-en-ny-kollega. För mig har det kommit att bli en påminnelse om att förhålla mig till saker och ting lite lagom avslappnat och som gjort att jag fått möjlighet att jobba med många roliga uppdrag.
”Det löser sig”
När man som jag jobbar som generalist i ett konsultföretag som Tyréns där jag dagligen omger mig med personer som är specialister inom sina respektive discipliner, så får man hantera det där med att ”det löser sig” med viss ödmjukhet.
Citatet har en närbesläktad kusin i ”Hur svårt kan det vara?”. Det är klart att inte allt löser sig av sig själv och visst finns det mycket som är svårt, det är ju därför våra beställare anlitar oss. Men för att jag inte ska begränsas av att något från början känns oövervinnerligt, är det bra att gå in med en grundinställning om att det löser sig. Jag har dock alltid ett krav; det ska finnas uppbackning. Det kan t.ex. vara specialister i ett uppdrag som jag ska uppdragsleda, det kan vara ett ombud som jag kan ringa för bolla en knivig kontraktsfråga eller det kan vara min pappa som stod beredd (men inte la sig i) när jag för första gången skulle lägga till båten i en knölig hamn där både vind och ström kom från fel håll.
”För att jag inte ska begränsas av att något från början känns oövervinnerligt, är det bra att gå in med en grundinställning om att det löser sig.”
Att våga tacka ja till en fantastisk möjlighet
Jag fick för några år sedan frågan om jag ville gå in som projekteringsledare tillsammans med NCC för arbetet med att projektera en stadslinbana mellan Järntorget och Wieselgrensplatsen i Göteborg. Jag tackade förstås ja till det. Inte för att jag hade en lång erfarenhet av att projekteringsleda stadlinbanor, för det är väldigt få i världen som har, utan för att jag tyckte att det lät som en fantastisk möjlighet att få vara med och forma ett nytt kollektivtrafikslag i Göteborg. Hur det sedan skulle lösas visste jag inte men att det skulle göra det var jag övertygad om. Vi hade ju med oss ett grymt team med många kompetenta och kloka människor.
Vi var ett team av bland annat linbaneprojektörer, konstruktörer, arkitekter, geotekniker, produktionssakkunniga och stålbyggnadsspecialister och ingen av oss hade byggt kollektivtrafiklinbana förrut. Men med samlad kunskap tog vi fram en lösning för att på ett helt nytt sätt ta resenärer mellan två delar av stan som i dagsläget avskiljs av en älv, en järnväg, en tungt trafikerad väg och inte minst en stor höjdskillnad. I vårt uppdrag låg också utmaningen i att hitta en lösning som var miljarder billigare än den kalkylerade kostnaden för arkitekttävlingens lösning, utan att tulla på krav eller gestaltningsidé.
Illustration: Kanozi Arkitekter
Under det knappa året vi fick möjlighet att jobba med stadslinbanan kom vi längre än vad jag tror någon av oss hade kunnat ana. Vi projekterade fram en linbana med tillhörande stationer som uppfyllde krav på driftsäkerhet, säkerhetsavstånd, tillgänglighet och som verkligen hade satt sitt avtryck i staden som ett landmärke och samtalsämne. Tyvärr lyckades inte projektet ta sig hela vägen genom alla politiska beslut för att bli realitet. Men jag är övertygad om att den linbanan som vi hade projekterat fram skulle bli både ett effektivt sätt att ta sig mellan Järntorget och Wieselgrensplatsen och ett lyckat pilotprojekt för många ställen där det är svårt att lösa transporten på marken. Kanske borde det funnits lite mer ”det löser sig” på vägen…
Jag arbetar just nu som uppdragsledare för ett av beställarstödsuppdragen i Västlänken, det som beställarstöd Berg i delprojekt Haga. Det är ett betydligt mer teknikspecifikt uppdrag än vad jag är van vid att uppdragsleda, jag brukar annars vara involverad i lite mer multidiciplinära uppdrag. I uppdraget har vi ett fåtal teknikområden främst kopplade till berg, injektering, hydrogeologi och konstruktion. Att tacka Ja till en roll som ansvarig för uppdraget kändes, med vetskapen om att få göra detta tillsammans med några av de duktigaste bergtekniker, injekteringsspecialister och hydrogeologer på Tyréns, Bergab, Sweco och Amberg, inte särskilt svårt. Genom att jobba med en uppdragledargrupp, där vi som leder uppdraget har olika erfarenheter och kompetenser, kan vi driva ett uppdrag som både är otroligt komplext rent tekniskt men i och med sin storlek även kräver mycket samordning och planering.
”Gå din egen väg, för det kommer att lösa sig, men kom ihåg att våga ta hjälp av andra.”
Att veta att man har hjälp av andra är en förutsättning för att kunna tacka Ja med inställningen att det löser sig. Ett av mina viktigaste budskap till mina två söner har varit att de ska gå sin egen väg och inte apa efter andra. Man lär sig hela tiden som förälder och jag har insett att jag måste vara tydlig med ett viktigt tillägg. Gå din egen väg, för det kommer att lösa sig, men kom ihåg att våga ta hjälp av andra. Förutom att det är en förutsättning för att lära sig nya saker blir det också mycket roligare när man är många som hjälps åt.