Kortare restid, går det?
Om någon säger att en fet trafikplats eller bredare väg kommer att leda till minskade restider är det antagligen inte sant, i alla fall inte på sikt. Trots att det numera finns snabba tåg och breda motorvägar lägger vi ändå ungefär lika lång tid på att resa varje dag som vi gjorde när vi bara hade fötter och häst och vagn fanns att tillgå. En timme om dagen som vi sedan fördelar på ett antal resor.
Den här restidsobservationen har givetvis fått såväl uppbackning som kritik i forskningen. Inte minst varierar tiden varje person lägger på att resa avsevärt inom befolkningen där kön, ålder, inkomst och sysselsättning såklart spelar in.
Observationen kastar en skugga över alla de försnabbningar av trafiksystemet som vi har gjort. Om en motorväg eller ett snabbare tåg inte leder till kortare restider utan bara resulterar i att vi flyttar längre från dit vi ska, ja då känns ju hela investeringen lite onödig. Ökade utsläpp blir det också. Men onödigt är det ändå inte, det bidrar ju till att det blir enklare att arbeta i andra städer, det som kallas regionförstoring.
Möjlighet till andra färdsätt
Restiden har som sagt varit någorlunda konstant oavsett hur vi har tagit oss fram genom historien. Men inte bara det, restiden är också relativt konstant i dagens konkurrens mellan att gå, cykla och köra bil. I diagrammet nedan från Resvaneundersökning i Skåne 2018 ser vi att en vanlig resa tar ungefär en kvart till tjugo minuter, oavsett om vi går, cyklar, tar elcykeln eller kör bil. Reslängden varierar däremot såklart. En medianresa är ungefär 1 km för den som går och 10 km för den som väljer bilen.
Diagram 1. Diagrammet visar medianreslängd för resor och hur lång tid resorna har tagit i median. Exempelvis tar en vanlig cykelresa cirka 15 minuter (stapel i rosa) och är avrundat 2 km (stapel i vitt) Källa: Resvaneundersökning i Skåne 2018.
Lite förenklat: Om det går att gå dit vi vill på en kvart så gör vi det, går inte det så tar vi cykeln. Om inte heller den når dit vi vill på en kvart så är det bilen som gäller. Alltså på något sorts översiktligt plan. Och detta sker inte av någon sorts altruism, utan för att det är enklast, smidigast, billigast. Men i praktiken finns det såklart massor av bevis på att det här inte alltid stämmer när vi tittar på individuella val. Det är exempelvis betydligt mer populärt att köra korta bilresor än vad som kan förväntas.
Det är också intressant att notera den avvikande busstapeln i diagrammet. Bussen tar lång tid och resenärerna kommer inte heller särskilt långt om vi jämför med bilen. Ska jag ge mig i kast med att spekulera är en förklaring är det att de på bussen accepterar längre restider eftersom de inte behöver köra utan kan sitta och pilla med mobilen eller bara kolla ut genom fönstret. En annan förklaring kan vara att många bussresenärer kan uppfatta att de inte har något val, de kanske saknar bil eller körkort och måste därför snällt sitta på bussen oavsett hur lång tid resan tar.
En stad är väl en femtonminutersstad
Det går inte att prata restid utan att komma in på femtonminutersstaden. Om vardagens resmål finns nära (vilket de ofta finns, se tabell 2.9 här) så blir det inte bara kortare bilresor, vilket ger mindre utsläpp och trängsel, utan det leder också till en överflyttning från bil till gång och cykel. Det här går också att uppmuntra genom att bygga bredare och genare cykelvägar, att acceptera lite bilköer på gatorna och att inte ha bilparkeringar i varenda vrå av staden utan att samla dem till parkeringshus.
Men är inte alla städer i Sverige femtonminutersstäder? Är inte det nästan själva definitionen av en stad? Alltså att ha saker som boende, arbete, affärer, utbildning, vård och fritid någorlunda nära. Men femtonminutersstaden skapas inte bara i stadsplaneringen, utan också av oss som bor i staden, att vi väljer att gå och cykla, väljer affären på hörnet eller skolan i närheten.
Du som läser bor kanske i en stad? Är det inte så att du faktiskt har nästan allt du önskar inom 15 minuter med cykel, inte minst om internet med näthandel, visst distansarbete, bankärenden och sånt räknas med? Okej, kanske inte just ditt jobb är inom 15 minuter, men väl ett jobb som nog skulle kunna passa. Och då kan man fundera på varför vi envisas med att lägga så stor del av vår vakna tid i trafiken, vare sig vi bor i Stockholm, i en halvstor stad som du onekligen kan korsa på en kvart eller på landet? Kolla in härnere:
Diagram 2. Restider och reslängder i olika typer av kommuner. Till skillnad från det tidigare diagrammet tittar vi här istället på dagens alla resor, inte bara en medianresa. Vi tittar också på genomsnitt och på hela Sverige, inte bara Skåne. Exempelvis tillryggalägger de som bor i större städer drygt 50 km per dag och det tar 60 minuter. Vad jag vill säga med diagrammet är att restiderna inte skiljer sig år särskilt mycket beroende av var du bor. En tidsserie över detta finns för övrigt att hitta i den här intressanta artikeln. Källa: Nationella resvaneundersökningen.
Mer ögonkontakt och frisk luft
Det verkar finnas något mänskligt inbyggt i att fylla ut alla effektiviseringar med att röra till det i motsvarande grad. Jag brukar säga att vi egentligen inte vill resa, att det är ett elände vi går igenom för att komma dit vi ska. Men det verkar inte vara så enkelt, att det kanske finns något lustfyllt i det, att resan är lite av målet även om det bara rör sig om att köra till jobbet eller affären. Och för staden ger ju alla rörelser också liv.
Om vi nu vill lägga ungefär en timme om dagen, varken mer eller mindre, på att vara på väg någonstans så kan man som trafik- eller samhällsplanerare åtminstone se till att det ska vara enkelt att låta den timmen i så stor utsträckning som möjligt ske till fots, cykel eller med kollektivtrafik. Då blir det mindre trängsel och utsläpp och vi får lite ögonkontakt och frisk luft.