Vem ska betala för din parkering?
Vem är det som ska stå för parkeringskostnaderna? Alla kommuninvånare, dina grannar eller kanske du som parkerar? För visst är det så att parkeringsplatser inte är gratis, de kostar. Både i faktiska pengar när de ska byggas, men också som alternativkostnad, att man nog helst skulle vilja göra något annat med marken än att ställa tomma bilar där.
Parkeringsutmaningen
Det är ofta dyrare att anlägga en ny parkeringsplats än vad många verkar ha lust att betala för att parkera på den. Och nu tänker jag på långtidsparkering, alltså bilens hemadress eller vad man ska kalla det. Tyréns har tittat på vad parkeringshus de senaste åren har kostat att anlägga och kommit fram till ett spann mellan ungefär 250 000 och 450 000 kronor per parkeringsplats, lite beroende av hur elegant huset skulle vara och hur stor andel av bilarna som behövde kunna laddas samtidigt. Utslaget på 25 år blir då månadskostnaden ungefär 1000–1500 kronor.
Men måste vi bygga parkeringshus om de nu är så dyra? Ja tyvärr är parkeringsgarage i källaren ännu dyrare. Och även om det vore billigare att bara asfaltera en yta och ställa bilarna där är det sällan ett attraktivt alternativ. Att ställa bilarna på gatan då? Ja, det är nästan alltid billigast och det är där vi får ett problem.
1) Kommunen
Kommunen har många gator och utmed dessa finns det ofta plats att ställa förarlösa bilar i väntan på att föraren kommer tillbaka. Men det finns ju annat att prioritera också: Grönska, bänkar, uteserveringar, feta trottoarer eller cykelbanor. Och ibland, kanske till och med ofta, kan det vara fullt rationellt att låta bilar stå parkerade där.
Sen kan man ha en principiell åsikt om att en parkerad bil egentligen är som vilken annan skrymmande privat ägodel som helst, som en hörnsoffa, en flygel eller ett vardagsrumsbord för stora sällskap. Och privata skrymmande ägodelar ska inte förvaras på kommunal mark. Och i synnerhet inte gratis eller till en låg kostnad.
För i de flesta städer subventioneras parkering. Och det kan göras på flera vis. Det kan vara gratis eller billig parkering för alla. Subventionen kan också vara riktad till vissa, vanligtvis till de som bor i närheten. Då kallas det för boendeparkering. Det ger dem som bor centralt i staden rabatt på att ställa bilen på gatan i närheten av sin bostad. Rabatten slås sen såklart ut på alla medborgare.
2) Dina grannar
I kommunhusen finns ofta en rädsla att någon som vill bygga ett hus skulle låta de som flyttar in i huset parkera sina bilar på den kommunala gatan i närheten. Det är en mycket rimlig rädsla så länge parkeringen på gatan är billigare och mer lättillgänglig än den skulle vara i ett nytt parkeringshus. I Plan- och bygglagen finns det därför krav att parkering måste ordnas när ett hus byggs. Hur många parkeringsplatser då? Jo, det är upp till kommunen och beskrivs oftast som en parkeringsnorm. Det kan vara en parkeringsplats per lägenhet till exempel. Det kan också vara fler eller färre.
Men nu var det ju ganska dyrt att bygga de där parkeringsplatserna. Minst 1000 kronor i månaden för en parkeringsplats i ett parkeringshus har vi ju redan konstaterat. Risken är därför stor att bilägaren väljer en billigare plats, det är som sagt kanske gratis att stå på gatan. Grannfastigheten kanske hyr ut platser för 300 kronor per månad. Den vanligaste lösningen blir därför att kostnaden för att anlägga parkeringsgaraget eller parkeringshuset läggs på totalkostnaden att bygga huset och sedan fördelas på alla som flyttar in, vare sig de har bil eller inte. De som har bil kan sedan hyra parkeringsplatsen till ett pris som mer liknar det som finns runtomkring. Tack, alla grannar.
3) Du som ska parkera
Ett modest förslag är annars att den som vill parkera sin bil (eller vill förvara några andra skrymmande ägodelar för den delen) ska ta hela kostnaden. Parkerade bilar tar stor plats i staden och de ofta låga priserna gör att det inte går att finansiera mer yteffektiva lösningar som parkeringshus eller parkering under hus, annat än att kostnaden delvis läggs över på dem som inte har bil. Sen kan parkeringshus också finansieras av korttidsparkering, för om det bara rör sig om några timmar är de flesta beredda att betala mer per timme för att ställa ifrån sig sin bil.
Många kommuner går nu över från parkeringsnorm till mobilitetsnorm där exempelvis bilpool, kollektivtrafikkort, gemensamma lådcyklar kan sänka parkeringsnormen. Det är bra, med egentligen bara ett sätt att hantera rädslan att nyinflyttades bilar spiller ut i det subventionerade kringområdet. Och på samma vis som för parkering förväntas kostnaderna för mobilitetstjänsterna spridas på alla i huset. Det första steget måste därför alltid vara för kommunen att sluta erbjuda billig parkeringen runtomkring.
Om subventionerna minskar och bilförvaring på ett schysstare vis ställs mot vad man annars kan göra med 20 kvadratmeter – ett träd eller två, ett förråd eller ett sovrum – då kommer antagligen antalet parkeringsplatser minska i staden. Men vad som också händer är att det uppstår en affär i att bygga parkeringshus. Som allt annat husbyggande alltså.