Klimatanpassad arkitektur – inget nytt
Jag har många gånger tänkt på att vi inte designar och bygger med hänsyn till klimatet. Modern teknik har gjort det möjligt att exploatera ställen som varit otänkbara tidigare; i de mest vindpinade lägen, på bergstoppar och i sänkor, vid vattenbryn, ja, till och med i våtmark (tänk Florida som i princip var ett myggplågat träsk dominerat av alligatorer). Sedan urminnes tider har människan byggt med hänsyn till naturens element: fasadöppningar har orienterats efter solen, vindfång har byggts för att inte släppa in kalluft, åkermark har sparats, sänkor har undvikits, självdrag har nyttjats.
Effektivare isolering, treglasfönster och dränering har öppnat för fantastiska möjligheter, men har vi förlorat något på vägen? Kanske en gnutta ödmjukhet inför naturens krafter? Någon som var intresserad av klimatets förutsättningar för arkitektur när få andra pratade om det var Ralph Erskine. Om honom berättar arkitekt Kristina Grundberg mer nedan.
Under arkitekturakademins första tid här på Tyréns hade vi som går utbildningen förmånen att lyssna på en föreläsning av Christina Pech om arkitekten Ralph Erskine.
Ralph Erskine kom till Sverige 1939 strax innan kriget som 25-åring. Han fångades av det svenska samhällets tankegångar och av det nära samarbetet mellan arkitektur, formgivning och socialt ansvarstagande. Han kom att bli en av förgrundsgestalterna i svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet.
Ralph Erskine såg klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning.
Som ny i Sverige och en naturmänniska så såg han klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. När han 1961 vann en arkitekttävling om ett nytt samhälle i Svappavaara i Norrbotten så ville han skapa ett arktiskt mönstersamhälle som anpassade sig till det arktiska klimatet.
Husen vände sig mot solen med en stadsmur mot norr. Staden hade överbyggda gator för handel och service. Husen hade rundade hörn för att bromsa vinden och balkongerna var utanpåliggande för att undvika köldbryggor.
Tyvärr blev inte hela samhället byggt som tänkt utan endast ett bostadshus ” Ormen långe”. En del av huset står kvar och används än i dag. Han ritade även kvarteret ”Ortdrivaren” i Kiruna som är byggt i en stil som ibland kallas ”betongbrutalism” eftersom man ville visa den rena betongen.
Jag har fascinerats av Ralph Erskines byggnader som jag känner är väl anpassade till platsen och det sociala livet och sammanhanget de finns i både invändigt och utvändigt.
Ett exempel här i Göteborg är ”Skanskaskrapan” vid Lilla Bommen. Den byggdes 1989 av Skanska och ritades av Ralph Erskine i samarbete med White arkitekter. Huset är en spegel av samtiden och full av symbolik. Det är en gräns mellan stad och hamn. Karakteristiskt för Ralph Erskines byggnader är att det ofta är höjdskillnader och sidoförskjutningar i fasaderna vilket ju känns igen även här. Huset har många namn som ”vattenståndet” och ”läppstiftet”. Det sistnämnda kom sig av att Göteborgs stift hade sina lokaler i huset när det byggdes.
Det jag tar med mig som inspirationframöver är att skapa arkitektur som är byggd av de lokala byggmaterialen och anpassad till just den platsen
Ralph Erskine hade en otrolig bredd som arkitekt. Han jobbade i början av sin karriär med ”compact living” som i hans och hans familjs första hus den ”lilla lådan” i Lissma utanför Stockholm på knappa 20 kvm. År 1968-1982 arbetade han bl.a. med ett större stadsutvecklingsprojekt som ”Byker” i Newcastle. Det som är gemensamt för båda dessa projekt och som jag tar med mig som inspiration i projekt framöver är att skapa arkitektur som är byggd av de lokala byggmaterialen och som är anpassad till just den platsen, klimatet, historien och människorna som finns där såväl i det stora som i det lilla.
Kristina Grundberg, Arkitekt, SAR/MSA, och deltagare i Tyréns Arkitekturakademi
Om Arkitekturakademin
- Arkitekterna utbildas i processledning för cirkulära samhällen
- Utbildningen är finansierad av Sven Tyréns Stiftelse
- 45-60 arkitetker utbildas under tre år
- Rektorer för utbildningen är Linda Tholence och Katrin Berkefelt, arkitekter och avdelningschefer på Tyréns.