Hur ska vi minska Sveriges klimatutsläpp från transporter när flera viktiga styrmedel tas bort?
Det kommer bli en utmaning för Sverige att klara sina nationella klimatmål för transporter när reduktionsplikten tas bort, priset för bensin och diesel sänks och klimatbonusen för köp av elbil har försvunnit. Även om regeringen föreslår att ta bort vårt nationella klimatmål för transporter så måste vi ändå jobba för att minska utsläppen av koldioxid!
Mer fokus på ett transporteffektivt samhälle
Om nu bränslet i våra bilar kommer påverka klimatet mer negativt behöver vi öka vårt fokus på att minska antalet resor och längden på resorna. Ni vet. Det där som vi brukar kalla ett transporteffektivt samhälle. Ett transporteffektivt samhälle är ändå ett nationellt, regionalt och på flera håll även ett lokalt mål.
Vi behöver minska vårt behov av att resa samtidigt som de resor vi måste göra behöver flytta över till mer hållbar mobilitet. Det vill säga det mesta som inte är ensamåkande i en fossilbränsledriven bil. I detta sammanhang så måste vi även prata om fyrstegsprincipen som ligger till grund för nationell planering av transportsystemet. Steg 1 och 2 i fyrstegsprincipen handlar om att ändra beteende och använda befintlig infrastruktur mer effektivt. Steg 3 handlar om att bygga kompletterande infrastruktur och kommer man så långt som till steg 4 så handlar det om att bygga helt nya infrastruktur för att lösa ett problem i transportsystemet. Enkelt kan man säga att prisbilden går från billigt i steg 1 till väldigt dyrt för steg 4. Följer man fyrstegsprincipen så bör resultatet bli ett transporteffektivt samhälle. I teorin.
Den största utmaningen med fyrstegsprincipen i nationell planering är att steg 1 och 2 inte anses ingå i den. Konstigt tänker ni nu. Varför har man då en fyrstegsprincip? Ja, så tänker nog de flesta av oss.
Ansvaret på att planera och genomföra steg 1 och 2-åtgärder anses numera ligga hos regioner och framförallt kommuner. Förr i tiden när Trafikverket hade ett uttalat sektorsansvar så fanns det ett ansvar för steg 1 och 2-åtgärder även hos dem och den statliga nivån.
Ett verktyg som har utvecklats för att koppla ihop den kommunala och regionala planeringen med den nationella och därmed få med hela fyrstegsprincipen i planeringen av våra städer är stadsmiljöavtalen. En lite krånglig väg att gå för att få allt att hänga ihop men det har ändå fungerat som ett stöd för flera av våra svenska städer. Men nu har regeringen bestämt att även detta verktyg kommer att försvinna.
Det blir därmed svårare och svårare att nå målet om ett transporteffektivt samhälle eftersom fyrstegsprincipen och dess sätt att tänka är fundamentalt för att uppnå de nödvändiga förändringarna.
Vi har därför ett förslag!
Lägg till en pott på 80 miljarder (ca 10%) i den nationella planen. Potten öronmärks för steg 1 och 2 åtgärder som ger en samhällsekonomisk hävstång för de fysiska åtgärder som kommer ingå i planen och som hjälper till att nå målet om ett transporteffektiv samhälle.