13 maj, 2020 av Oliver Tovatt

Ekonomisk hållbarhet – en avgörande fråga för samhällsplaneringen

Alla som arbetar med samhällsbyggnad har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med hållbarhetsbegreppet. Av någon anledning brukar den tredje pelaren av hållbarhet – den ekonomiska dimensionen – sällan konkretiseras vilket ofta leder till begreppsförvirring och missförstånd. I denna omvärldsspaning ska jag därför försöka reda ut vad som brukar menas med ekonomisk hållbarhet och hur planerare kan använda sig av begreppet som analysmetod i olika projekt. Jag avslutar med en framtidsspaning där jag diskuterar hur innovation och hushållande av medlen blir allt viktigare när samhället nu tvingas anpassa sig till en tillvaro präglad av stor ekonomisk osäkerhet.

Vad är ekonomisk hållbarhet?

För att förstå vad som menas med ekonomisk hållbarhet måste vi börja med att definiera hållbarhet och ekonomi för sig. Hållbarhet, eller hållbar utveckling, har funnits som vedertaget begrepp åtminstone sedan 1987, då FN-kommissionen för miljö och utveckling, World Commission on Environment and Development, lanserade uttrycket i rapporten Vår gemensamma framtid. Där definieras hållbar utveckling som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Det finns naturligtvis en uppsjö av alternativa definitioner av hållbarhet, vilket förtjänar större utrymme än detta inlägg.

Ekonomi brukar beskrivas som läran om hushållande av resurser som är begränsade i förhållande till människors behov och önskemål. Oftast, men inte alltid, brukar resurserna beskrivas i monetära termer, dvs i pengar. Mer konkret handlar ekonomi om hur materiella värden i ett samhälle (bör) produceras, fördelas och konsumeras utifrån målet att maximera välfärd.

Det råder ingen konsensus inom forskarvärlden kring hur ekonomisk hållbarhet ska uttolkas. Vissa menar att begreppet ska förstås som ekonomisk utveckling utan några negativa sociala eller ekologiska effekter. Med denna definition får det finansiella kapitalet i ett samhälle inte växa på bekostnad av det sociala kapitalet eller naturkapitalet. Ekonomin ses som medel snarare än ett mål i sig. Denna definition må låta eftersträvansvärd, men det går att ifrågasätta nyttan då den i princip är en upprepning av innebörden av social och ekologisk hållbarhet och därmed riskerar att leda till dubbelräkning.

Enligt en annan tolkning likställs ekonomisk hållbarhet med ekonomisk tillväxt. Här kan det ekonomiska kapitalet tillåtas växa även om det sker på bekostnad på sociala eller ekologiska tillgångar, såsom jämlikhet och fungerande ekosystem. För att hållbar utveckling ska uppstå krävs dock att alla tre dimensioner, den ekologiska, sociala och ekonomiska, är uppfyllda.

The Triple Bottom Line – ekonomisk hållbarhet i organisationer

Medan hållbarhet och ekonomi ofta associeras till samhällets utveckling i stort är begreppen ofta ännu mer tillämpbara när det handlar om att bedöma prestationer hos enskilda organisationer eller projekt. Här är det värt att nämna det populära om än uttjatade uttrycket Triple Bottom Line (TBL), myntat 1994 av den brittiske managementkonsulten John Elkington. Där beskrivs social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet i termer av People, Planet och Profit. Den ekonomiska dimensionen, Profit (eller prosperity enligt OECDs benämning) innefattar inte enbart företagets egen vinst, utan det totala ekonomiska värde som skapas av organisationen/projektet minus kostnaden för alla insatsvaror, inklusive kostnaden för det bundna kapitalet. Ur ett hållbarhetsperspektiv handlar det alltså om den verkliga – reala – ekonomiska nyttan som organisationen eller projektet skapar.

Ett urvattnat begrepp?

Trots att TBL har fortsatt att växa i popularitet sedan 90-talet och blivit en etablerad del inom affärsspråket har grundaren Elkington nyligen ”återkallat” modellen i en artikel i Harvard Business Review. Anledningen är att han menar att TBL missbrukats och reducerats till ett ”utspätt” redovisnings- och rapporteringsverktyg där företagets finansiella avkastning i snäv mening fortfarande står i centrum. Den ursprungliga idén med TBL var istället att spåra och minimera våra negativa effekter och maximera våra positiva effekter inom alla tre områden för att på så sätt driva ”systemförändring” av kapitalismen genom att stimulera och sätta fokus på disruptiva marknadslösningar och asymmetrisk tillväxt (där ohållbara sektorer backar). Elkington menade också att det uppstått en olycklig ”trade-off”-mentalitet kring de tre pelarna och att särskilt den ekonomiska hållbarhetsdimensionen utelämnar stora delar i tillämpningen.

I ett försök att fånga upp den ursprungliga, mer holistiska innebörden av ekonomisk hållbarhet i organisationer definierar det amerikanska affärsmagasinet Forbes Profit som den positiva och negativ inverkan som en organisation har på den lokala, nationella och internationella ekonomin. Därmed ingår även aspekter som att skapa sysselsättning, driva innovation, betala skatt, skapa välstånd och alla andra ekonomiska effekter som en organisation har.

Men hur kan vi konsulter egentligen använda oss av begreppet ekonomisk hållbarhet i våra analyser? Det ska jag försöka ge exempel på nedan.

Att analysera ekonomisk hållbarhet

Jag har valt att dela upp analyser av ekonomisk hållbarhet i två områden utifrån hur många av uppdragen inom samhällsbyggnadsbranschen ser ut.

1. Samhällsekonomisk hållbarhet – gör projektet nytta ur samhällets perspektiv?

Ett vanligt sätt att tillämpa ekonomisk hållbarhetsanalys i samhällsplanering är att göra en så kallad samhällsekonomisk analys, även kallad samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning eller samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl. Detta görs genom att jämföra direkta och indirekta resurser/värden, uttryckta i kronor och ören (om möjligt), med de resurser/värden som förbrukas, även de uttryckta i monetära medel. Inom detta område arbetar konsultbolag som Tyréns kanske främst gentemot stora offentliga beställare, exempelvis med kostnads-nyttoanalyser av översvämningsåtgärder inom stora infrastrukturprojekt.

Dessa analyser går att göra inom ett stort antal olika områden, inte minst i de fall då det gäller att prioritera mellan olika, jämförbara alternativ. Det kan handla om att underlätta val av efterbehandlingsåtgärd vid sanering av ett område eller ge en uppskattning av hur olika ekosystemtjänster ska värderas. En nackdel med samhällsekonomisk analys är att det ofta är svårt att räkna om icke-prissatta nyttor som värdet av kulturskatter, i kronor och ören, och att metoden ofta innebär stora förenklingar, ibland så pass stora att man bör överväga om det ens är lämpligt att använda analysmetoden. Som konsult och rådgivare är det då viktigt att betona att beslut måste grundas på flera olika underlag, där en samhällsekonomisk beräkning endast utgör en del.

Därutöver finns en del etiska dilemman att ta ställning till, såsom solidaritet med kommande generationer, en fråga som ställs på sin spets när kostnader och nyttor som uppkommer långt in i framtiden ska värderas. Metodens begränsningar är ett av många skäl till att det även behövs analyser som också tittar på sociala och ekologiska effekter, även om dessa i viss mån – åtminstone i den mest utopiska av världar – är tänkta att återspeglas i den samhällsekonomiska kalkylen. Som konsult är det viktigt att också kunna visa för beställaren vilken metod som lämpar sig bäst och att också kunna förstå när nyttan av en analys, så att säga understiger kostnaden av att genomföra den.

2. Företagsekonomisk hållbarhet – hur ser organisationers ekonomiska resultatet och påverkan ut?

Även om vinst först och främst är ett medel snarare än ett mål behöver organisationer ofta göra vinst för att hålla verksamheten vid liv. Analyser som fokuserar mer specifikt på en samhällsbyggnadsaktörs ekonomiska resultat kan handla om att undersöka hur ekonomiskt bärkraftigt ett visst byggprojekt är, vilka framtida intäkter och kostnader en kommun kan förväntas sig från exploatering av nya markområden samt hur ett visst investeringsbeslut kan påverka ett bostadsbolags soliditet, riskexponering och avkastning. Kommunala bostadsbolag och deras verksamhet är särskilt intressanta att analysera eftersom allmännyttiga bostadsbolag har krav på sig att agera affärsmässigt och samtidigt ta ett samhällsansvar. Denna komplexa målbild kräver bland annat att beslut om investering eller renovering som tar hänsyn till vitt skilda och ibland motstridiga intressen.

Andra typer av projekt handlar om att analysera politiska åtgärder och hur de påverkar enskilda organisationer eller marknader. Det kan även handla om att hjälpa kunden att ta fram affärsmodeller för verksamheter där nyttan inte enbart tillfaller en aktör.

Även om en enskild beställare kanske inte efterfrågar en analys av organisationens totala ekonomiska effekter, blir det allt viktigare att redovisa externa effekter av den egna verksamheten, inte minst när det gäller beställare som har en komplex målbild. Att som konsult visa att vi behärskar alla dimensioner inom hållbarhet och kan skilja mellan olika delar av ekonomisk hållbarhet är en resurs som fler aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen förhoppningsvis inser värdet av.

 

Tankar om framtiden – från lånefinansierad skalekonomi till hushållande av medlen?

 

Forcing yourself to use restricted means is the sort of restraint that liberates invention. It obliges you to make the kind of progress you can’t even imagine in advance

– Pablo Picasso

 

Economy of Means – att göra mer med mindre

Trots all osäkerhet kring framtiden som pandemin skapat är det en sak som vi kan vara nästan helt säkra på. Vårt post-corona-samhälle kommer inte att se ut som före krisen. Förhoppningsvis har vi tänkt om när det gäller skulddriven utveckling som ofta bygger på principen om stordriftsfördelar, Economy of Scale, och försöker istället skapa så stor nytta som möjligt med de medel vi har. Inom arkitekturen talas ibland om principen Economy of Means (på svenska ungefär ”hushållande av medlen”), där varje åtgärd måste lösa flera olika ändamål och varje resurs användas med största omsorg och noggrannhet för att räcka så långt som möjligt. Detta tankesätt omfattar inte enbart estetik utan är ett konceptverktyg som kan, och bör, utsträckas till att handla om många delar av samhällsbygget.

Disruptiv innovation nyckel till ekonomisk hållbarhet

Genom Economy of Means blir radikal innovation viktigare än skalfördelar när vi nu måste hantera flera stora kriser parallellt. Samhällets hårdvara (byggnader, offentliga platser och infrastruktur) och mjukvara (beslutsfattande, institutioner, utbildning och forskning mm) måste kunna hantera allt mer intellektuellt svårarbetade uppgifter för att garantera livskvalitet med begränsade resurser.

Även om många av pandemins efterverkningar varit omöjliga att förutsäga på förhand har krisen med smärtsam tydlighet satt fingret på sårbarheter och risker i samhället, inte minst kopplat till ekonomisk hållbarhet. Istället för att göra oss än mer beroende av en kreditdriven skalekonomi som erbjuder ”mer av samma sak, fast snabbare” måste återöppnandet av samhället och bygget av framtidens städer handla om att tänka nytt och göra bättre. Om att skapa idéer, tekniker och affärsmodeller som omkullkastar gamla sanningar och gör att våra begränsade resurser räcker längre – både idag och imorgon.