
Återbrukets estetik – en omvänd gestaltningsprocess
Reflektioner av Karin Manberger från Tyréns Arkitekturakademi.
Som landskapsarkitekter och arkitekter jobbar många av oss med frågor som rör gestaltning i någon form och skala. Under 2023 har jag gått Arkitekturakademien, en ettårig utbildning i att jobba med cirkulär arkitektur. Jag har funderat en hel del på en konsekvens av att jobba med mer cirkulära system kopplat till arkitektur, nämligen hur cirkularitet/återbruk påverkar gestaltningen och de estetiska uttrycken.
Att jobba med återbruk i gestaltningen av våra livsmiljöer kräver inte bara förändrade arbetssätt utan även en förändrad attityd kring hur vi ser på estetiken i den byggda miljön. Att ta ett blankt papper och lägga ut en snygg form har jag personligen aldrig varit så intresserad av. Miljöerna måste fungera, där målgrupp, lokala kunskaper och skiftande behov är avgörande utgångspunkter. Eftersom dessa aspekter skiftar med kontexten kan alltför konceptuella, breda penseldrag innebära problem i förvaltningsskedet och ett resursslöseri i material. Detta kan i sin tur ge ett större CO2-avtryck än om vi utgår från att ”jobba med vad vi har”, att förfina kvalitéer och hitta kärnan i gestaltningen som kopplar till den specifika platsen. Som minimum borde det innebära att vi tidigt utgår från att minimera mängden nya material och undvika att onödigt mycket går till spillo i anläggningsskedet.
Jag tror inte att framtidens landskapsarkitekter eller andra slags arkitekter kommer ha problem att anpassa sig. Vår roll har utvecklats i hundratals år och kommer behöva fortsätta att utvecklas, ur ren självbevarelsedrift om inte annat. Men vi behöver steppa upp vårt game. Eftersom en stor del av vår roll är att förena funktion och form så behöver vi som bransch hitta konkreta metoder att jobba cirkulärt utan att ge avkall på estetiska och platsspecifika kvalitéer.

Överst i bild syns Tyréns projekt Vårbergstoppen där man jobbat med massbalans inom tomten. Materialbilderna är tagna i Oslo som exempel på återanvändning av befintliga material i nya gestaltningar och platser.
Att börja i rätt ände av gestaltningen
Ska jag sammanfatta en återkommande lärdom från året så är det att arbeta med återbruk som arkitekt kräver en slags omvänd gestaltningsprocess. Det säger sig självt, om utgångspunkten är att du ska maximera mängden återbrukat material inklusive massor blir det väsentligt krångligare att först rita upp en gestaltning och sen försöka hitta material som passar in i denna form. Man behöver börja med materialet/mängderna och testa flera gånger i tidiga skisser för att sedan lägga pusslet som blir en god, funktionell, hållbar och estetiskt tilltalande lösning. Denna typ av omvända gestaltningsprocess har vi fått se flera exempel på under Arkitekturakademien t.ex Hållbarhetshuset av Fabege och under en studieresa i Oslo, fick vi bland annat träffa MAD arkitekter och se hur de jobbar med gestaltning och återbruk.
Självklart är det skönt att köra på i samma gamla hjulspår, men vi ska se detta som en möjlighet att skapa nya spännande miljöer och därmed också en stor möjlighet för nya innovationer. Arkitekter är till stor del problemlösare, så visst ska vi klara av detta!
Masshantering som byggsten i gestaltningen
För landskapsarkitekter är masshanteringen den stora klimatboven. Här finns det massor (pun intended) att göra! Vi landskapsarkitekter är vana att hantera massor, genom att gestalta, höjdsätta och modellera mark men vi behöver bli bättre på detta. Framförallt behöver vi bli mer kreativa i hur vi kan arbeta med de massor vi har inom en fastighet, genom gestaltning och de estetiska uttrycken skapa nya värden, för att undvika att massor går till avfall eller att onödiga mängder massor tillförs.
På årets IFLA World Congress* föreläste Marti Franch från EMF landscape där han visade flera projekt med ett subtilt men också poetiskt och konkret utforskande och testande av landskapsrummen i skala 1:1. Nya funktioner och värden tillfördes utan att göra onödigt stora ingrepp. Detta tror jag vi kommer få se mer av i framtiden. Ett citat från honom som jag tycker ringar in frågan kring återbrukets estetik fastnade hos mig: ”We need new icons of beauty that can handle the climate change”.
*IFLA World Congress= International Federation of Landscape Architecture, årlig konferens för hela världens landskapsarkitekter
Skribent: Karin Manberger, landskapsarkitekt på Tyréns
Om Arkitekturakademin
- Arkitekterna utbildas i processledning för cirkulära samhällen
- Utbildningen är finansierad av Sven Tyréns Stiftelse
- 45-60 arkitekter utbildas under tre år
- Rektorer för utbildningen är Linda Tholence och Katrin Berkefelt, arkitekter och avdelningschefer på Tyréns.