5 saker att tänka på när du arbetar med Boverkets indikatorer Mått på Bostadsbrist

5 saker att tänka på när du arbetar med Boverkets indikatorer Mått på Bostadsbrist

När du arbetar med Boverkets indikatorer på bostadsbrist, Mått på Bostadsbrist, finns det fem saker att tänka på. Under våren har vi brottats med Boverkets data bland annat i uppdrag åt Länsstyrelsen i Västerbotten. Och det finns sätt att få fram spetsigare siffror för bostadsbristen.

Boverket har totalt 8 indikatorer på bostadsbrist såsom trångboddhet, boendeekonomin, frekventa flyttar och hemmaboende vuxna barn.

En reflektion är att indikatorerena målar upp en väldig tydlig problembild. Boverket har ett summerande mått som beskriver andelen hushåll med återkommande problem i sitt boende, 30 procent av Sveriges hushåll uppges 2020 ha en återkommande problematik. Det är över 1,4 miljoner hushåll som enligt Boverkets kriterier saknar en rimlig bostad. Skillnaden är stora mellan landets kommuner, mellan 18 och 42 procent av hushållen har återkommande problem. Det betyder att samtliga 290 kommuner har utmaningen att en stor andel av invånarna inte bor tillräckligt anpassat. Det kan upplevas som en näst intill omöjlig situation att hantera för en kommun, var ska man börja?

Boverkets data gör det möjligt att bryta ner måtten, utifrån hushållstyp, boende form och åldersgrupp, vilket gör det möjligt att närma sig en kommuns utmaningar.

Här följer några tips på hur du kan använda uppgifterna och hitta de hushållsgrupper som bör prioriteras och kanske hitta en lite lägre, spetsigare siffra på bostadsbristen.

Tips på hur du får fram spetsigare siffror för att beskriva bostadsbristen

 

1. Boverket antar att varje person i ett hushåll behöver 20 kvm boarea i en äganderätt.

Problem: För att beräkna trångboddhet i äganderätter, där det saknas bra uppgifter över antal rum, används bostadens yta i kvm i relation till antalet boende. Det är ett enkelt sätt att beskriva ytan per person i bostaden. Sett till hela riket bor då ca 15 procent av alla trångbodda hushåll i äganderätt i småhus. Visst går det att vara trångbodd i även i en villa eller radhus men det skapar en lite märklig gränsdragning. En familj med två vuxna och två barn är inte trångbodda i en lägenhet på 70 kvm och tre rum, men samma familj är trångbodda i en klassisk egna hems villa om 70 kvm boyta. Två barn kan dela på ett rum på 15 kvm i en lägenhet, men samma barn behöver minst 40 kvm i äganderätt. Dessutom finns en problematik att många småhus har biarea, ibland lika stor som boarean. Biarean räknas inte när trångboddheten beräknas, men biarean kan vara inredd källare/gillestuga eller ett vindsrum med sluttande tak. När vi analyserade uppgifter för kommuner i Västerbotten såg vi att kommunerna Bjurholm, Dorotea och Sorsele hade över 60 procent av sina trångbodda hushåll boende i småhus.

Lösning: Problemet att lägenhetsregistret är bristfälligt för småhus är inget som vi som användare kan göra nåt åt. I vår beräkningsmodell schablonuppskattar vi antal rum ifrån bo- och arean, vilket vi tror ger en bättre indikator, men som även där kan bli fel, och dessutom inte hanterar problemet med biarea. Den enklaste lösningen är att räkna bort de som bor i äganderätt.

2. Boverket har inte tagit hänsyn till frivilligt trångbodda.

Problem: En annan dimension av trångboddhet är det som brukar kallas frivillig trångboddhet, och som innebär att ett hushåll aktivt har val att bo på det sätt som hushållet gör. Det kan vara att det finns andra värden som prioriteras framför mer boendeyta. Ett hushåll som på egen hand har möjlighet att ändra sin boendesituation så att den blir godtagbar enligt de normer som samhället ställt upp, bör inte betraktas som i behov av bostadsförsörjningsåtgärder.

År 2020 var 9,7 procent av Sveriges hushåll trångbodda och av dessa var det endast 3,4 procent som inte kunde efterfråga en godtagbar bostad.

Lösning: Att avgöra mellan frivillig och ofrivillig trångboddhet är givetvis svårt. I vår beräkningsmodell prövade vi alla som flaggats för exempelvis trångboddhet mot utbudet på marknaden. Det som mest likar det förfarandet i Boverket indiaktorer är måttet Ansträngd boendeekonomi KALP, där hushållet prövas mot ett genomsnittlig av bankernas levnadsomkostnader samt en genomsnittlig hyra i kommunen. Vårt förslag är sålunda att räkna bort de som är trångbodda men som inte har ansträngd boendeekonomi (KALP), då de har goda förutsättningar att på egen hand ordna ett godtagbart boende åt sig själva.

3. Studenter klassificeras ofta som ansträngd boendeekonomi.

Problem: Studenter har låg inkomst och lägger ofta större andel av inkomsten på sitt boende än vad andra grupper gör. De kommer därför ofta klassificeras som ansträngd boendeekonomi. Av den anledningen finns det en boendeform för gruppen: studentbostäder. Vi tror att det är ganska få kommuner som vill göra ytterligare bostadsförsörjningsåtgärder mot studenter som redan bor i studentbostad. Motsvarande problematik gäller de som bor i andra typer av specialbostäder, som äldreboende eller LSS-bostäder, dessa är behovsstyrda och i de fall de leder till en ansträngd boendeekonomi så kommer inte det lösas genom åtgärder på bostadsmarknaden. Sett till hela Sverige var det ca 10 procent av hushållen med ansträngd boende ekonomi boende i någon typ av specialbostad 2020.

Lösning: Räkna bort de som bor i specialbostäder – de är redan föremål för bostadsförsörjningsåtgärder.

4. Gränsregioner har ofta bristande inkomststatistik

Problem: I Sveriges gränsregioner finns det säkerligen många som arbetar på en utländsk arbetsplats. Då syns inte den huvudsakliga inkomsten i inkomststatistiken och gruppen med ansträngd boendeekonomi är troligen överskattade. Gränskommuner som Malmö, Haparanda och Strömstad har alla en lägre andel förvärvsarbetande än övriga kommuner i respektive län, vilket kan vara en indikation på en större andel arbetar utomlands. De har även relativt höga andelar hushåll som har en ansträngd boende ekonomi. Att försöka förstå vad som driver de olika måtten i sin kommun är viktigt för att säkerställa att rätt grupper prioriteras.

Lösning: Försök uppskatta arbetsutpendlingen till utlandet, det kommer vara svårt att omsätta till hushåll, men det ger en fingervisning. En hög andel som arbetar utomlands kommer troligen överskatta andelen med ansträngd boendeekonomi.

5. Boverket har tagit hänsyn till att hushållen har olika betalningsförmåga, men inte att utbudet ofta är lika varierat.

Problem: Boverket utgår ifrån ett finkornig indelning av hushållen i inkomstgrupper. När hushållens boendeekonomi utvärderas ställs hushållens inkomst mot en genomsnittshyra i kommunen. Det betyder att betalningsförmågan inte ställs mot kostnaderna för boendet hushållet bor i, utan mot en schablon. Det innebär att ett hushåll med lägre inkomster alltid kommer klassificeras som ansträngd boendeekonomi, oavsett om de bor i den billigare delen av beståndet. Hushåll som har bott länge i en bostad kan mycket väl ha låga boendekostnader i en bruksvärdessatt hyresrätt eller lågt belånad äganderätt/bostadsrätt. Det leder då till att gruppen som har ansträngd boendeekonomi riskeras att överskattas, samt att åtgärder som skulle lösa prisrimliga bostäder för personer med ansträngd boendeekonomi inte får genomslag i indikatorerna och därför inte kan följas upp.

Lösning: Detta är en förenkling av verkligheten som Boverket valt att göra. I vår beräkningsmodell försöker vi skatta faktisk boendekostnad samt jämför hushållen med utbudet på marknaden, inte ett schablonvärde. Med boverkets data får man helt enkelt ha problematiken med sig i bakhuvudet: Sätt de som har ansträngd boendeekonomi längre ner på prioriteringslistan.

Slutsats

Det är viktigt att ha bra underlag man arbetar med bostadsförsörjning och försöker prioritera mellan olika insatser. Boverkets indikatorer på bostadsbrist har inneburit att det nu finns data att tillgå – vilket är toppen – men det har inte gjort arbetet enklare. Det finns många fallgropar och problem som du behöver känna till när du arbetar med datan.

Dessa fem punkter gör datan spetsigare och mer användbar:

  1. Exkludera trångbodda som bor i äganderätt
  2. Exkludera trångbodda men samtidigt har en god ekonomi och därmed har möjlighet att ordna sitt boende på egen hand.
  3. Exkludera de som bor i specialbostäder, som studentbostäder, eftersom de redan är föremål för särskilda bostadsförsörjningsåtgärder.
  4. Försök att uppskatta arbetsutpendlingen till utlandet
  5. För att få en mer realistisk bild kan man försöka beräkna de faktiska boendekostnaderna och jämföra med utbudet på marknaden.

Hör gärna av dig om du behöver ytterligare hjälp!