Regelverk för en hållbar elnätsframtid
Den svenska energiomställningen är i full gång, och ambitionerna är höga: vi ska ersätta fossila bränslen med fossilfri el, bygga ut industrin och exportera hållbara produkter. Sverige har förutsättningarna – med vattenkraft, skogar och stora ytor för vind- och solkraft. Men, vi står inför en bromskloss: elnätsregleringen.
Flaskhalsar i elnätsregleringen
Ett av de största hindren jag ser är att elnätsföretagen ofta upplever att de inte får bygga ut elnätet proaktivt, utan måste vänta tills behovet är tydligt och bekräftat. Det skapar flaskhalsar som bromsar hela omställningen. För de företag som vill bidra till energiomställningen – som vill investera i elproduktion, lagring och ny, grön industri – innebär det ofta att de får vänta på att få tillgång till elnätet. Och den väntan riskerar att kosta både jobb och klimatmål.
Men det är också ett problem att elnätsregleringen är så inriktad på att bara bygga ett starkare elnät. Ett system där elen är tänkt att flöda ”uppifrån och ner” – från stora kraftverk till slutkunder – passar dåligt i en framtid där både små och stora aktörer ska kunna producera och konsumera el flexibelt.
Så kan elnätsregleringen optimeras
Under de senaste åren har jag funderat en hel del på hur elnätsregleringen påverkar energiomställningen. En sak som blivit tydlig är att vi behöver tänka annorlunda kring elnätsutbyggnad och flexibilitet och detta behöver också återspeglas bättre i regleringen av elnätsföretagens intäkter.
Idag får de främst betalt genom avkastning på sina investeringar, inte genom att bygga ett elnät som används effektivt. Om vi kan ändra på detta, så kommer resten att gå mycket lättare. Då kan vi hitta smarta, flexibla lösningar som går fortare att få på plats än att bygga mer elnät.
Jag ser då stor potential i att arbeta mer aktivt med dynamiska anslutningsavtal. I dagsläget är utgångspunkten att elkunder ska ha rätt att använda så mycket effekt de vill, när som helst. Men det leder till ett ineffektivt system där kapacitet står oanvänd stora delar av året. Om vi i stället ger incitament så att elkunder som kan vara flexibla – som kan minska sin effektförbrukning vid behov – får lägre kostnader, skulle vi kunna använda elnätet betydligt smartare.
En annan aspekt som behöver ses över är elnätsägarnas möjligheter att själva bidra med flexibilitet. Principen bör vara att i första hand ta del av den flexibilitet som andra aktörer kan erbjuda, men de bör också kunna äga egna batterilager för att känna sig trygga med att de har ett system som alltid fungerar.
Vilket leder oss in på en sista viktig fråga – har vi rätt sätt att garantera leveranssäkerhet idag? Elsystemet planeras i princip för att helt undvika strömavbrott, men ändå förekommer de. Hur skulle det se ut om vi i stället planerade för strömavbrott med 0,0001% sannolikhet eller något liknande? Skulle vi då våga utnyttja elnätet med lite mindre säkerhetsmarginaler och förlita oss mer på flexibla lösningar?
Sammantaget behöver elnätsföretagen både få tydligare incitament och större frihet för att kunna agera proaktivt och nyskapande. Regelverket måste uppmuntra ett effektivt kapacitetsutnyttjande och säkerställa leveranssäkerhet med andra metoder än tidigare. Bara då kan elnätet bli den möjliggörare som energiomställningen kräver.
Läs mer
Därför är (förmodligen) energigemenskaper så bra för elnätet