Deltagande
Jag tänker ta tillfället i akt att presentera mig själv – Sofie Rådestad i bloggformat. Med fokus på deltagande vill jag hylla förmågan att tänka kreativt, att visualisera och berätta historier. Jag tar avstamp i ett av de ändamålsenliga syftena med social hållbarhet – deltagande.
Deltagande är ett centralt begrepp i samhällsplanering. Hur vedertaget begreppet än är finns det otaliga antal böcker som beskriver de komplicerade och riskfyllda aspekterna av deltagande. I planeringsprocessen är allmänhetens deltagande en nödvändighet. Det syftar till att säkerställa en demokratisk process. Risken ligger i att ökad medvetenhet bland allmänheten bidrar till förväntningar och kravställningar gentemot aktörer i maktposition. Det kan leda till att redan genomarbetade planer behöver ändras vilket både är tidskrävande och kostsamt.
Deltagande i planeringsprojekt innebär nya avvägningar avseende redan föreslagen fysisk gestaltning. Synpunkter framförs och maktbalansen rubbas. Osäkerhet börjar råda. För mig är detta deltagande – ett tillfälle då privatpersoner ställer krav som annars aldrig hade yttrats och ett tillfälle då privatpersoners närmiljö, som annars varken hade visualiserats eller berättats om, beskrivs utifrån deras perspektiv.
Bilden ovan föreställer tjänstemännen bakom 1962 års cityplan, Stockholms stad. Jag har ofta använt bilden för att illustrera hur samhällsplanering, med hjälp av statiska modeller, bidrar till hur visioner om, och för, framtiden förmedlas till allmänheten. Modeller som denna är ofta oåtkomliga. Tanken är sällan att redan utplacerade miniatyrbyggnader ska placeras om.
Det här gäller även hur vi använder kartor i samhällsplanering. Jag har i egenskap av student och PhD Fellow deltagit i flertalet planeringssammanhang där allmänheten, i hopp om att få rita ut sina förslag på utskrivna A1-kartor, har fått utgå från kartor med redan utritade föreslagna byggnader. Allmänhetens förmåga att på ett kreativt och kritiskt vis våga sig på att kryssa över, omplacera och omdefiniera kartor och modeller minskar då avsevärt.
En modell eller karta utan miniatyrbyggnader eller skisser kan ge plats åt otaliga kreativa möjligheter. För social hållbarhet är det av stor betydelse att delaktighet i planeringsprocessen uppmuntrar till en miljö där privatpersoner vågar föreslå vadhelst de önskar. Att rubba den rådande maktbalansen och ställa krav innebär att planeringsprocessen, med hjälp av tillfällig osäkerhet, tar steg framåt. Att uppmuntra till kreativitet och förslag ökar allmänhetens förmåga att tänka utanför kartans gränser.
Jag vill uppmuntra till det osäkra i form av tomma kartor. Jag vill uppmuntra till dialog där allmänhet och aktörer i maktposition debatterar både realistiska och orealistiska förslag. Jag vill bidra till ett debattklimat där aktörer övar på att vara tillfreds med att de inte alltid får igenom exakt vad de önskar.
Jakob Tigges orimliga förslag The Berg är ett 1 000 meter högt konstgjort berg på den nedlagda flygplatsen Tempelhof i Berlin, Tyskland. Förslag som detta tänjer på gränsen för vad som går att föreslå i kontexten av samhällsplanering. I det orimliga med detta förslag finns det ett intresse och engagemang för platsutveckling som inte har initierats av aktörer i maktposition. Orimliga förslag som detta uppmuntrar till det engagemang och den kreativitet som allmänheten bör släppa fri vid tid för deltagande. Det är inte mer än rimligt.
Jakob Tigges är en tysk arkitekt (The Berg). Omslagsbilden föreställer tjänstemännen bakom 1962 års cityplan, Stockholms stad. Texten är skriven av Sofie Rådestad, utredare inom social hållbarhet på Tyréns. Twitter.
