Konsten att ”guilt trippa”

Den här veckan kommer Europaparlamentet bland annat rösta i frågan som handlar om ifall vegokorv och vegoburgare ska få heta saker som ger konsumenten en ”falsk förhoppning” om att de kommer få äta döda djur. Förslagen är ett desperat utfall från mejeri- och köttindustrin som känner sig hotade av försäljningstillväxten som just nu sker för växtbaserade livsmedel.

Ändringsförslag 165 säger i korthet att beteckningar som exempelvis stek, korv, schnitzel, burgare och hamburgare endast får användas för produkter som innehåller döda djur. Att kalla en produkt ”sojakorv” eller motsvarande skulle alltså bli förbjudet.

Ändringsförslag 171 är en förlängning av den lag som trädde i kraft 2013 och som säger att termer som mjölk, smör, ost och yoghurt bara får användas för produkter som kommer från ”mjölkdjur”. Ändringsförslag 171 innebär då att även jämförelser, d.v.s. ”imitation eller anspelning” av/på mejeriprodukter nu skulle bli förbjudna. Det skulle exempelvis kunna innebära att:
• växtbaserade produkter inte tillåts att förpackas i förpackningar som liknar mejeriindustrins förpackningar.
• Växtbaserade produkter inte får beskrivas som ”mjölkfri” eller ”laktosfri”
• Växtbaserade produkters hälso- och miljöfördelar inte får ställas i relation till motsvarande mejeriprodukter eftersom det ”inte är samma sak” (man ska inte jämföra äpplen med päron osv)

Att det här förslaget ens är uppe på tapeten gör mig mörkrädd. Förslaget är så dumt så det inte finns. Ungefär lika dumt som det vore om den vegetabiliska industrin skulle lämna in ett ändringsförslag att nötdjur inte får heta nötdjur eftersom det kan ge konsumenten en falsk förhoppning om att de kommer få inmundiga nötter. Eller att Ahlgrens bilar inte skulle få heta bilar eftersom konsumenten då skulle kunna invaggas i tron att de faktiskt går att köra. Eller att påskägg framöver måste kallas påskbumling eftersom de faktiskt inte innehåller ägg. Eller att en bajskorv skulle behöva heta bajskrumelur så ingen får för sig att äta korven….

Det är helt orimligt att denna fråga ens tillåts bli bordlagd mitt under det klimatnödläge som råder. Dels för att dess syfte är att minska konsumtionen av växtbaserade produkter (bara det borde vara ett lagbrott), dels för att EU:s resurser borde läggas på annat. I sådana här stunder vill jag bara skrika rakt ut att det är kört. Att det helt enkelt finns för många trångsynta, pengadrivna och konservativa puckon i världen. Alla kan lika gärna sluta upp att skaffa barn nu och så kan vi som redan lever bara frossa i oss de sista resurserna som finns kvar innan jorden går under eftersom ingen ändå är villig att göra de förändringar som krävs för att jorden ska överleva till kommande generationer.

Just den frustrationen känner jag ofta när jag skriver ett blogginlägg. Varför har folk så förbaskat svårt att fatta vad som är rätt och agera åtminstone lite därefter?

Från den frustrationen växer det sedan fram en kämparanda och ett svagt hopp. Varje gång jag sätter mig och skriver tänker jag att den här gången, just den här gången kanske jag lyckas skriva något så revolutionerande och spot on att det leder till förändring hos någon.

Jag balanserar ofta på den där tunna tråden, där jag å ena sidan kämpar för att vara en inspiratör som håller den positiva andan levande samtidigt som jag ibland bara är så arg att jag vill ta till alla fulknep jag kan för att trigga andra till förändring, oavsett om det räknas som slag under bältet.

Till exempel vet ni som känner mig att jag haft graviditetsskräck i flera år och jag har frågat flera kollegor och vänner om det verkligen är värt det. Folk brukar svara saker som ”det går inte att förklara hur stark kärleken är”, ”det är som ett eget personligt knark” och ”man vet bara att man skulle göra allt för sitt barn”. Fine. Jag tror dem. De känner nog så.

Men alla ni som skulle göra allt för ert barn. Gör ni verkligen det? Äter ni max 75g kött om dagen vilket är gränsen för vad klimatet tål? Har ni gröna elavtal i era hem? Hur många bilar har ni i hushållet? När åkte ni på utlandsresa sist? Hur ofta köper ni nya kläder? Bor ni inte större än ni behöver? Investerar ni era pengar i hållbara bolag? Listan kan göras lång med saker ni skulle behöva göra för att säkra planeten för era egna barn. Ändå gör ni det inte. Så svaret är rakt upp och ner NEJ. Ni gör inte alls allt för era barn. Ni fallerar i kanske det viktigaste av allt; att kämpa för att säkra en beboelig planet för dem…

Ni som är föräldrar känner säkert någonting när ni läser det. Det sticker kanske i ögonen och ni blir upprörda. För vem vill bli kritiserad som förälder? Jag har inga barn själv men jag kan bara anta att det svider mer att höra det än om er chef skulle säga att ni gör ett dåligt jobb.

Och ibland blir jag helt enkelt så arg och upprörd att jag bara skulle vilja guilt trippa alla. Kanske lyckas jag då stampa till tillräckligt hårt på en öm tå vilket får läsaren att ändra färdriktning?

Denna strategi är dock förknippad med ett gäng risker. Hur omtyckt blir man om man ständigt pekar finger och säger åt folk vad de gör för fel? Troligtvis blir jag inte särskilt populär bland många. Om det hade gett nyttor för hållbarheten och planeten hade det dock kanske varit ett billigt pris att betala att offra sin egen popularitet för ett par till år för kommande generationer här på planeten som vi kallar vårt hem.

Jag skickade därför ut en enkät för ett tag sedan där ni läsare fick chansen att berätta vad som får er att gå igång när det kommer till hållbarhet. Vad är do’es and don’ts. Min förhoppning var att med resultatet kunna kalibrera mina inlägg efter vad som funkar för er och därigenom öka chanserna att uppnå förändring eller åtminstone väcka tankar och idéer.

Det enkäten visade var att nästan ingen uppger att det är hårdhandskarna som leder till förändring hos dem. Snarare tvärtom.

Enkätundersökningen visade att det som folk mest går igång på och det som får dem att engagera sig i hållbarhetsfrågan är främst när de blir inspirerade av bra exempel och goda förebilder (detta stämde enligt 53% av de svarande). Med på topp tre fanns även när man får se tydliga resultat kopplat till insatsen och när man får tydliga direktiv om vad som behöver göras. Nyhetsinslag om djur och människor som far illa eller när man får höra att domedagen är nära har inte den ”få ändan ur vagnen”-effekten som jag vanligtvis hoppas på när jag ibland väljer shame and blame-taktiken i mitt skrivande.

Därför tänker jag att jag från och med nu ska anstränga mig ännu mer för att vara positiv, sprida goda exempel och ge tydliga förslag på vad man kan göra snarare än att lyfta fram hur felprogrammerat samhället är just nu. Jag säger inte att det blir enkelt, men folket har talat och vem vore jag att uppmana till förändring om jag inte själv kan rucka på mina metoder?

Jag väljer att avsluta inlägget med att citera min gamla kursare Linnea Segerstedt som skrev ett inlägg på Facebook om att det inte finns något samband mellan hårt arbete och rikedom.

This might not speak to all of you and that is ok. I have stopped trying to have everyone get me. I no longer have time for that. I’m only talking to those who are ahead of the pack and feel a resonance in their soul.

 

Så alla ni som känner er före er tid, som vågar gå mot strömmen och som är mer pålästa än andra. Jag vänder mig till er framöver. Välkommen hit till miljöbloggen där vi i motsats till vintern lovar att gå mot ljusare tider!

Ha nu ett trevligt höstlov och Halloween. Här kommer fyra bra tips på vad ni kan hitta på:

  • Testa att bara köpa hem veganskt godis till trick or treat i år. Oftast är det tydligt uppmärkt vid lösgodiset. Kanske hittar ni nya favoriter och kan framöver välja bort de med animaliskt innehåll?
  • Testa att köra en vegetarisk/vegansk vecka nu när ni är lediga och har tid att läsa recept
  • Utnyttja ”spökveckan” med att tända ljus och dra ner på strömförbrukningen. Kanske lite sällskapsspel istället för TV?
  • Klä ut er eller barnen till klimatpåverkan. Det finns väl knappt något läskigare?


Resultat enkätundersökning för den intresserade

Här kan ni läsa om fler av resultaten på enkäten:

Det var 119 svarande. Merparten av de svarande hade mer än 3 års eftergymnasial utbildning, 64% var kvinnor och de flesta var mellan 31-50 år.

 

Av de svarande var snittet 3,97 på en femgradig skala hur de skulle ranka sin kunskap om hållbarhet jämfört med andra. Av kvinnorna var snittet 4,05. Motsvarande siffra för männen var 3,84. Alltså verkar det som att kvinnor bedömer sig ha lite mer kunskap kring hållbarhet än vad män gör. Eftersom merparten av de svarande anser sig ha större hållbarhetskunskap än andra, kan de fortsätta resultatet antas vara något mer färgat än vad som är representativt i samhället i stort.

Hur mycket av sin kunskap som de svarande lärt sig i skolan var i snitt 3.0. Bland 18-30 åringar var snittet 3,4 jämfört med 51-65 åringar där snittet var 2,05. Slutsatsen kan alltså dras att dagens utbildningar innehåller mer hållbarhet än förr, men att mycket av kunskapen fortfarande tas in utanför skoltid eftersom de svarande ansåg sig ha hög hållbarhetskunskap i förhållande till vad de angett att de lärt sig i skolan, oavsett ålder. (Är det inte hög tid att införa Klimat och hållbarhet som ett obligatoriskt grundämne i grundskolan?)

Bland de begrepp inom hållbarhet som nästan samtliga (mer än 90%) svarande kände till fanns:

  • Hållbar utveckling
  • Växthuseffekten
  • Klimatpåverkan
  • Earth hour

Bland de övriga föreslagna begreppen som färre kände till (mindre än 20%) var IVL:s Klimatkontot och de fem B:na. (IVL:s klimatkontot är ett beräkningsverktyg online där du kan uppskatta din klimatpåverkan och de fem B:na är bland annat WWF:s fem viktiga aspekter där man kan göra skillnad som privatperson Bilen – dina transporter, Biffen – det du äter, Bostaden – hur du bor, Butiken – hur du shoppar, Börsen – hur du investerar dina pengar).

Snittet på hur viktigt hållbarhet var för de svarande på en femgradig skala var 4,6. Genomsnittet bland kvinnor var något högre (4,7) än för män (4,4). Bland urvalsgruppen som svarade 3 och lägre var snittet på hur stor hållbarhetskunskap de hade 3,1 vilket kan jämföras med totala snittet på 4,05. Det finns alltså en tydlig koppling mellan hur mycket man anser sig veta om hållbarhet och hur viktigt det är för den enskilda individen. Detta stämmer även överens med att män i snitt svarade att de hade lite lägre kunskap jämfört med andra och även tyckte att det var lite mindre viktigt jämfört med vad kvinnor svarade. Två av de svarande har uttryckt som motiv till varför de svarat tre eller lägre att de upplever en känsla av maktlöshet i frågan.

De svarande fick frågan om de aktivt arbetar med att minska sin påverkan inom något av de fem B:na. Endast ca 46% gör aktiva val vad gäller investering på börsen, medan ca 85% gör aktiva val av livsmedel. Av kvinnorna så var det Biffen och Butiken där flest hade gjort aktiva val. Bland männen var det Biffen och Bostaden där flest hade gjort aktiva val. Bland de som enbart gjorde aktiva val inom en kategori var snittet på hur viktigt hållbarhet var för dem 3,8 vilket är lägre än det totala genomsnittet på 4,6. Hållbarhetskunskapen jämfört med andra var 3,8 vilket är något lägre än totala snittet. Ju mer man vet desto viktigare är hållbarhet och desto mer gör man. Så kom ihåg det ni som gör lite. Ni är troligtvis bara mindre pålästa än snittet och det vill ni väl inte vara? (knowledge is power osv).

 

På frågan om hur bra koll man har på sin egen klimatpåverkan jämfört med andra var snittet 56%. 60% av kvinnorna uppgav att de hade koll vilket är lite högre än bland männen där 48% hade bra koll. 57% av de svarande hade någon beräknat sin klimatpåverkan i de onlinekalkylatorer som finns, och ytterligare 4% gjorde det i samband med enkätundersökningen (yay!).

På frågan om vilka åtgärder de skulle kunna tänka sig vidta eller redan vidtog för att öka hållbarheten och minska påverkan var det vanligast att folk

  • Såg över sin elleverantör (94%)
  • Källsorterade (92%)
  • Inte använde produkter innehållande palmolja (90%)
  • Betalade mer för produkter (tex kläder, kött, flyg) om mellanskillnaden gick till hållbara ändamål (84%)
  • Betalade mer skatt om det gick till hållbara ändamål: 77%

Bland de åtgärder som de svarande var mindre benägna att göra var:

  • Sluta äta animaliska mejeriprodukter (19%)
  • Sluta flyga helt (20%)
  • Bo mindre (20%)
  • Skaffa färre barn (24%)

De största skillnaderna mellan kvinnor och män var att:

  • Se över vilka sporter man utövar: män (79%) och kvinnor (39%)
  • Sluta med kosmetika och skönhetsprodukter: män (64%) och kvinnor (46%)
  • Gå ner i arbetstid för att tjäna mindre och således konsumera mindre: män (24%) och kvinnor (41%)
  • Bo mindre: män (10%) och kvinnor (26%)
  • Handla säsongsbaserat och undvika import: män (83%) och kvinnor (67%)
  • Betala mer för kläder, kött och flygresor: män (74%) och kvinnor (89%)

Där det var mest enigt mellan könen var:

  • Minska köttkonsumtionen: män (71%) och kvinnor (72%)
  • Byta jobb eller stad för kortare körsträcka: män (31%) och kvinnor (32%)
  • Sluta med produkter som innehåller palmolja: män (90%) och kvinnor (89%)
  • Sluta flyga helt: män (21%) och kvinnor (20%)

Bland frisvaren listades även:

  • Äta mer viltkött
  • Ha inneboende med jämna mellanrum
  • Minska plastkonsumtion
  • Återvinning av CO2
  • Inte dricka alkohol
  • Aktivt val av arbetsgivare

Nästan var fjärde person svarade att de gjorde mindre åtgärder än förväntat i förhållande till hur viktigt de ansåg att hållbarhet var för dem.

71% svarade att den enskilt främsta anledningen till varför de ville leva mer hållbart var för att säkra planeten för andra människor (egna barn och kommande generationer).  17% svarade att det var för djurens och naturens skull.

Det som får de svarande att gå igång på hållbarhet och engagera sig i frågan främst är när de blir inspirerade av bra exempel och goda förebilder (53%) samt när det är tydligt vad som ska göras (42%). Det som inte får folk att gå igång i lika stor utsträckning är att ha tävlingsmoment på tex arbetsplatsen (5%), när de får information om att domedagen är nära (8%) och när de ser nyhetsinslag om naturkatastrofer (12%). Det är dock mer anledning att gå igång om de ser nyhetsinslag om djur och natur som far illa (31%) jämfört med när andra människor far illa (23%). Detta kan diskuteras ihop med föregående fråga där merparten svarade att det var för att säkra planeten för andra människor, snarare än djur och natur. Den främsta anledningen i föregående fråga bör därför smalnas av till att den troligtvis gäller främst egna barn.

På frågan om vad folk tänker när de hör om hållbarhet i media är det en majoritet som tänker att det fortfarande finns hopp (63%), medan många får känslan att det är kört (56%). En betydande del (10%) uppger att de är less på begreppet hållbarhet och inte vill lyssna på det mer. Intressant är att bland denna grupp så är snittet på hur viktigt hållbarhet är 4,6 vilket är i linje med snittet. Det är alltså inte de som tycker att hållbarhet är oviktigt som inte vill lyssna mer.

89% av de svarande tycker att man som privatperson har stort eller mycket stort ansvar för att göra Sverige mer hållbart, medan endast 5% tycker att privatpersoner faktiskt tar stort eller mycket stort ansvar.

 

95% av de svarande tycker att svenska företaget har ett stort eller mycket stort ansvar, medan endast 6% tycker att svenska företag faktiskt tar ett stort eller mycket stort ansvar.

97% av de svarande tycker att Sveriges regering och svenska myndigheter har ett stort eller mycket stort ansvar, medan endast 22% tycker att regering och myndigheter faktiskt tar stort eller mycket stort ansvar. Viktigt att komma ihåg är att vi har ett demokratiskt samhälle där det är privatpersonerna som väljer vem som sitter i regeringen. Så om vi tycker att regeringen har ett mycket stort ansvar så är det vi som från början har det mycket stora ansvaret att sätta rätt folk på positionen.

Bland fritextsvaren på varför det inte sker förändring svarar de allra flesta att det beror på den enskilda individens bekvämlighet/lättja, förändringsovilja samt känslan av att det inte gör någon skillnad vad man själv gör så länge som det finns så många som inte gör något. Många svarar även att den ständiga strävan efter ekonomisk tillväxt är ett av de största problemen, att ekonomiska incitament saknas och att det är för ”billigt att göra fel”. Flera pekar även på att politiker är för fega och bara tänker på sitt eget omval och att det saknas politiska styrningar och lagar på hur vi får bete oss.

Bland fritextsvaren på vad som skulle få de svarande att göra fler förändringar svarar de allra flesta att det är flockbeteendet som begränsar. Så länge den stora gruppen inte agerar tappar man själv motivationen att själv göra något. En svarande nämner att det är svårt att hålla sig motiverad när andra inte bryr sig och slänger skräp rakt i naturen. Det efterfrågas ett kollektivt förändrat beteende som sätter en ny norm inom ”flocken”. En av de svarande på enkäten skriver att enkäten har för stort fokus på privatpersoner och att ansvaret ligger högre upp. Men här visar de övriga svarande att det är hos varje enskild individ som förändringen måste ske för att det på sikt ska kunna speglas i politiken.

Flera svarar att det måste bli lättare att veta vilka beslut som är de hållbara. Tex efterfrågas klimatmärkning på konsumtionsvaror och livsmedel, att det måste bli lättare att ta tåget inom EU och framförallt efterfrågas att det bättre valet görs till standardval och att det sämre valet försvåras (ett exempel på nudging).

Flera nämner även att de behöver se tydliga resultat globalt för att motiveras och det efterfrågas ekonomiska styrmedel, lagar som ”är märkbara” och att det måste bli billigare med det bättre valet i förhållande till det sämre valet. Tex ska den nya plastskatten medfört ett förändrat beteende hos flera svarande.

 

Summa summarum:

  • Läs på! När du köper en ny diskmaskin är det ditt ansvar som användare att läsa instruktionen så du använder den på rätt sätt. Detsamma gäller planeten. Läs instruktionsboken!
  • Med mer kunskap får vi ökat engagemang hos den enskilda individen och med mer engagemang gör vi fler egna förändringar. Och när vi ser andra göra förändring är vi benägna att rätta in oss i flocken. Det blir en snöbollseffekt åt båda hållen. Begreppet ”skräp föder skräp” är vedertaget. Ju fler ni är som inte bryr er, desto snabbare går det åt skogen. Men desto fler vi är som bryr oss, desto snabbare kommer vi även i balans. Omtanke föder omtanke!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg