Medborgardialogen – en gemensam tankeprocess
I våras började Erik hos oss här på miljöavdelningen. Erik är nyexad landskapsarkitekt och innan han började hos oss skrev han ett spännande examensarbete om medborgardialoger. Jag har därför bett Erik berätta lite om sitt examensarbete för er:
Under våren 2013 såg jag äntligen slutet i tunneln. Mitt examensarbete om medborgardialoger inom stadsplaneringen, började så sakteliga ta form, och jag skulle slutligen runda av mina studier och ta examen som landskapsarkitekt. I det här blogginlägget vill jag kortfattat nyansera vad begreppet medborgardialog kommit att betyda för mig. Dessa insikter tar avstamp i de tankar som väcktes under mitt examensarbete. Jag vill försöka väcka reflektion och en förståelse för vad ett ogenomtänkt användande av begreppet kan leda till.
Idén med mitt examensarbete var att undersöka ett antal frågeställningar som berörde hur ett medborgerligt perspektiv kan gestaltas och ges utrymme i en samhällsutveckling där hållbarhetsbegreppet är centralt, och där nytänkande är något som efterfrågas. Färgfabriken var i och med utställningen ”Stockholm on the Move” den plats där jag tyckte att man på ett intressant sätt utforskade och låg i framkant av att gestalta en sådan process, och jag fann den lämplig för att avgränsa min studie. Mer information om utställningen finner ni på Färgfabrikens hemsida. Den enskilt viktigaste frågan jag tog med mig ur denna process var denna: Vilka egenskaper gör medborgardialogen socialt hållbar?
För att nyansera denna fråga blir begreppen dialog och medborgarinflytande viktiga. Begreppet medborgardialog används ofta, både i litteratur och praktik, som ett verktyg för att uppfylla krav på samråd och samla allmänhetens kommentarer och tankar i olika planeringsfrågor. Men vad innefattar begreppet? En dialog representeras av samtidighet i utbytet av information. Att två eller flera parter byter perspektiv med varandra och strävar efter att förstå varandras verklighet, är egenskaper som är fundamentala. Att dialogen är en gemensam tankeprocess, går ofta igen i litteraturen. Det som inte nyanseras särskilt ofta i praktiken är att dessa egenskaper ges ont om utrymme. Samråd, och de metoder som används för detta, handlar snarast om envägskommunikation, där medborgaren får presenterat för sig vad som ska ske, och möjligheten att yttra sig är begränsad och kommer ofta först långt in i projektet, på gott och på ont. Processen inkluderar heller inte en direktkommunikation mellan beslutsfattare, det vill säga politiker, och medborgaren. Det jag vill understryka är att begreppet medborgardialog varken är något som eftersträvas i teorin eller ges förutsättningar i praktiken.
Begreppet Medborgarinflytande kan förstås i relation till medborgardialogen, och utgör yterliggare en pusselbit för att komma närmare social hållbarhet i praktiken. Utan inflytande, där allmänhetens tankar och åsikter blir en del av samhällsutvecklingen, spelar det ingen roll hur bra man är på att lyssna och förstå varandras perspektiv (läs dialog). Beaktas inte den vilja, och den kunskap som framkomit i dialogen när beslut ska utvecklas eller tas, blir det svårt att kalla den hållbar. Istället blir det en symbolhandling, helt utan värde. Byggforskningsrådet har definierat inflytande på följande sätt:
– Att medborgarnas vilja får gehör i besluten
– Att medborgarnas åsikter verkligen uppmärksammas av politiskt valda
– Att få fram kunskaper av medborgarna som politikerna kan använda i sitt beslutsfattande
– Att dialogen utvecklas mellan beslutsfattare och medborgaren.
En medborgardialog kräver resurser och tid och ska grundas på kvaliteter som skapar tillit och engagemang. I praktiken handlar det mycket om metoden som används. Om metoden inte innehåller möjlighet till inflytande och inte utgör någon gemensam tankeprocess väcker den istället misstro och icke-engagemang. Hur förändrar vi då denna symboliska handling till en process för riktigt kunskapsutbyte och engagemang?
Såklart kan jag hävda att vi har en representativ demokrati, och att en direkt demokrati är en utopi, och aldrig kan fungera i praktiken. Hur är det då med rättigheter, lagar och konventionen som fastslår att jag som medborgare ska ha möjlighet att påverka min livsmiljö? Hur skapar vi denna möjlighet i praktiken? Som en samhällsutvecklingsaktör måste vi ta ansvar för att försöka finna nya vägar för att nå de ideal som vi som samhälle skrivit under på. Det är genom vår nyfikenhet som vi har en chans att skapa social hållbarhet i praktiken.
Lite bilder från Färgfabrikens utställning ”Stockholm on the Move”. Under utställningen fanns det möjlighet att tycka till om stort och smått.
Här hittar ni min uppsats!
/Erik