Om steken kan bli en pannkaka, så kan väl ett hus bli grönt?

Hållbart mentorskap

I år har jag den stora förmånen att ha Tyréns hållbarhetschef Per Löfgren som mentor. Eftersom jag hade en mentor även mitt första år på Tyréns kände jag mig lite varm i kläderna och ville arbeta mer konkret istället för att enbart utnyttja tillfällena till att samtala. Därför bestämde jag mig för att jag under mitt år vill ha ett antal case uppgifter, riktiga eller fiktiva, som kan spegla vad en hållbarhetschef gör och sedan få feedback kring det jag gjort.

Utan att avslöja för mycket (har nämligen inte haft min case presentation än), så fick Pers case uppgift mig att tänka.

Vad händer om vi vänder på steken? (hädanefter pannkaka eftersom det är mer hållbart)

Background check

Som bakgrund till frågeställningen behöver ni ha med er ungefär det här:

  • De närmaste åren är helt avgörande för att undvika katastrofala klimateffekter. Det visar FN:s klimatpanel IPCC i sin specialrapport som släpptes 2018. I rapporten trycker IPCC på att målet endast kan nås om det sker en helomställning av alla sektorer. Och det måste gå i en takt som aldrig tidigare har skådats.
  • Sveriges resursuttag är drygt 4 gånger större än vår möjliga ”andel” av planetens resurser. Det placerar oss bland de topp tio värsta länderna i världen
  • Samtidigt är cirkulariteten mindre än 5 procent, sett till materialvär­det för resurserna. Det betyder att 95% av resurserna inte kan användas till sitt fulla värde efter första användningscykeln
  • Hälften av resurserna som används i Sverige går till städer och infrastruktur, alltså min bransch
  • Bygg- och fastighetsbranschen stod år 2017 för 12,2 miljoner ton koldioxidutsläpp vilket då var ca 19% av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Sektorn bidrar dessutom till stora utsläpp utomlands genom importvaror. Dessa utsläpp låg på ytterligare cirka 5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
  • Dessutom skapar den bebyggda miljön, i synnerhet i städer, så kallade värmeöar, som du kan läsa mer om på min kollega Matildas blogg och den tränger undan den viktiga biologiska mångfalden
  • I januari 2017 passerade vi 10 miljoner invånare i Sverige. Under 2019 ökade Sveriges befolkning med 1 procent. Vi blir alltså fler och fler, och på grund ett klimat i förändring tvingas allt fler människor att lämna sina hem. De drivs bort av naturkatastrofer och brist på grundläggande resurser som mat och vatten. UNHCR uppskattar att det kommer finnas minst 250 miljoner klimatflyktingar år 2050.

Slutsats? Vi kan inte sluta bygga trots att vi vet om att det innebär en stor påfrestning på både planet och klimat. Därför måste vi se till att istället bygga bättre, redan idag och göra den helomställning som IPCC efterfrågar och som kommande generationer kräver.

Grönt strössel

Min uppfattning är att branschen ofta planerar ett bygge efter projekteringsförutsättningarna ”x antal människor ska inrymmas och y kr får det kosta”. Därefter strösslar man på med lite gröna och hållbara inslag som ryms inom de givna förutsättningarna.

De klimatkrav vi får på oss från beställaren är ofta av typen att klimatpåverkan ska minskas med en viss procent. Men hur mycket nytta ger detta i slutändan? Om vi inte haft ett tak på klimatpåverkan från början, är då tex 30% minskning tillräckligt? Jämför detta med hur det skulle se ut om man pratade om pengar.

Det spelar ingen roll hur dyrt det blir i slutändan, så länge det är 30% billigare än vad det hade kunnat vara

said no beställare ever.

Men det är precis så vi verkar hantera klimatfrågan. Så länge vi kan visa att vi minskat klimatpåverkan är vi nöjda, även om den är långt ifrån så låg som den kan och borde vara.

Vända på pannkakan

Men vad händer som sagt om vi vänder på pannkakan vad gäller projekteringsförutsättningarna?

Om vi går in med inställningen att ett projekt ska vara så hållbart som möjligt från start och låter hållbarhet vara det styrande. Hur nära kan vi komma kundens vision?

Jag jobbar till exempel i ett projekt där man ska riva flera broar med välfungerande, bärande stålbalkar. Istället för broarna ska det byggas en ny tågstation.

Nu har man designat stationen först, och i efterhand på klimatworkshops har vi lyft fram möjligheten att istället för nya stommar återanvända de från broarna. Problemet då blir att stommarna inte passar in i den tänkta designen och att det kommer krävas kostsam omprojektering för att få det att funka. Man säger att hoppet är det sista som överger en, men jag kan inte säga att det ser ljust ut vad gäller att återanvända balkarna i nya stationen när man ska passa in dem i efterand.

Men vad hade hänt om vi bestämt redan från början att balkarna ska återanvändas och att stationen projekteras efter det? Om vi inte hade dragit igång med projektering förrän man gått ut och inventerat materialbeståndet på plats och fått ett hum om vad man hade att jobba med för att slippa onödig nyproduktion och import, hur mycket cirkularitet hade vi kunnat uppnå? Hade stationen kunnat bli lika bra, om än annorlunda, som den som är designad nu?

Låt det svida att göra fel

Istället för att designa något först och greppa efter lågt hängande frukter att ”förgröna” designen med, vad händer om vi först gör designen med de mest gröna tänkbara lösningarna och därefter plockar bort de hållbara inslagen ett i taget tills man når beställarens budgetförutsättningar?

Jag vet inte hur ni fungerar, men jag tycker i alla fall att jag lyckas få mer pengar kvar på sparkontot om jag för över en stor del av lönen direkt när den kommer eftersom det svider när man plockar från sparkontot, jämfört med att man låter alla pengar ligga kvar på kortkontot och sedan föra över det som blir kvar i slutet på månaden till sparkontot.

Jag tror stenhårt på att vi kommer få mer hållbara byggnader och städer om vi spelar på den logiken. Bättre att designa ett så hållbart hus som möjligt från början, och sedan låta det svida när man gör försämringar, än att bygga efter budget och göra några bra saker för att lindra det dåliga samvetet med pengarna som (eventuellt) är kvar.

Kanske leder detta till att vi får se mer av sådant här? Om jag var beställare är det en möjlighet jag skulle springa efter i alla fall.

Jag vet inte vad ni känner, men jag tror bestämt att det blir pannkaka till lunch här på hemmakontoret.

Vi hörs!

 

Kommer en vänd pannkaka leda till fler ekodukter?

Eller kanske fler vertikala skogar?

Kommer vi se fler byggnader med återbrukade fasader?

Kommer vi få mer biologisk mångfald i staden?

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg