Skånsk tung industri odlar hållbar afrikansk fisk

Min äldste bror har ett larvigt stort akvarium; över 1000 liter, men han äter aldrig fisken. För akvarieägare är fiskar vänner, inte mat, men fiskodling inomhus är något som ökar. Och med en ökande befolkning som behöver proteiner och hotade fiskebestånd i haven är fisk kanske något vi får vänja oss vid att odla istället för att fånga.

I Landskrona har företaget Boliden Bergsöe upplåtit lokaler till en odling av tilapia (Oreochromis niloticus). Det är en sötvattensfisk från Afrika och det passar fint eftersom Boliden har massor av överskottsvärme från sin ordinarie verksamhet (smälta ner och återvinna  blybatterier) och den värmen måste man göra av med. Boliden har därför startat en ny verksamhet, Ekofisk, som odlar upp till 8-9 ton fisk om året. Jag var där på studiebesök häromveckan.

Nu är ju odlad fisk ingen nyhet; 2015 åt vi runt 45 000 ton odlad norsk lax och trenden är ökande. Samma år uppgick den svenska odlade fisken till cirka 10-11 000 ton, mest regnbåge. Som jämförelse landades det cirka 200 000 ton fisk från det svenska yrkesfisket 2015. Globalt har odlad fisk till och med hunnit i kapp den viltfångade; hälften av all matfisk är idag odlad.

Fördelen med att odla inomhus istället för i nätkassar i hav och sjöar är att man har kontroll på hela systemet. Vattnet renas på plats i ett recirkulerande aquakultursystem (RAS). En viss del av vattnet måste förstås bytas ut ibland men går då till det kommunala reningsverket och inte direkt ut i havet (vattnet skulle gå att använda till att gödsla grönsaker också, ett sådant system har jag skrivit om tidigare  – inlägget Engelsk skola självförsörjande på tomater). Man lyckas också driva odlingen utan antibiotika tack vare den noggranna reningen. Och inga fiskar rymmer om odlingen blir påkörd av ett fartyg.

Varför då odla en värmekrävande afrikansk fisk istället för abborre och gös som tål vårt eget klimat bättre? För det första är tilapia en  av de mest odlade fiskarterna i världen och den har odlats länge. Det innebär det finns färdigt foder att köpa och gott om kunskap om hur den ska hanteras. Yngel finns att köpa från professionella uppfödare i Holland. Enkel att börja med enligt Jonas och Linda som jobbar på anläggningen.

Linda Hallberg affärsutvecklare på Ekofisk framför en av fiskbassängerna. Bild: Ekofisk.

Linda Hallberg affärsutvecklare på Ekofisk framför en av fiskbassängerna. Bild: Ekofisk.

För det andra är abborre och gös betydligt mer skygga och lättstörda. De har helt enkelt inte varit i människans tjänst så länge att det gått att ta fram stammar som trivs i människors sällskap, även om det börjar komma framavlade tam-gösar.

För det tredje är abborre och gös, liksom lax och torsk, rovfiskar. Det betyder att de måste äta andra fiskar, som i sin tur måste fiskas upp någonstans. Tilapia är allätare och äter framför allt växter. De måste få i sig lite extra proteiner de också. Idag i form av fiskmjöl från hållbara bestånd men här funderar Ekofisk på att kombinera med musselodling. De skulle kanske till och med kunna utfordras med drav från närliggande bryggerier (drav är ett gunk som hamnar på botten när man brygger öl och som används till djurfoder redan idag).

Det verkar alltså finnas många pluspoäng. Den som känner till minuspoängen (för de finns förstås också) får väldigt gärna skriva en kommentar om det, det vore kul att få igång en diskussion om detta. Ett minuspoäng för odlarna är att det tyvärr är svårt att få sålt fisken. Vi äter framför allt de fiskar vi är vana vid (=lax och torsk). Tilapia äts däremot mycket i USA och i Europa. Odlarna bedyrar att den har ett fast kött och smakar bra (har själv inte provat).

Jag tror inte min storebror vill överge Nemo och Doris och satsa på tilapia eller karp istället, men om han ville har han nog skaffat sig exakt de kunskaper han skulle behöva som fiskodlare på land.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg