Besk kritik på MKB-dagen
Jag måste skärpa mig! Det är mitt bestående intryck efter 2014 års MKB-dag på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Konferensen anordnas av Forum för MKB och Miljöbedömning. Nu var det inte just mig personligen som kritiken gällde, utan MKB-Sverige generellt. Vi måste alla skärpa oss! Här kommer ett urval av det som sades.
Berit Balfors från KTH berättade om ett nytt forskningsprogram kallat SPEAK som kommer att löpa under 3 år. Fokus är att undersöka hur man ska få bättre helhetsbedömningar och komma i från stuprörstendenser som finns i dagens MKB:er. Projektet kommer att innehålla workshops och konferenser som det finns möjlighet att anmäla sig till.
Mikael Malmeus från IVL talade om forskning kring integrering av ekosystemtjänster i MKB. Ekosystemtjänster är det nya svarta i MKB-svängen känns det som eftersom flera andra också talade om detta. Malmeus såg flera fördelar med begreppet ekosystemtjänster såsom större globalt perspektiv på ekosystem och biologisk mångfald, bättre beskrivning av påverkan på ekosystem samt en bättre beskrivning av områdens potential i framtiden.
Baksidan är att ekosystemtjänster har ett antroprocentriskt perspektiv. Biologisk mångfald är bara intressant så länge den gynnar oss människor. Personligen tror jag att det antroprocentriska fokuset bara kan stärka skyddet av natur. Jag tror, cyniskt nog, att det mest är miljöare som tycker att biologisk mångfald har ett egenvärde. Ekosystemtjänster stärker också möjligheten att skydda åkermark och annan produktionsmark. Vanliga åkrar kan lätt tappas bort i skuggan biotopskyddade av åkerholmar, diken och alléer (Klicka här för tidigare inlägg om åkermark). Heja ekosystemtjänsterna!
Ann Åkerskog från SLU hade undersökt MKB för översiktsplaner och här kommer en del av den beska kritiken. Bedömning av betydande miljöpåverkan saknas ofta, kumulativa effekter och övergripande effekter likaså, liksom även bedömning av påverkan på materiella tillgångar. Bedömning av landskap begränsas ofta till att enbart gälla landskapsbild. Säkert motiverad kritik, men det skulle vara bra att även få veta hur Åkerskog anser att bedömningarna bör göras.
Charlotta Faith-Ell från WSP talade om behovsbedömningar och bedömning av betydande miljöpåverkan i detaljplane-MKB, och här kommer mer besk kritik. Enligt Faith-Ell görs behovsbedömningarna ofta av en planarkitekt utan miljökompetens. Planarkitekten kryssar ofta i en checklista som hen har fått av en kollega, men diskuterar sällan bedömningarna med någon. Sällan hänvisar hen heller till kraven i MKB-förordningen, bilaga 4 eller till formuleringar i miljöbalken.
Jag vill personligen tipsa den stackars planarkitekten att det även finns ett kapitel om behovsbedömningar i Naturvårdsverkets Handbok om miljöbedömning av planer och program (Naturvårdsverket 2009:1). Betydligt enklare att följa än de kortfattade formuleringarna i lagtexten.
Faith-Ell hade också ett förslag på hur man ska tolka begreppen ”befolkning” och ”materiella tillgångar”. Mycket välkommet, för det är inte lätt att göra en bedömning om påverkan på något som inte ens finns definierat i lagtexten. Jag hann inte skriva ner dem, så jag hoppas att jag får se fler begreppsdefinitioner i kommande handböcker.
Tuija Hilding-Rydevik vid SLU redogjorde för forskning kring bristen på alternativ i många MKB. Oftast anges bara huvudalternativet och ett nollalternativ. Det är säkert sant och jag erkänner mig skyldig. Men med tanke på den detaljeringsgrad som krävs i en MKB skulle det krävas även alternativa planbeskrivningar och systemhandlingar även för alternativen. Det skulle bli mycket, mycket dyrt. Däremot bör vi MKB-are bli bättre på att beskriva de alternativ som valts bort och det ska jag ta med mig.
I övrigt var det förstås kul att träffa kolleger och smaka på konferens-godis från olika konsultföretag. Ser redan fram emot nästa års MKB-dag. Den kanske kan handla om hur man bör göra bedömningar.