Lunchseminarium om lärdomar från Slussens planprocess

På måndagen var jag på ett intressant lunchseminarium som SNS ordnat. Länk. Det handlade om lärdomar från planprocessen för Slussen. Tanken var att diskutera vad som behövs för att planprocessen ska kunna bli effektivare med utgångspunkt från arbetet med Slussen. Jag tänkte mycket kortfattat reflektera litet kring vad som sades.

Mårten Frumerie projektchef Slussen beskrev processen som man genomfört i Slussen och visade på att man gjort ett antal fler utställningar och samråd än lagen kräver. Slussens huvudplan har vunnit lagakraft medan detaljplanen för bussterminalen måste börja om. Han konstaterade att kraven i plan- och bygglagen inte är glasklara och att staden i delar fått överraskande avslag i överklagningsprocessen.

Hans Lind diskuterade med utgångspunkt från en utkommen bok ”Nya regler för ökat bostadsbyggande och bättre infrastruktur.”. Bland annat kan man fråga sig varför just kommunala beslut om planer går att överklaga när inte andra kommunala beslut går att överklaga. Han diskuterade också om det kanske i vissa fall saknas kompetens hos både politiker och tjänstemän att hantera alla de frågor som är viktiga. En annan observation är att akademiker ofta är väldigt aktiva i samråd och människor med lägre utbildning inte alls så aktiva.

I en avslutande diskussion deltog ytterligare några personer varav en var min egen vd Ulrika Francke. I den diskussionen blev det mycket fokus på bostäder och varför planer i allmänhet tar lång tid att bli klara. Det blev en del tal om ”det var bättre förr” med kompetensen hos tjänstemän. Även den kommunala viljan att skriva in en mängd detaljer i planen var man också kritisk mot och menade att det fördyrade och förlängde tidplanen. Att den översiktliga planeringen behövde förbättras var man också ense om.

Reflektioner
Vad jag saknade under seminariet var en diskussion kring att om kommunen ska kunna släppa kontrollen i sina planer måste också byggherrarna visa att de kan ta ansvar och göra bra förslag utan att alltid maximera utbyggnaden som planen tillåter. Förtroende måste förtjänas!  Det kommunala ansvaret att bygga bra och hållbara stadsmiljöer i relation till byggherrarnas krav på vinster kom inte heller fram. Att det var bättre förr tror jag inte heller på. Numera är det fler krav att ta hänsyn till och fler aktörer som ska vara med i diskussionen och kunna påverka. Att experterna vet allt bäst har vi lämnat för länge sedan. Att samverka mellan olika kompetenser är viktigt inom flera områden inte bara stadsplanering.

Några förslag
Så vad är lösningen som kan effektivisera planprocessen? Kanske ska man inte ta de allra mest komplexa projekten som jämförelseobjekt. Komplexa projekt måste få ta tid. Även nuvarande Slussen tog många år av planering så det är inte nytt.

Men ”vanliga” projekt borde kunna genomföras effektivare. Det kräver att politiker vågar stå för beslut och inte bara initierar fler utredningar. Människor som drabbas negativt kommer heller aldrig att säga ja om de inte får något i gengäld. Så jobba på att ge befintliga boende något som väger upp det negativa och inte bara för akademiker utan för alla. Låt gärna människor utforma delar själva, så det blir som de vill ha det. Värt att prova.