I nya farvatten – vattendoktorand blir vattenkonsult
Hur hittar man vägen från akademin till konsultbranschen? ”Inte så lätt att byta bana” har jag hört flera gånger och kunskapen om hur det är att jobba utanför akademin kan variera mycket inom forskarvärlden. Efter fem månader som konsult på Tyréns har jag bestämt mig för att börja blogga. Det här är mitt första inlägg. Jag hoppas att jag framöver kommer kunna underhålla er, kära läsare, med spännande och utmanande insikter och nyheter ur vattenkonsultens vardag.
Det här inlägget handlar alltså om hur det är att börja jobba som konsult efter en doktorandtjänst vid universitetet. Det är mina personliga erfarenheter av likheter och skillnader. Mitt budskap är att det inte alls behöver vara särskilt svårt att byta bana och jag tror att det finns en hel del duktiga forskare som skulle trivas bra som konsult. Kanske kan jag inspirera några till att kasta sig ut på djupt vatten. Och förstå mig inte fel, jag älskade att vara doktorand, men nu var det dags för något nytt.
Arbetsmiljö
Jag kommer ursprungligen från Tyskland, därifrån jag har med mig examen från ett kandidat- och masterprogram i miljövetenskap. Universitetet i Sverige kändes för mig som en mycket internationell miljö. Man jobbar ihop med människor från hela världen och det är inte ovanligt att svenskarna är i minoritet på en avdelning eller i en arbetsgrupp. Arbetsspråket på universitetet är ofta engelska.
Som vattenkonsult är det däremot svenska som gäller och de allra flesta kollegor har sina rötter i Sverige. I många fall berör arbetet som vattenkonsult svenska lagar som man behöver förstå, som till exempel miljöbalken och havs- och vattenmyndigheternas eller naturvårdsverkets föreskrifter, och uppdragsgivarna skickar sina förfrågningar på svenska. Även projekten man jobbar i är ofta kopplade till Sverige.
Som doktorand jobbade jag med globala frågor; hundratals sjöar jorden runt, den globala kolcykeln. Som konsult handlar det nu om våra svenska sjöar och vattendrag och hur vi förbättrar deras kemiska och ekologiska status.
Arbetssätt
En liten generalisering. Forskningen är utdragen och djupgående, medan konsultjobbet är snabbt och varierande. Om man tycker om att grotta ner sig i teman och sammanhang kan jag nog inte rekommendera konsultjobbet, men om man är nyfiken på många olika projekt och utmaningar kan jobbet passa en desto bättre.
Review-processen, som är en väldigt viktig och kvalitetssäkrande del av vetenskaplig forskning är ofta utdragen och uppfattas av många som besvärlig. Som konsult får man återkoppling ganska snabbt, något som jag upplever som väldigt positivt. Jag beundrar mina gamla forskarkollegor som älskar att vända och vrida på alla detaljer. Det behövs.
Själv kan jag tycka att det är skönt att jobba med en fråga tills jag känner att jag har lagom koll, det vill säga förstår sammanhanget tillräckligt bra så att jag kan ge ett meningsfullt råd. Sedan har man möjlighet att gå vidare och börja lösa nya spännande problem.
Frihet
Som doktorand fick jag i stor utsträckning välja själv vad jag ville jobba med. Denna frihet framhävs ofta som en stor fördel med att jobba inom akademin. Jag kan hålla med om att man som konsult för det mesta inte väljer själv vad man vill jobba med eftersom det beror på vilka uppdrag man får.
Forskare inom grundforskningen däremot kan låta sig drivas av nyfikenhet och kunskapsluckor. Just nu upplever jag dock denna vid första anblicken minskade frihet inte bara som negativ. För det första känns arbetet mer relevant om man vet att man hjälper en kund med ett faktiskt problem som samhället behöver lösa. Här och nu. Och för det andra hade jag nog inte fått chansen att befatta mig med många frågor som jag jobbar med idag om inte uppdragen hade krävt det.
Sedan får man även som konsult uppdrag som ligger inom ens kunskaps- och intresseområde. Dessutom har man möjlighet att söka pengar för tillämpade utvecklingsprojekt, till exempel från Tyréns egen forsknings- och utvecklingsfond, något som känns bra för mig att ha i bakhuvudet.
Men vilka är då de likheter i att jobba som konsult jämfört med ett jobb inom akademin? Varför tror jag att fler forskare skulle kunna trivas som konsult?
Skriva
Man behöver kunna skriva. Som doktorand lär man sig att skriva kärnfullt, förståeligt och detaljskarpt, något jag har mycket användning av som konsult. Nu skriver jag visserligen inga vetenskapliga artiklar eller forskningsansökningar. Däremot skriver jag desto oftare rapporter och anbud. Genren är inte densamma, men färdigheterna när det kommer till skrivandet är i stort sett överförbara.
Omdöme
Att värdera information är också något som förenar jobben som konsult och forskare. Som forskare tolkar och diskuterar vi våra forskningsresultats kvalité och relevansen för forskningsfrågan. Som konsult behöver vi värdera information och underlag som vi har till förfogande och använda vårt omdöme för att komma fram till den bästa lösningen genom att ta hänsyn till många olika aspekter. Jag tror att skillnaden mellan dessa två inte är så stor.
Vara uppskattad
Hur man blir uppskattad på jobbet är i stort sett detsamma i rollen som doktorand och som konsult. Man behöver vara duktig på det man gör. På universitetet var det kanske någon programvara eller statistisk analys som man var särskilt kunnig i och därför var man en eftertraktad samarbetspartner och kollega. Som konsult behöver det man är bra på kanske inte vara lika nördigt, men om man levererar bra kvalité i tid, kommer man vara uppskattad av kollegor och kunder.
Jag skulle kunna fortsätta. Listan över överförbara färdigheter är lång, från ”soft skills” till vetenskaplig sakkunskap eller datorkunskaper. Om du jobbar inom akademin men undrar om det finns något annat som du skulle kunna trivas med, kan jag uppmuntra dig att testa att jobba som konsult. Det är bara en fördel att du har forskat, du kommer ha mycket att bidra med.
Mina tips
Lär dig bra svenska (om du ännu inte pratar svenska). Visa intresse genom att skicka ett kort mejl till en avdelningschef som jobbar med det du har koll på och bifoga ditt cv. Chefer inom alla möjliga företag hittar du på LinkedIn eller företagets webbsida. Och låt bli att skicka med dina forskningsartiklar. Det är ingen som kommer att läsa dem.
Vad gäller mig, så ser jag hittills lika många fördelar med båda världar. Det är bra att ha möjligheten att byta bana.