Hur ska en råda inför en oviss framtid?

I dagarna har två publikationer om vattenförsörjning skickats ut på remiss. Den första kommer från Havs- och Vattenmyndigheten och vänder sig främst till andra myndigheter. Den handlar om hur en ska planera på regional nivå för en långsiktigt hållbar vattenförsörjning (Länk här). Den andra är Svenskt Vattens nya anvisningar om dimensionering av allmänna vattenledningsnät (Länk här). Den är tänkt att ersätta nuvarande anvisningar från 2001. Här är mina personliga reflektioner efter att ha arbetat med de två publikationerna.

Det kan kännas som två olika världar, en byråkratisk och en teknikorienterad. Men båda handlar om en av våra allra viktigaste framtidsfrågor: Hur ska vi ha säker tillgång till dricksvatten i framtiden? Världen förändras, och vårt sätt att använda vatten behöver också förändras. Det påverkar såklart alla som planerar för framtidens vattenförsörjning, oavsett det handlar om övergripande planering på regional nivå eller mer handfast på rör-och-pump-nivå.

När det gäller de tekniska systemen kan en ju tycka att det borde vara lätt. Hur mycket har egentligen ändrats sedan 2001? Vatten beter sig på samma sätt när det rinner genom ledningar och pumpas upp i vattentorn. De ekvationer som beskriver detta formulerades för flera hundra år sedan och används fortfarande. Inte ens datorprogrammen som används av dagens ingenjörer har utvecklats så värst mycket på 20 år. Och vad vet vi om hur morgondagens distributionssystem ser ut? Prognoser och dimensioneringstal har slagit fel förr. Hur kan exempelvis artificiell intelligens bidra till smartare och mer hållbara lösningar?

Det behövs nytänkande för att anpassa vattenförsörjningen till nya förutsättningar och inte minst till ett förändrat klimat. Samtidigt är den traditionella ingenjörskunskapen lika viktig idag som någonsin. Vi vet att det behövs resurshushållning och bättre krisberedskap. Att de tekniska systemen behöver underhållas och utvecklas är också uppenbart. Men hur ska vi kunna planera för detta när vi vet så lite om framtiden? Och vad ska en skriva i vägledningar och dimensioneringsanvisningar för vattenförsörjning som ska fungera om hundra år?

Det behövs forskning och genomtänkta analyser för att vi ska kunna planera på bästa möjliga sätt. Men det behövs också en god portion ödmjukhet inför allt som vi faktiskt inte kan veta. Just nu talar alla om vattenbrist. Det har även jag gjort i några av mina blogginlägg. Men för inte så länge sedan levde många av oss kvar i föreställningen att vattentillgångarna var näst intill outtömliga, åtminstone i Sverige. Och vem vet om vattenbrist kommer att vara den största utmaningen framöver. Kanske står vi inför ett paradigmskifte som vi inte kan förutse. De båda remissutgåvorna innehåller förvisso en del försök till nytänkande, både när det gäller resurshushållning och tekniska lösningar. Men de är ändå begränsade av dagens kunskap, och om de verkligen svarar mot framtidens behov får väl just framtiden utvisa.

Att skriva anvisningar och vägledningar kanske kan liknas vid att uppfostra barn. Vi har ingen aning om hur deras verklighet kommer att se ut eller om de kommer att ha nytta av det vi försöker pränta i dem. Jag har inom loppet av ett år blivit både farfar och morfar. Mina barnbarn kan mycket väl leva förbi nästa sekelskifte. Mycket kommer att vara annorlunda då, och vem vet vad som kommer att krävas för att de ska ha vatten att dricka.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg