Innovation börjar med insikter
Många pratar om att det behövs innovation för att lösa de stora frågorna kring hållbarhet. Jag tror det finns många därute som känner en viss hopplöshet och som gärna vill bidra med verkstaden, men inte vet hur det ska gå till. Ni kanske inte känner er ett dugg innovativa. Men jag lovar. Alla kan bidra till innovation. En väg är att våga vara vag när man diskuterar. Vaga tankar är ofta insikter om problem och utmaningar. Innovation börjar med insikter.
Våga vara vag
Hur ofta tänker man egentligen när man är på jobbet och hur ofta tänker man till? Ofta hoppas jag när ni tänker efter. Jag tror inte så många bara går på vana och autopilot varje dag. Kanske ser man något som borde funka bättre men man vet inte hur. Kanske finns det ändå i tanken något litet frö till en lösning. Kanske vill man diskutera varför det är som det är.
Jag undrar hur ofta man luftar man sina funderingar när de är vaga, innan de är färdigtänkta? Det tror jag sker på tok för sällan. Min tes är att vi måste våga prata om våra funderingar, även om de är ofärdiga och vaga. Vi är väldigt rädda att göra bort oss vi är hellre tysta. I de ofärdiga funderingarna finns grunden till insikter. Insikterna är också grunden till att lösa problem, komma på idéer och skapa innovationer. Idéer poppar ofta upp när man minst anar det men är inte ofta färdiga. Ingen innovation utan en insikt.
Var kritisk mot kritiken
Vi är fostrade sedan lång tid och väldigt duktiga på att vara kritiska. Vi lär oss kritisk granskning i skolan på alla nivåer. Ofärdiga idéer kan snabbt sågas om man vill det. Och den som öppnar munnen men får mothugg har lätt att tystna. Fröet till innovationen fick aldrig gro. Vi vinner ingenting på att kväva ofärdiga tankar. Låt istället tankarna frodas bland många perspektiv. Bygg på, tydliggör, förädla och dröm. Se det positiva i insikten.
Inspiration från improvisation
För att förstå hur viktigt det är att bygga på idéer, kan jag rekommendera antingen att gå en kurs i improvisationsteater eller åtminstone titta på några föreställningar. Grunden i all improvisationsteater är att bejaka idéerna som medskådespelaren kommer med. Man hjälps åt att bygga på scenen och att bygga ut historien åt det håll det blir. Då kan historien utvecklas till fantastiska skapelser. Om idéer blockeras av omgivningen, dör historien direkt, och teatern skulle bli trist. Samma med idéer och tankar. De måste byggas på för att bli storartade.
Bygga broar är bäst
Det är i påbyggandet det händer saker man inte kunnat förutspå. När människor associerar utan rädsla för kritik kan det bli riktigt bra. Och även om en person har kommit på en bra idé går det mycket väl att hitta fler lösningar till samma problem. Att hitta flera lösningar på samma problem och utifrån flera perspektiv ger bättre förutsättningar att komma fram till något riktigt lyckosamt. Perspektivtäthet är ett ord som nog kommer höras mer och mer. Ett mått på hur många perspektiv man har tagit hänsyn till i ett beslut. Broar mellan perspektiv? Känns inte det som en vinnare? Näpp, det finns flera vinnare. Bygg gärna på.
Och även om man tänker att den lilla diskussionen vid (det digitala) fikabordet inte kan lösa världsproblemen så är det ändå en start på en kultur som kan sprida sig. Ni vet som ringarna på vattnet. Rätt vad det är händer något riktigt bra. Och någonstans måste vi börja.
Jobbet är ett jobb
Vågar man släppa loss sina tankar blir de snabbt galna och man har haft kul på vägen. Men idégenerering är också ett hårt arbete. Det finns ett antal konkreta verktyg inom innovation som kan hjälpa till med idégenereringen och som jag använder när jag är innovationscoach. Det är inget flum.
Tänk på att de bästa idéerna faktiskt sällan kommer när man har som trevligast. Det finns flera exempel på att när man haft det litet jobbigt har de bästa idéerna kommit fram. Och jobbigt kan det bli när man har olika perspektiv. Och just därför blir idéerna bättre. Så att våga ha det jobbigt är också viktigt. Vi får ha JFK i tankarna när han lanserade månprogrammet: Vi gör inte det här för att det är lätt. Vi gör det för att det är svårt. Och jag rekommenderar (återigen) denna video om hur Keith Jarrett skapade sin mest framgångsrika konsert någonsin när han var tvungen att spela på ett ostämt piano.
Kör hårt
Jag håller tummarna att någon mer vill vara vag, efter att ha läst detta. Och att de som lyssnar vågar bygga på, istället för att smasha ihjäl idén. Lös många problem. Och om någon faller i fällan att vara kritisk. Ta lärdom och gör annorlunda nästa gång. Alla behöver vi träna, även jag. Var snälla mot er själva.