Effektivare planprocess för infrastruktur. Går det?

Jag deltog på en workshop i förra veckan som anordnades av SBUF (svenska byggbranschens utvecklingsfond) och Trafikverket. Jag hade förmånen att få diskutera med kolleger i branschen kring ”förändringsförslag i plan- och tillståndsprocessen för infrastruktur”.

SBUF har under flera år arbetat med att vaska fram vad som krånglar till sig i projekt och var man oftast får stopp i processen för infrastruktur. Arbetet bygger på litteraturstudier och intervjuer med folk som varit med. Workshopen var mycket proffsigt genomförd och syftade till att få snabba synpunkter på vilka förslag som kan vara effektiva utan för stora negativa effekter (min tolkning).

I det tidigare arbetet har man tagit fram processkarta som visar vilka processer som ingår i infrastrukturprojekt. Processkartan var mycket bra och visar sammanhanget  mellan juridiska processer på  ett någorlunda lättfattligt sätt. Det är ju komplext så det kan aldrig bli superlätt att redovisa.

Bilden nedan har jag kopierat från delrapporten. Den visar processen efter 2013.

Processkarta plan- och tillståndsprocess infrastruktur eftr 2012

Processkarta plan- och tillståndsprocess infrastruktur efter 2013

Resultatet av workshopen och de förslag man bedömer som mest aktuella kommer så småningom att redovisas i en slutrapport så jag vågar inte berätta mer här. Däremot kan jag redovisa mina egna reflektioner över förslagen.

Min oro från början var att fokus i förslagen skulle ligga på tidsbesparingar utan insikt i att kvaliteten på projektet kan bli lidande. Debatter i tidningar präglas ofta av förslag som går ut på att minska möjligheten till delaktighet från människors som berörs. I det här sammanhanget kändes det som att vi alla var på samma sida. Processen skulle effektiviseras med bibehållen möjlighet att påverka. Det var fokus på att förbättra tydlighet och förutsägbarhet inom projekten och att ta bort helt onödiga hinder.

Man kan konstatera att det inte är lätt. Om det var lätt hade man redan gjort åtgärderna. Det finns nackdelar med alla förslag. Och mycket handlar om att olika planprocesser har olika fokus och olika målbild därav blir det slitningar och dubbelarbete. Att förslagen inte är helt klockrena visar också att de formella processerna måste stödjas med samverkan mellan olika parter. Hur man än skriver juridiken kan inte allt lösas med formalia utan måste hanteras med mänskliga relationer.

Något vi aldrig pratade om (och som heller inte ingick i utredningen) var hur man väljer vilka projekt man ska lägga ner. Något som kan vara nog så viktigt tänker jag. En effektivitetsvinst är också att ”dåliga” projekt läggs ner tidigt så man kan fokusera på att få de ”bra” projekten riktigt bra. En effektiv planprocess får aldrig innebära ”the fastest way coming to yes” om vi ska uppnå hållbar stadsutveckling.

Länkar till SBUF dokument http://www.sbuf.se/Projekt/?Status=3  Sök på planprocessen

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg