Kulturmiljö som grönstruktur

Kulturmiljöer är en viktig stomme i städers grönstrukturer. Det gäller exempelvis tätorsnära odlingslandskap och historiska platser i form av äldre parker, kanaler och förhistoriska gravar. Med detta inlägg vill jag lyfta några tankar kring kulturmiljöns roll i planering och nyttjande av det gröna.

Samspel mellan kultur och natur

Människans nyttjande av naturresurser lämnar många spår till framtiden, i allt från bosättningar, gruvdrift, trädgårdsodling och jordbruk etc. Kulturarv och kulturmiljö är med andra ord, på olika sätt nära förknippat med natur och biologisk mångfald. Ekosystem, naturtyper och arter som uppstått och utvecklats eller gynnats av människans nyttjande av landskapet benämns som biologiskt kulturarv. Det är natur som berättar om kultur. En äng med flora och fauna som är beroende av att marken slås och betas är ett klassiskt exempel. Dessa miljöer är beroende av fortsatt brukande och skötsel för att dess värden ska bibehållas på lång sikt.

I Landskapskonventionens anda vill jag med denna inledning betona att det är samspelet mellan natur och kultur som format dagens landskap över tid. Men också att det finns behov av fler och fördjupade samarbeten mellan natur- och kulturmiljövårdande kompetenser för att ta tillvara gemensamma värden och hitta lösningar på de utmaningar som vår livsstil och nyttjande av naturen ger upphov till idag. Under pandemin har vi till exempel sett hur människor vallfärdar ut till natur- och kulturområden, vilket är en av få positiva konsekvenser av den rådande situationen. Men på många håll skapar det trängsel och ett ökat slitage.

Kulturmiljö i grönplaner

Som kulturgeograf har jag exempelvis haft förmånen att ge input om gröna kulturmiljöer och kulturella ekosystemtjänster till Ekologigruppen i arbetet med att ta fram ett grönstrukturprogram för Botkyrka kommun. Södertälje kommun efterfrågade i sin tur inspiration kring kulturvärdens betydelse för upplevelser av grönområdena. Är detta ett tecken på att fler kommuner efterfrågar integrerade synsätt på natur och kultur i grönplanering?

Studier av Boverket kring upplevelsevärden visar att natur som många uppskattar ofta är väldigt kulturpåverkad. Även om det idag är känt att kulturmiljöer utgör en viktig och integrerad del av städers grönstrukturer är kanske diskussionen om vilka funktioner och värden som kulturmiljöer bidrar med, i form av upplevelser, hemkänsla, hälsa och lärande med mera, fortfarande under utveckling.

I modernismens planeringsideal var närhet till rekreationsmiljöer och gröna innergårdar en viktig del för att skapa bra stads- och boendemiljöer.

Människors upplevelser av landskap

Hur ett grönområde formats av människan över tid är avgörande för dess karaktär och identitet, det vill säga hur människor uppfattar platsen. En äldre skog med luckig karaktär på grund av t ex tidigare skogsbete ger ett annat intryck än odlad skog i täta rader. Ett varierat småskaligt odlingslandskap har andra upplevelsevärden än t ex storskaliga åkerfält. Grönområden kan också vara uttryck för olika tiders planeringsideal, såsom trädgårdsstaden eller de stora öppna gårdarna i det så kallade miljonprogrammets storskaliga bostadsområden. Samtidigt har människor olika förhållningssätt till natur- och kulturpräglade områden beroende på tidigare erfarenheter och social omgivning. Många människor föredrar mer ordnad natur eller anlagda parker och trädgårdar, snarare än det vilda. Ett mål borde därför vara att värna och skapa en mångfald av olika gröna miljöer att kunna vistas i.

Kulturmiljöer är ofta viktiga målpunkter för människors utevistelser. Historiska platser kan ge kunskap och inspirerande upplevelser. Kulturvärden bär många spännande berättelser som kan locka en mångfald av människor att aktivera sig i naturen.

Västra kanalsidan i Södertälje med det äldsta kanalkontoret. Längs kanalen gick så kallade dragvägar som användes för att med häst dra båtarna där kanalen var för smal för att segla i. Dragvägarna blev populära promenadstråk för badgästerna och traditionen med gångvägar längs kanalen har sedan dess levt kvar.

Tillhörighet, stolthet och social interaktion

Kulturpräglade landskap påminner oss om våra historiska rötter och ger perspektiv till vår egen samtid och tillvaro. Landskapet med dess kultur- och naturvärden spelar därför roll för hur människors knyter an och känner tillhörighet till ett område, en plats eller till och med ett helt samhälle. I bästa fall kan det bidra till en stolthet. Hemkänsla och hembygd är ord som ringar in vad det handlar om. Känner man en tillhörighet till sin stad eller bostadsområde borde detta också innebära att man mår bättre. Andra sidan av myntet är rotlöshet eller exkludering.

Historiska miljöer i grönområden kan även ha betydelse för social interaktion. Jag skulle säga att förmågan att engagera människor är en av kulturmiljöns största styrkor. Många tycker att det är intressant att veta mer om platser, inte minst om sin egen hemort. Historiska miljöer fungerar ofta som mötesplatser för invånare som här kan samlas kring ett gemensamt intresse. Delaktighet och ett medansvar i förvaltning och utveckling av historiska miljöer och kan ytterligare stärka människors engagemang och förankring till en plats. Kanske kan nya sociala sammanhang skapas med utgångspunkt från kulturmiljöer i stadens grönstrukturer. Går det att med gröna kulturmiljöer främja möten över olika kulturer och samhällsgrupper?

Kulturmiljöer i grönstrukturer kan göra så att fler och olika grupper av människor lockas ut i naturen.

Ta tillvara kulturvärden i grönområden

Det här var några tankar kring varför kulturmiljöer bör integreras i grönplaner. För att skapa ytterligare mervärden går det exempelvis att arbeta med kommunikativa insatser för att synliggöra värdena och berättelser som grönområdena bär på. Förbättrad fysisk tillgänglighet leder till att fler ges möjlighet att vistas och uppleva våra fantastiska landskap.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg