Hållbar byggd miljö – intervju med två byggnadsantikvarier

Jag ville veta mer om hur byggnadsantikvarier ser på, och hur de bidrar till, hållbara bebyggelsemiljöer. Jag tog därför tag i två kollegor, Maria Wall och Peter Joseph och ställde några frågor till dem.

Det är mer hållbart att återvinna och återbruka befintliga bebyggelsemiljöer istället för att riva och bygga nytt. Vad finns det för hinder?

Maria: För oss byggnadsantikvarier är det självklart att byggnadsvård och hållbar utveckling går hand i hand, men vi har haft svårt att få ut budskapet. Det finns också starka ekonomiska intressen för nyproduktion och renoveringar med nya material. I många fall skapar man ett behov som inte finns. Exempelvis vad gäller byte av fönster istället för att behålla de gamla när det är möjligt. I ett hållbart samhälle kan vi inte byta ut allting, men vi behöver vara flera som lyfter fram detta.

Efterfrågar kunderna livscykelanalyser eller att ni visar på olika hållbarhetsvinster?

Peter: Nä det händer inte, har aldrig fått frågan.

Maria: Här behöver vi också själva bli bättre att lyfta behoven.

Hur gör man för att förlänga en byggnads livslängd?

Peter: Det är ett samspel mellan materialitet, hållbarhet och angelägenhet. Att bygga i bra material är en bra grund. Sedan skulle jag säga att en byggnad som är angelägen har förutsättningar att fortleva. Byggnader där man fuskat, tagit genvägar eller som inte är angelägna för sin verksamhet har inte lika lång livslängd. Sedan är det så att en stor del av bebyggelsen inte är uppförd för att hålla så länge, vilken kan skapa utmaningar om de ska bevaras för sina kulturhistoriska värden.

Maria: Det är också viktigt att komma ihåg att det inte per automatik behöver vara dyrare att värna en byggnad på ett kulturhistoriskt riktigt sätt. Löpande underhåll är en viktig faktor för att hålla nere kostnader och öka byggnaders livslängd.

En stor del av den byggda miljön är byggt i betong Vad är utmaningarna med det materialet?

Peter: De är ofta byggda med optimistiska ingenjörstankar. En del av konstruktionen är en del av det exteriöra uttrycket som är en del av det yttre skalskyddet. Det är inte alltid de lyckats få ihop detta. Betong uppfattas som ett hårt material, men det kan läcka in vatten. Materialet har också sin inneboende karbonatiseringsprocess som förstör betongen när den når armeringsjärnen, som korroderar.

Är det några särskilda bebyggelsemiljöer som ni i er yrkesroll uppfattar som mer angelägna eller älskade än andra? Kan de då sägas vara mer hållbara?

Maria: De som är anpassningsbara och klarar av transformationen från en funktion till en annan över tid. Men det kan också vara att de finns höga värden kopplade till miljön, till exempel estetiska eller en stark identitet. Det kan handla om att byggnaden är kopplad till en berömd person eller en särskild händelse. Berättelser som också innebär att miljön kan utvecklas som besöksmål.

Finns det en fara i bebyggelsemiljöer som älskas för mycket. Kan man älska ihjäl en kulturmiljö?

Peter: Ja, det kan ligga något i den frågan. Att man tar i lite för mycket och så att säga överrenoverar. Eller omvänt – att jakten på autenticitet är så viktig att man inte ”vågar” fixa det nödvändiga för att byggnaden ska överleva på sikt.

I attraktiva miljöer med höga kulturhistoriska värden riskerar fastighetspriserna att skjuta i höjden Följden att socioekonomiskt svagare grupper och verksamhet som anses olönsam trängs undan. Hur bör man se på detta utifrån ett byggnadsantikvariskt perspektiv?

Maria: Förutom de sociala konsekvenserna finns flera andra nackdelar med detta. Med mycket pengar finns en risk att man har råd att fixa lite för mycket – det blir ”too much”. Eller att man helt enkelt renoverar sönder för det är egentligen läget man vill åt och inte kvaliteter i den befintliga byggnaden.

Peter: Att ta tillvara byggnader på ett hållbart sätt är i mångt och mycket en kunskapsfråga. Acceptera saker och ting som de är – behöver jag exempelvis badrum på båda våningar, eller ett till varje rum? Det kan få lov att vara lite patina. Samtidigt är det resurssnålt och det mest hållbara att man kontinuerligt gör små underhållsåtgärder. Det måste samtidigt finnas en tillåtelse att förändra för att det ska vara en sund och bra boendemiljö. Finns det något annat som får nya fastighetsägare till äldre hus att bli mer upphetsade än att hitta fem-sex lager tapeter på väggarna?

Jag tackar Peter och Maria för ett intressant samtal och tar gärna emot fler röster om hållbar byggd miljö.