Ibland måste man vara ohållbar för att vara hållbar
Jag, i min roll som miljökämpe, trodde nog aldrig att jag skulle säga detta, men köp inte begagnade cyklar. Varför undrar säkert ni? Jag ska såklart förklara, men ber redan nu om ursäkt för bitterheten i detta inlägg. Jag skriver i affekt och det finns säkerligen sätt att köpa begagnade cyklar på som inte gynnar kriminalitet, men just nu känner jag mig rätt uppgiven.
Tjäna 2000kr på tre minuter
Precis innan semestern fick jag nämligen min kära, rosa damcykel stulen. Klockan 16.50 låste jag fast den i cykelstället utanför min lägenhet. 16.56 gick två män målmedvetet fram till min cykel och klippte sönder låset med en medhavd bultsax. 16.59 cyklade den ena mannen iväg på min cykel och den andra cyklade iväg på en annan, troligtvis också stulen, damcykel som de hade med sig från start. Med tanke på att man inte ser min cykel från hållet där de kom gåendes måste de ha sett mig cykla förbi och lurpassat i en buske tills jag gått in, innan de tog sin chans och tjänade två tusen kronor på tre minuter.
Servera boven på silverfat
Hur vet jag detta undrar ni? Jo, allt finns fångat på övervakningsfilm. Tack vare detta fick jag en handläggare hos polisen som jag hade kontakt med i ärendet (oftast läggs ärendet ner utan att man fått en handläggare). Hon skulle, om hon hann, kolla om filmerna stämde överens med några andra signalement som de fått in på cykeltjuvar. Hennes tips var att under tiden hålla utkik efter min cykel på exempelvis Facebook market place. Om den dök upp skulle jag kontakta dem igen.
Dagarna gick och cirka en vecka efter stölden dök min cykel upp på market place. Det rådde inga tvivel om att det var min då den har några år på nacken och pryds av mindre skavanker som jag själv orsakat.
Jag mailade min tilldelade handläggare och ringde samtidigt 114 14 där jag placerades i kö i närmare en timme. När jag kom fram förklarade jag mitt ärende och polisen i telefonen bad mig boka träff med säljaren och återkomma med en mer precis tidpunkt. Då jag inte befann mig på plats i Stockholm på grund av semester bad jag min brors flickvän skriva på annonsen och säljaren svarade att han kunde ses inom några timmar. Jag tog sedan reda på personens namn, adress och personnummer. Det visade sig då att han är dömd i sju brottsmål sedan tidigare.
Jag ringde upp 114 14 igen och meddelade dem att jag kunde skicka en representant i mitt ställe och frågade om det fanns något direktnummer som hon kunde ringa precis innan mötet med säljaren för att slippa behöva vänta en timme i telefonkö.
Här blev jag riktigt upprörd av polisens ”agerande”. De tyckte att min brors flickvän skulle gå dit på utsatt tidpunkt. Någon minut innan skulle hon testa att ringa 112 och OM, endast om, de hade någon ledig enhet i närheten så skulle de skicka denna. Jag förklarade det olämpliga i att stå där som ung tjej framför en dömd, kriminell man och begära tillbaka en stulen cykel utan polisstöd vid sin sida. Jag ville att de skulle garantera sin närvaro innan jag skickade dit henne.
I min värld hade jag ju serverat allt på silverfat åt dem. De hade namn, plats, bildbevis, personnummer och tidpunkt att plocka en person som uppenbarligen är kriminell och har stulit flera cyklar (han hade nämligen flera cykelannonser ute, inte bara min). Men nej, polisen kunde inte garantera att de skulle skicka en enhet på utsatt tidpunkt och tyckte att min brors tjej skulle avvika från platsen och avbryta affären i fall de inte kunde skicka någon. Jag hade ingen lust att skicka henne rakt i händerna på en kriminell man, så det fanns inget annat vi kunde göra än att låta chansen gå oss förbi. En stund senare var annonsen borttagen och cykeln troligtvis såld till någon annan.
Den vilda jakten på den begagnade cykeln
Under sommaren har jag nu varit på frenetisk jakt efter begagnade cyklar eftersom jag behövde en ny innan semestern tog slut (främst market place och Blocket eftersom jag inte hittat någon som passar det jag söker hos tex iRecycle). Jag överdriver inte om jag säger att jag kollat på 150 annonser. Gemensamt för dessa cyklar är att de med största sannolikhet är stulna. Hur vet jag då detta?
- Oftast har en och samma person upp mot 10 olika annonser ute på damcyklar samtidigt. Alla med liknande beskrivning ”säljer nu min flickväns cykel då vi inte har plats för den” eller ”säljer en väns cykel”. Vem äger ens 10 liknande cyklar kan man ju undra? Och varför kan inte kompisen sälja cykeln själv?
- Ofta lägger samma person upp olika cykelannonser från olika adresser för att minska risken att åka fast. En annonsör bodde exempelvis i Ursvik men han sålde en cykel i Råsunda, en annan i Danderyd och en tredje Stockholm city
- Ofta använder de sig av bilder tagna på kvällen (som om de precis stulit cykeln) och lägger ut annonsen direkt för att snabbt bli av med den innan den registreras som stulen. Alternativt använder de bilder från cykelåterförsäljare för att inte avslöja igenkänningsfaktorer på den faktiska cykeln (eller som i Uppsala där tjuvarna lagt ut butiksbilder på populära cyklar och först när någon skrivit på annonsen och man bestämt träff stjäl tjuven en sådan cykel på vägen till köparen)
- Ofta stämmer inte namnet på annonsen med den som är registrerad på telefonnumret man ska ringa för att stämma träff
- Ofta är cykellåset uppsågat på grund av att säljaren inte använt cykeln på så länge att de ”tappat bort nyckeln”
- Ofta kan de inte uppvisa kvitto från inköp och vill inte lämna ut ramnumret
- Ofta använder de sig av en kvinnlig bekant som kontaktperson i annonsen eller har helt enkelt skapat ett fakekonto med en kvinnlig profilbild och kvinnligt namn eftersom det väcker färre misstankar
- Ofta är de som säljer många cyklar vänner på Facebook med andra som säljer misstänksamt många cyklar. Det tycks alltså förekomma mindre cykelstöldligor/nätverk
- Ofta har de väldigt bråttom att få till affären
Noll procent av brotten klaras upp
Enligt Brottsförebyggande rådet ser det ut så här:
- 65 700 cykelstölder polisanmäldes 2018 (och ännu fler stals men som inte polisanmäldes)
- 10,3 procent av hushållen uppgav att de har utsatts för cykelstöld under 2017
- 0 procent klarades upp 2018
Det finns oftast inga vittnen, det finns inga spår och inga framgångsfaktorer. Var ska vi börja? Vad ska vi inrikta oss på? Hur ska vi gå till väga om det inte finns någon ingångsväg i anmälan?
Så säger Tomas Håkansson som är kommissarie på Nationella operativa avdelningen till Sveriges radio.
Jag är ingen detektiv, ändå har jag på bara några timmars bevakning av annonser hittat flera personer i Stockholmsområdet som med största sannolikhet ägnar sig åt cykelstölder. På bara några veckor hade ett fåtal individer i Stockholm lagt upp omkring tio cykelannonser var. Om man skalar upp detta till att de lyckas stjäla och sälja 100 cyklar var på ett år handlar det potentiellt om ca 650 individer som sysslar med detta i hela Sverige. Det känns väl ändå som en greppbar siffra? Så förlåt Tomas Håkansson, men jag köper inte att det inte finns någonting att gå på. En enkel Facebook-sökning kommer man långt på.
Det är ju dessutom självklart att inga brott klaras upp om polisen inte ens tar chansen när det är uppdukat åt dem. En av dessa individer hade jag ju lagt i polisens knä och ändå valde de att inte prioritera och agera i ärendet. Han går fortfarande fri och har säkert stulit ett tiotal cyklar till medan folk varit bortresta under semestern. På ett år tjänar han rimligtvis mellan 100 000 – 200 000kr på denna olagliga verksamhet. Det är alltså inga småtjuvar det handlar om när man slår ihop alla stölder.
Resursineffektivt kan bli resurseffektivt
Inte nog med den otrygghet jag upplevde av att några stått och spionerat på mig innan de stal min cykel mitt på ljusa dagen så är inte heller detta hållbart. I och med att jag i slutändan inte hittade någon begagnad cykel som kändes lagligt införskaffad så fick jag till slut köpa en helt ny. Något som potentiellt mer än vart tionde hushåll måste göra årligen för att ersätta sina stulna cyklar om man ser till BRÅ:s statistisk.
Under väldigt enkla antaganden att en brukscykel väger omkring 17kg och har en ram i virgin aluminium innebär detta ca 1 130 ton aluminium per år. Virgin aluminium genererar ca 9,5kg CO2 per kilogram. Alltså medför detta grovt antaget 10 735 ton CO2-ekv för att framställa ny aluminium till 65 700 cyklar. Detta kan sättas i relation till de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen som är omkring 10 ton per person och år i Sverige.
Jag kan inte säga att vi gör någon specifik åtgärd för att komma till rätta med cykelstölderna för det finns som sagt väldigt dåliga ingångsvärden och då måste man prioritera annan brottslighet före det. Det är inte tjänligt, det är inte resurseffektivt att lägga mer tid på den typen av brott
fortsätter Håkansson i intervjun.
Du har fel Thomas Håkansson. Vad som inte är resurseffektivt ur ett miljömässigt perspektiv är att köpa 65 700 nya cyklar varje år när en cykels livslängd är minst 10 år. Det är inte resurseffektivt ur ett ekonomiskt perspektiv att 650 kriminella individer tjänar 200 000kr skattefritt om året på försäljning av stulna cyklar. Inte heller är det hållbart ur ett socialt perspektiv att inte ta tag i cykelstölderna som troligtvis är en inkörsport till tyngre brott längre fram längs den kriminella karriären. Vad som enligt Håkansson är ineffektivt för polisen är effektivt för samhället enligt mig.
Självklart finns det andra brott som ska stå högre upp på priolistan, men på kommentaren låter det snarare som att man helt enkelt gett upp kampen och av min erfarenhet i frågan verkar det inte handla om lågprio utan nollprio med cykelstölder.
Köp inte begagnade cyklar
Så hur ohållbart det än må vara att köpa helt nya cyklar årligen, ser jag i dagsläget inget alternativ än att råda folk till att göra det ändå. Polisen lär inte att få någon bukt med cykelstölderna så länge de inte prioriteras. Det enda vi som konsumenter kan göra är att se till att det blir olönsamt genom att låta bli att köpa begagnade cyklar eftersom det är alldeles för stor risk att de är stulna.
Om du nu ändå vill köpa en begagnad cykel kommer här mina bästa tips:
- Det finns ett par återförsäljare som köper upp begagnade cyklar från bland annat polisen och sedan servar dem och säljer vidare, tex iRecycle. Tyvärr hade de som sagt ingen cykel på lager som uppfyllde mina krav om antal växlar och form etc, men detta bör vara ett säkrare alternativ än att köpa från privatpersoner (om de köps från polisen lär de dock vara stulna från start men pengarna går i alla fall inte till enskilda kriminella individer)
- Be om originalkvitto och inte enbart kopia på kvitto innan du köper cykeln
- Be om ramnummer och kolla upp om cykeln är anmäld som stulen
- Kolla upp om personen i fråga har fler annonser ute än vad som kan anses skäligt för en privatperson och våga ifrågasätta detta inför säljaren
- Kolla om annonsen finns upplagd på andra köp- och säljsidor på Facebook. Ofta har andra personer kommenterat inlägget om de tex vet att säljaren sålt stulna cyklar tidigare (detta hände i mitt fall)
- Kolla igenom personens vänlista och se om du känner igen några namn från andra misstänkta cykelannonser. Det verkar som sagt som att det förekommer mindre nätverk/ligor och att de är vänner med varandra
- Gör en snabb check på säljaren på Mrkoll. Där kan man se om personen är åtalad eller är förekommande i tvistemål eller strafföreläggande vilket kan säga något om personens tillförlitlighet
- Ha koll på ditt eget ramnummer så att du kan registrera cykeln som stulen den dagen du råkar ut för det
Normalisera inte ett felaktigt beteende
När jag pratat med folk om min cykelstöld säger många ”jag är glad om jag får ha kvar min cykel i ett år”. Jag blev helt paff. Folk i Stockholm förutsätter att de kommer få sin cykel stulen. Vi kan inte normalisera att det är så här, för det är faktiskt inte okej hur mycket nollprio polisen än har på problemet. Om man nu ska vara hållbar och ta cykeln till jobbet, måste cykelstölder prioriteras högre. Man måste få ha sin cykel ifred och lita på att den står i sitt ställ när det är dags att trampa iväg.
Men tills vi har kommit till en punkt där det inte längre är lönsamt att stjäla cyklar, så får jag nog faktiskt dra slutsatsen att det är okej att vara ohållbar och köpa nya cyklar årligen, för att på sikt nå ett läge där man får ha sin cykel ifred tills den faktiskt är uttjänt och inte tills den är stulen. Allt annat är ohållbart.