Klimatanpassning- Att börja betala klimatförändringskostnaden

Triggervarning: I denna text förekommer ordet klimat.

Jag börjar skriva om klimatanpassning med ett visst mått av skräck. Inte för den hotande klimatförändringen som kan vara nog så skräckinjagande. Jag måste ändå tro att människan tar sitt förnuft till fånga och tillsammans med sin förmåga till problemlösning löser krisen. Vi har inte kommit ända hit för att ge upp. Inget löser sig dock av sig självt.

Jag är snarare rädd för de som toktriggar på ordet klimat och reflexmässigt måste börja dra fram diverse uppgifter som ska bevisa att vi inte har någon klimatförändring. Själv har jag ingen möjlighet att bedöma faktavärdet på enskilda studier så jag står alltid svarslös. Jag tillhör de som litar på den samlade vetenskapen och gör bedömningen därefter. Jag tror inte på någon global konspiration som vill… ja inte vet jag… Mitt senaste inlägg handlade om naturresurser och jag råkade skriva ordet klimat vilket resulterade i påståenden helt utanför poängen med inlägget.

Denna text handlar om klimatanpassning (snart i alla fall). Vi inom samhällsbyggnadsbranschen planerar och bygger anläggningar som ofta ska stå i minst 100 år. Vi vill bygga ett samhälle som står pall för olika former av förändringar i omvärlden (robusthet, resiliens på branschsvenska) och inte kroknar vid första vindpust eller svallvåg. Vi måste anpassa oss till det klimat som finns 100 år framåt i tiden. Jag tror inte många vet vilken oerhörd framförhållning samhällsplaneringen bygger på.

Samhällsbyggande kan ses som den mest trögrörliga och gammalmodiga branschen av alla. När jag började på Vägverket i mitten av 90-talet fick jag en person säga att man i fallande ordning brukar säga: High tech, Low tech, No tech och Bygg tech. Det säger ganska mycket.

Och trögrörlig är den negativa sidan men långsiktig är den positiva. Den sidan  får aldrig rubriker eftersom ingenting händer vid extrema händelser. Klimatanpassning handlar om att det vi bygger i Sverige ska klara sig även om 100 år när det gäller höga vattenstånd i hav och vattendrag, skyfall, och torrare somrar. Allt varierar hela tiden, även klimatet. Vi vet, att vi inte vet, vad som händer om 100 år. Vi måste ändå försöka lista ut vad som är troligt och hur säkert eller osäkert det vi tror är, så att vi kan säkra upp lagom redan nu och inte stoppar huvudet i sanden.

Vi som planerar för 100 år framåt och inte nästa kvartal: vad ska vi förhålla sig till om inte till det scenario som kan betraktas som mest trovärdigt? Vi behöver ta hänsyn till osäkerheter i prognoser och inte låsa fast oss i en lösning som blir katastrofal om man har fel.

Det här är ingen lätt sak. Att skydda sig till 100 % är oerhört kostsamt och ger också andra nackdelar i nutid när anläggningar inte kan anpassas så bra som möjligt för de som lever nu. Inom varje stort samhällsbyggnadsprojekt behöver vi diskussioner mellan många olika personer för att till slut komma fram till en optimal avvägning mellan olika frågor. Vi väger mellan nu och sedan, fördelar och nackdelar, risker och möjligheter.

Men faktum kvarstår. Vi börjar beta av kostnaden för en framtida klimatförändring redan nu. En del säger att klimatåtgärder är dyrt men klimatanpassningsåtgärder kan också vara dyrt även om mycket också handlar om att tänka rätt från början. Samhällsplaneringen ligger långt framme och planerar nu för att samhället ska klara ett framtida klimat. Seriöst arbete som tar fasta på etablerad forskning och väljer lämpliga åtgärder utifrån en avvägning.

De trovärdigaste prognoserna säger att vi kommer få högre vattenstånd, större och oftare skyfall och torrare somrar. Klimatanpassning handlar om att tänka till i förväg och kanske använda grönska för att fördröja och minska vattenmängderna och att ledningsnätet är planerat för att klara stora vattenmängder på kort tid. Vatten som annars kan orsaka översvämningar av exempelvis entréer till bostäder. Det handlar om att placera verksamheter som sjukhus där de inte riskerar att översvämmas och att hellre låta fotbollsplaner och annat man lättare klarar sig utan, stå under vatten ett tag. Tänk er ett enormt skyfall där halva staden står under vatten. Utryckningsfordon behöver ta sig fram på förstörda vägar för att få ut folk ur sina bostäder. Bostäder som inte har vatten och el för att elskåpen och vattenpumparna står under vatten. Avloppen är översvämmade och har läckt ut tillsammans med regnet. När vattnet rinner undan har vi en äcklig sörja att ta hand om.

Att klimatanpassa handlar också om att placera anläggningar på en höjd som klarar höga vattenstånd från hav och vattendrag utan att förstöras. Det blir dyrare nu. Men skulle det vara värt risken att göra det billigt nu och sedan stå där med en förstörd genomfartsled, som kostar miljoner eller miljarder att återställa? Vilken risk vill man ta´, att det närliggande vattendraget svämmar över mer än man trodde?

Det handlar också om torra somrar. Att tänka på att växtlighet värdefullt också för att det jämnar ut temperatur så folk och speciellt äldre människor inte får värmeslag hur lätt som helst.

Mycket sägs om kortsiktiga perspektiv inom olika projekt men samhällsplaneringen är i detta fall mer långsiktig än någon utanför branschen kanske förstår. Det läggs ner mycket möda på att på ett trovärdigt och kostnadsoptimalt sätt se till att bebyggelsen står pall för det som kan hända.

Med detta önskar jag er en trevlig sommar. En sommar som nu är torr så för mig får det gärna regna på nätterna. Några skyfall vill jag inte ha, men om de kommer hoppas jag att planerarna fått säga sitt så vattenmängderna blir kuriosa snarare än katastrofala