22 mars, 2018 av Elin Hedlén

Hur jag försöker dämpa mitt dåliga samvete

Häromdagen var jag i kontakt med ett gammalt ex till mig. Han var vegetarian redan när vi var tillsammans medan jag var en inbiten köttätare. När vi flyttade ihop fick jag rätta mig efter hans kost och övergick till vegetarisk mat. Det gick så där. Som jag nämnt förut hade jag ett sugande begär efter kött mest hela tiden, munnen vattnades när jag öppnade kattmatsburken och jag hetsåt kött hemma hos mina föräldrar. Därför antar jag att det är ganska logiskt att han skrev

lustigt att du gått från köttis till att försöka vara vegan

för om man vet hur jag var då så är det faktiskt lite lustigt.

Jag vet inte varför mitt ”lustiga” intresse för hållbarhet helt plötsligt flammande upp till ett inferno av engagemang. Jag brukade väl tycka att det var viktigt, men gjorde aldrig några medvetna val så som jag försöker göra nu.

Jag tror att det handlar om de kollegor jag umgås med dagligen och som ”smittar” ner mig med sina kloka livssyner, men jag tror också att det beror på att jag har tagit det successivt denna gång. Jag gick inte från 0 till 100 så som jag gjorde när jag flyttade ihop med exet, utan jag började med först 50% vegetariska måltider, vilket sedan blev 85% och sedan i princip 100%. Först då var jag redo att ”level up” och börja sniffa efter veganska alternativ. Ännu är jag mer vegetarian än vegan, men jag jobbar på det. Detsamma gäller flera av de val och ändringar som jag gjort i min livsstil de senaste två åren: jag avancerar successivt.

Men, det finns en sak som jag är långt ifrån redo för. Det är att ge upp flygresor. Jag älskar att resa alldeles för mycket och som jag ser det finns det inga vettiga alternativ, så som det finns bra alternativ till exempelvis kött. Jag tror att jag törs säga att det är omöjligt att simma till Mexiko.

Jag är mycket väl medveten om de miljökostnader och konsekvenser som mitt resande har på den här planeten och att många tycker att resandet utplånar alla andra vettiga grejer jag gör, så jag hoppas att jag på sikt kan ta mig till nästa level även vad gäller mitt resande. Fram till dess tänkte jag dock dela med mig av några medvetna val som vi gjorde inför och under vår Mexikoresa i vintras för att minska den påverkan som resan hade.

Nu vet jag att det fortfarande är långt ifrån tillräckligt för att kunna försvara mina årliga flygresor även om jag gör allt nedan, men det är åtminstone ett steg på vägen innan jag är redo att ta mig an boss Kung Bowser och avancera till nästa level.

Boende

Vi valde att bo väldigt litet genom att hyra små ettor via Airbnb eller bo på hostel. Detta ledde till:

• Mindre vattenförbrukning eftersom vi inte bodde på stora hotellkomplex med pooler, fina rabatter och som tvättar sängkläder/handdukar/bordsdukar mm varje dag. Dessutom (vilket visserligen var en slump och inte medvetet val) fanns det inte varmvatten på alla ställen och då duschade man inte heller lika länge som man kanske gjort på ett hotell
• Mindre matavfall eftersom vi planerade och gjorde frukosten själva istället för att det står framdukat på en stor buffé där överbliven mat måste kastas efter frukostserveringen
• Mindre energiförbrukning eftersom det inte finns massa faciliteter som måste hållas igång även på dagarna när man är vid havet, vilket ju är fallet med hotell som har tex reception, lounge mm som ska hållas på en behaglig temperatur även då
• Mindre tryck på exploatering eftersom vi utnyttjade befintliga boenden istället för att tvinga fram utveckling av stora hotellkomplex på tidigare oexploaterade ytor för att kunna ta emot all tillströmning av turister
• Inbillar mig även att det ur ett socialt perspektiv är mer hållbart att hyra av ”locals” eftersom det ger bättre ekonomi till de ”mer utsatta” än till någon rik hotellmagnat (men är inte tillräckligt insatt för att veta med säkerhet)

Transporter

Det råder delade meningar i det faktiska värdet av att klimatkompensera sin resa vilket kräver ett helt separat inlägg så därför tar jag inte upp det här. Istället listar jag några medvetna val som vi gjorde gällande transporter i Mexiko.

Framförallt valde vi placering av boende med hänsyn till hur nära det var att ta sig mellan olika destinationer så som stranden, city, sevärdheter mm. Dessutom åkte vi kollektivt mellan alla städer vi besökte istället för taxi. Detta ledde till:

• Mindre CO2-utsläpp från kortare dagliga transporter
• Mindre CO2-utsläpp från längre transporter när vi tog oss runt i landet

Visserligen får man vara lite flexibel och räkna med att en mexikansk kvart kanske inte är lika lång som en svensk kvart, men det är ju semester. Varför stressa?

Mat

När det kommer till mat är det ju tveklöst bättre att undvika kött och vi åt så mycket vegetariskt som det bara gick. Jag ska erkänna att det ändå blev en del kött eftersom det på vissa ställen faktiskt inte fanns vegetariskt i och med att Mexiko är en köttnation, men här är några tankar om mat på resan:

• Jag har inte räknat i siffror för just denna resa, men när vi var på studieresa i Amsterdam med avdelningen gjorde vi en uppskattning av hur mycket CO2-utsläpp vi sparade genom att äta vegetariskt på alla gemensamma måltider. På tre veckors semester för två personer blir det ungefär lika många måltider som under den resan. Det gav ca 358 kg CO2-ekv besparing bara genom att välja bort kött, vilket motsvarar bilkörning med ca två fulla 70 literstankar

 

• Börja din matmedvetenhet redan på flygplanet! Går det verkligen att försvara att du ska äta en köttbit där uppe i luften när flygresan i sig är ett hån mot alla de signaler som Moder Jord försöker skicka för att visa oss att vi lever på helt fel sätt? Jag tycker inte det. Åker man till ett nytt land är det klart att man ska kunna prova på nya matkulturer och ta seden dit man kommer (tex provade vi kotunga och kohjärna när det inte fanns vegetariska alternativ att tillgå), men flygplansmat är ingen kulinarisk sensation. Det handlar enbart om ett födointag. Se till att du gör ett medvetet val där. Jag lovar, det kommer inte vara den godaste köttbiten som du någonsin ätit som du kommer att gå miste om. Jag tror att det dessutom skickar bra signaler till hjärnan om man går in i sin resebokning och gör ett aktivt och medvetet val redan i starten av en resa. Det sätter ribban på något sätt.
• Eftersom vi hyrde egna ettor/hostel fanns det kokvrå och vi kunde laga egen mat att ta med oss till stranden. Eftersom nästan alla strandhak serverade mat på engångsartiklar blir det väldigt mycket onödigt skräp jämfört med att göra en egen pastasallad och ta med sig varsin riktig gaffel

Övriga kompensationer

Vi ploggade (joggade och plockade skräp) på stranden nästan varje dag. Det är lätt att skylla på mexikanarna och säga att de skräpar ner eftersom man ser skräpet på ett annat sätt där än i Sverige, men ärligt talat så är det många gånger vi turister som genererar skräp eftersom det är vi som har råd att överkonsumera. Mycket av avfallet är faktiskt vårt. Marint skräp tar inte heller hänsyn till länders gränser och kan färdas långt från sin ursprungliga källa, så var inte för snabb med att bara skylla nerskräpningen på dem. Sedan har de helt andra förutsättningar att ta hand om sitt avfall jämfört med vad vi har i Sverige och det är inte lika lätt för dem att hålla rent. Men om vi anser oss ha rätten att besöka ett land tycker jag att vi även har vissa skyldigheter mot det land vi kommer till. Plocka skräp någon halvtimme om dagen är det minsta ni kan göra!

 

Vi shoppade inga kläder på resan, till viss del på grund av mitt nyårslöfte om att inte köpa några. En allt större del av människans klimatpåverkan kommer från vår konsumtion av prylar som kläder, skor, möbler och teknikprodukter. Det är redan en lyx i sig att man fått resa. Fundera därför två gånger på om du verkligen behöver den där färgglada somriga klänningen som känns som ett måste-ha-plagg när du är där men som du sedan inte kommer använda mer än en gång om året när du väl kommer hem. Är det verkligen värt det miljömässiga och sociala priset?

Vi försökte säga nej till engångsartiklar på restauranger så som sugrör. Fundera på om du verkligen behöver ett sugrör till den där Piña Coladan. Bara i USA blir 500 miljoner sugrör avfall varje dag. Det är ca 500 ton plastavfall per dag i form av sugrör. Hur sjukt? Jättesjukt. Det är en kostsam process att framställa och hantera alla dessa sugrör i förhållande till den korta stund som du använder det och den lilla nytta som sugröret ger dig. Tänk två gånger och tacka nej om du erbjuds ett sugrör.

Eftersom man inte ska dricka kranvattnet i Mexiko måste man köpa hem många liter flaskvatten under sin vistelse. För att minska mängden plastavfall köpte vi två stycken 1,5 litersflaskor första dagen. Efter det köpte vi vatten i 5 litersdunkar som vi istället fyllde på våra mindre flaskor med när vi gick till stranden. På tre veckor blev det rätt många färre flaskor och mindre plastavfall än vad det skulle ha blivit om vi bara köpte 1,5 litersflaskor.

Prata hållbarhet! Det är viktigt att försöka sprida det man vet, även om det bara är lite. Ju fler som blir medvetna desto bättre! Om en enda turist/local ser dig plogga och frågar vad du gör och du lyckas göra den enda personen lite mer medveten om nedskräpning så är det en vinst i sig. Och för varje gång man frågar om det finns något vegetariskt på menyn så ökar sannolikheten för att restaurangen kommer lägga till en vegetarisk rätt på menyn vilket underlättar för nästa vegetarian som kommer på besök så att de slipper äta kohjärna.

 

PS. Behöver jag poängtera att vi även sänkte kostnaden för vår resa genom ovan listade åtgärder? Win-Win helt enkelt.