Man kan leda en häst till dagvattnet. Men inte få den att dricka.

Moderna urbana landskapslösningar där många funktioner integreras i kombinerade system, ofta kallade grön-blå-grå system eller gröna dagvattenlösningar har många fördelar. Men det är viktigt att det går att fatta informerade beslut när ett projekt planeras, vilket kräver att både beslutsfattare och konsulter tar till sig den information som finns. Annars är risken stor att funktioner till slut konkurrerar med varandra. Och vilka funktioner ska i så fall få företräde i ett multifunktionellt system?

Mitt förra blogginlägg, Kejsarens nya dagvattensystem, fick stor spridning och är ett av de mest lästa inläggen på Tyréns blogg. VA-podden på samma tema är en av de mest nedladdade VA-poddarna, och en artikel i Tidskriften Vatten har även fått stor spridning. Många har hört av sig med liknande erfarenheter. Allt detta är så klart väldigt roligt och visar att det finns ett stort intresse, och engagemang för hållbar dagvattenhantering. Jag vet även att det bidragit till diskussioner i andra forum, och jag hoppas att man där, när röken lagt sig, har tagit sig tid att ta reda på mer om hur system fungerar ur ett dagvattenperspektiv. Det är inte speciellt kontroversiellt: Hävdar man att ett system har en viss funktion bör man kunna beskriva hur denna funktion uppnås i praktiken.

A little knowledge is a dangerous thing….

Men hur har det blivit så här? När det kommer till ”gammal” dagvattenhantering i form av ledningsdragning, brunnar etc görs detta av VA-projektörer. Få landskapsarkitekter eller stadsplanerare skulle ge sig på detta. Men när det handlar om ”hållbar” eller ”grön” dagvattenhantering är det plötsligt en rad kompetensområden som är villiga att ägna sig åt just dagvattenhantering. Och då ska vi komma ihåg att dagvattenhanteringen i ”hållbar dagvattenhantering” inte påverkas av att lösningen är grön eller grå. Det finns funktionskrav som behöver uppnås. Jag har funderat på varför det har blivit så här, och gemensamt verkar vara att för personer utan en bakgrund i dagvatten utgår man ifrån att dagvattenhanteringen har uppnåtts när dagvattnet nått lågpunkten. Detta kan vara en regnbädd, ett dike eller en trädgrop, när vattnet rinner in där har man uppnått en hållbar dagvattenhantering. Lätt som en plätt.

För personer med en bakgrund i dagvattenhantering är det tvärtom. Att luta marken mot en lågpunkt är en förutsättning, men dagvattenhanteringen BÖRJAR när vattnet når systemet. Det är då man behöver:

  • beräkna dimensionerande flöden och utreda kapacitet på anslutande system,
  • beräkna kapacitet och funktion i systemets SAMTLIGA delar vid dimensionerande flöden, och vid behov dimensionera fördröjning som fungerar vid dimensionerande flöden,
  • se till att en verklig reningseffekt uppnås (tro det eller ej, sjöar påverkas inte av vad som står i rapporter utan endast av det som leds till dem),
  • utreda vad som händer vid väldigt stora flöden och den eventuella effekt som kan uppnås.

Inget är så lätt som andras kompetensområden, ”hur svårt kan det vara?”. Men jag har hittills inte kallat mig varken landskapsarkitekt eller stadsplanerare, även om jag ritat in mycket växtlighet i mina system och mina anläggningar planeras i staden. Varför? Jo, för att jag för dessa delar har jag rådfrågat personer som har just den kompetensen, och tillsammans har vi tagit fram system som fungerar bra. Ur flera perspektiv.

Hållbar dagvattenhantering beror inte på vem man frågar

Och detta är inte relaterat till begreppet ”hållbarhet”, där finns det många olika synsätt på vad som är hållbart och inte och man kan dividera länge. Men när det gäller dagvattenhantering så finns det faktiskt både branschstandard och lagkrav som anger de funktioner systemet ska leverera. Och det gäller faktiskt både för gröna och grå dagvattensystem.

Branschstandard för dagvatten är utgiven av Svenskt Vatten och heter Avledning av dag-, drän- och spillvatten, P110

Funktionskrav för nya dagvattensystem är:

  • Avvattning av hårdgjorda ytor och andra ytor skall ske så att risken för skador på anläggningar och fastigheter minimeras.
  • Dagvattnet skall så långt som möjligt fördröjas för att reducera både toppflöden och utsläpp av föroreningar.
  • Anläggningar för fördröjning skall planeras in på såväl kvartersmark som allmän platsmark när behov finns ur översvämningssynpunkt.
  • Dagvattnet skall renas beroende på bedömningar av olika recipienters känslighet.
  • Extrema skyfall skall kunna hanteras i ytliga system utan att skador uppstår på anläggningar och byggnader.

För att ett dagvattensystem ska anses vara fackmannamässigt utfört ska det följa P110. Detta kan man göra med gröna såväl som gråa system, eller i en kombination av dessa. Har du projekterat ett system som du hävdar är ett dagvattensystem och anger en rad fördelar (renare miljö, minskad översvämningsrisk etc.), då förväntas du även kunna, med beräkningar, visa hur dessa fördelar uppnås. Annars har du inte gjort ett fackmannamässigt jobb. Sedan må brandmän och stadsplanerare tro vad dom vill om saken.

Man kan så klart leda dagvatten till en grönyta, utan att hävda att man ägnar sig åt dagvattenhantering (dvs. rening, minskad översvämningsrisk etc). Och ett system som infiltrerar medför minst en minskad belastning till ytvattenrecipient, och även täta system med dränering använder absolut dagvatten som en resurs. Detta är så klart önskvärda funktioner, men utöver det får man, tyvärr, ingenting gratis.

Grön-blå-grå lösningar levererar många fördelar. Men det finns bara lagkrav på en (påverkan på vattenkvalitet).

Först och främst vill jag åter igen vara tydlig med att jag är FÖR gröna dagvattenlösningar, blå-grön-grå lösningar eller vad vi väljer att kalla dem. De kan leverera ett antal fördelar speciellt i urban miljö och att ha flera funktioner i samma system är snarare ett måste när tillgängliga ytor blir mindre och mindre. Det faktum att jag inte ingående diskuterar alla fördelar av dessa system är för att jag personligen arbetar med dagvatten och har störst fokus på det egna kompetensområdet.

Av alla de olika positiva effekter som gröna dagvattenlösningar kan medföra är det, mig veterligen, bara dagvattenkvalitet (och då en positiv effekt för recipient och ökade möjligheter att uppnå miljökvalitetsnormer) som kommuner har en laglig skyldighet att uppnå. Andra fördelar kan relatera till lokala riktlinjer eller detaljplaner, men kommuner har inga övergripande lagkrav att öka grönytor eller minska buller i befintlig urban miljö på det sätt man har en laglig skyldighet att arbeta mot att uppnå uppsatta miljökvalitetsnormer. Det är sannolikt även därför som just en förbättrad vattenkvalitet (och minskad översvämningsrisk) används som tunga argument för att implementera den här typen av nya lösningar. Och det borde då, rimligtvis, även vara viktiga funktioner att säkerställa, för att inte säga de viktigaste.

Att man då ofta tenderar att helt bortse ifrån problemet med potentiell förorening av dagvatten om lösningar inte implementeras med detta i fokus, eller att system faktiskt inte kommer minska översvämningsrisken i praktiken, är i sig en stor del av problemet som jag ser det. Det betyder inte att jag inte ser andra fördelar med gröna dagvattenlösningar, men om ett av huvudargumenten är just att lösningarna förbättrar recipientens kvalitet eller minskar översvämningsrisken kan dom andra fördelarna inte levereras på bekostnad av detta.

Nya intressanta koncept

Som nämnts i tidigare blogginlägg så har Tyréns publicerat ett online-beräkningsverktyg som använder långa regnserier med högupplöst regndata från hela Sverige i sina beräkningar (kolla in verktyget på https://www.lodverktyg.se/). Det ger en realistisk simulering av ett systemens funktion och kan därmed användas för dimensionering av samtliga delar av ett filtrerings- eller infiltrationssystem.

Vi har under det gångna året utvecklat koncept för hur vi kan utforma regnväxtbäddar som på ett bättre sätt möjliggör att flera funktioner kan uppnås i samma system, med minskad konkurrens mellan dessa. Jag har under våren diskuterat detta på online-seminarier med främst landskapsarkitekter som en del av en allmän dagvattenutbildning när man öppnar ett konto på https://www.lodverktyg.se/ .Med ett konto kan man spara sina projekt så man slipper föra in all data i beräkningsverktyget på nytt, värdefullt när man utvärderar många system. Vi planerar att tillhandahålla fler utbildningstillfällen under hösten, om detta är något du tror skulle kunna vara intressant för dig, skicka en intresseanmälan.

Att medge att det finns problem är en förutsättning för att kunna bli bättre.

Vi kan bara hitta bättre lösningar om vi arbetar tillsammans. Jag har alltid haft goda relationer till mina kollegor inom landskapsarkitektur men min erfarenhet är ändå att det är svårt att få gehör för problem relaterade till gröna dagvattenlösningar med personer i beslutsfattande positioner. Just för att man inte tar till sig den information som finns, och många därför har uppfattningen att det helt enkelt inte finns några risker eller problem. Om man inte diskuterar problemen kommer vi inte att hitta lösningar på problemen heller. Varje projekt är unikt och lösningar måste tas fram för de lokala förutsättningarna. Känner man till riskerna kan man ta informerade beslut. Jag hoppas att den här debatten kan leda till just det, att vi arbetar tillsammans för att de lösningar som anläggs levererar samtliga utlovade funktioner.