Vattenbrist
Familjen har precis firat påsk tillsammans på Öland, precis som vi brukar. Vi hade inte kunnat undgå nyheterna om att ön riskerar allvarlig vattenbrist i sommar, och att man redan nu måste transportera vatten i tankbil från fastlandet. Grundvattennivåerna är lägre än någonsin så här års och det är svårt att se hur man ska kunna försörja alla som kommer under turistsäsongen. Samtidigt som personalen i de två kommunerna jobbar stenhårt för att klara vattenförsörjningen får väl vi andra försöka anpassa oss och begränsa förbrukningen. Man fick helt enkelt snåla lite på duschandet den här påsken.
I år var min somaliske vän Samatar med oss till Öland. Han var särskilt nyfiken på kamelerna, som har blivit en av attraktionerna på norra Öland. Man kan ju tycka att kameler kunde komma väl till pass när det råder vattenbrist, de lär ju kunna klara sig i veckor utan vatten. Men jag vet inte hur långsiktigt hållbart det skulle vara, de sätter ju i sig desto mer vatten när de väl dricker. Och det är faktiskt en bra illustration på att det är skillnad mellan akut och långvarig vattenbrist.
Just nu jobbar vi och flera andra konsultföretag tillsammans med Livsmedelsverket i ett projekt som går ut på att öka samhällets förmåga att klara en storskalig störning i vattenförsörjningen. Då handlar det om att kunna leverera dricksvatten tillräckligt snabbt till ett stort antal människor och till viktiga verksamheter när det av någon anledning inte går att använda vattenledningarna. Det brukar kallas nödvattenförsörjning. Om störningen omfattar en hel stad kommer det att krävas många lastbilar, chaufförer och vattentankar för att få fram vatten till alla som behöver. Och tyvärr kanske man inte kommer att kunna leverera till alla. Hur ska man då prioritera? Vilka verksamheter är mest beroende av vatten och vilkas behov är viktigast att tillgodose? Det är såklart en fråga om rättvisa men också om bra planering. Och troligen kommer inte alla att vara överens om vad som är den mest rättvisa prioriteringen.
I många andra delar av världen är just fördelningen av knappa vattentillgångar en viktig rättvisefråga. Rent vatten är en mänsklig rättighet, men fortfarande saknar 663 miljoner människor tillgång till rent vatten enligt UNICEF (https://unicef.se/fakta/vatten-och-sanitet). Och då är det inte så konstigt att det uppstår konflikter om vattentillgångarna på många platser, till exempel på Västbanken i Palestina eller i Somalia. Samatar berättar för mig om torkan i Somalia och hur situationen förvärras av konflikter. Utan en rättvisare fördelning av jordens resurser kommer inte heller vattenresurserna att komma alla till del.
Genom klimatförändringarna och genom de senaste årens händelser börjar vi få upp ögonen för att det som gäller världen i stort också gäller i Sverige. Torka och vattenbrist kommer att bli vanligare i vissa delar av landet, och intressekonflikter om vatten finns även hos oss. Men förhoppningsvis har vi redskap och resurser att planera klokt så att alla får del av de resurser som finns. Efter den här påsken vill jag gärna ägna en särskild tanke åt de hjältar som kämpar för att vattnet på Öland och Gotland ska räcka i sommar, och till dem som kämpar för en rättvis vattenanvändning i andra delar av världen.