Saneringsprocessen vid förorenad mark digitaliseras

Masshantering har blivit ett modeord. Vem trodde det? Kanske inte riktigt i klass med digitalisering och AI, men att döma av artiklar, innovationsprojekt mm som florerar i branschen är masshantering ett prioriterat område hos många aktörer. Som ett exempel vann förslaget KEDJ-A SBEs nyligen genomförda innovationstävling ”Cirkulärt digitalt samhällsbyggande”. Idén där går ut på att utveckla en app som håller koll på materialflödet i ett byggprojekt.

I ett nystartat utvecklingsprojekt ”GeoBIM för effektivisering av åtgärdsprocessen vid efterbehandling av förorenad mark” digitaliseras hela kedjan i ett projekt där förorenad mark saneras. Utveckling av ett digitalt verktyg för masshanteringen är redan en del i det projektet.

I ljuset av pågående klimatförändringar med alla tillhörande agendor är skälet uppenbart att vi ska förbättra masshanteringen. Jag väljer att saxa ett parti ur ett examensarbete nyligen utfört vid LTU: Beräkningar indikerar att den totala klimatpåverkan från byggprocesser i Sverige uppgår till cirka 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat på cirka 4 miljoner ton på husprojekt och 6 miljoner ton på anläggningsprojekt. Det är i samma storleksordning som utsläppen från alla personbilar i Sverige, och mer än vad alla lastbilar och bussar genererar. (IVA, 2014) (Lindfors T., 2019, Hållbar masshantering). Klart att masshantering är en både lågt hängande och en stor frukt att plocka. Genom att förbättra det sätt på vilket vi hanterar våra massor i byggbranschen kan vi på ett märkbart sätt minska klimatavtrycket i byggsektorn.

I FoI-projektet ”GeoBIM för effektivisering av åtgärdsprocessen vid efterbehandling av förorenad mark”, finansierat av bland annat Smart Built Environment och Sven Tyréns Stiftelse, tar vi ett helhetsgrepp om informationshanteringen vid sanering av förorenade områden, vilket till stor del handlar om att ha full koll på masshanteringen. Genom att digitalisera hela saneringsprocessen – från planering till överlämning av färdigsanerad fastighet till dess förvaltare – blir det möjligt att optimera massornas användning.

Redan från början lagras alla undersökningsdata, tex föroreningshalter, in i GeoBIM-databasen via digitala plattformar i fält och via direktimport från laboratorier. Efter hand byggs digitala 3D-modeller över förorenings-situationen upp och digitala maskinguidningsmodller tas fram för schaktmaskinerna. All information tillgängliggörs kontinuerligt alla aktörer – projektör, entreprenör, byggherre, tillsynsmyndighet mfl.

Genom att också utnyttja digitala fraktsedlar mm blir det möjligt att följa massornas väg från schakt till mottagningsanläggning. Just den fasen är idag en gråzon där massor inte sällan försvinner till platser dit det inte var tänkt att de skulle. På motsvarande sätt registreras och kvitteras inkommande massor för återfyllnad mot avsändarens digitala system, vilket medför att det efter avslutad sanering finns en digital modell med full transparens om vad de olika rutorna är återfyllda med för typ av massor.

Projektet har just avslutat Nulägesbeskrivningen. Exempel på redan identifierade områden med förbättringspotential är:

  • Informationshantering – lagring, tillgängliggörande, visualisering, anpassning
  • Upphandling – Kan upphandling baseras på en BIM-modell med tillhörande databas? I så fall, behövs det förändring i AB, ABT, ABK?
  • Om en jord friklassas baserat på platsspecifika riktvärden i ett projekt betyder det inte att den är ”ren”. Hur förmedlas/förvaltas den informationen till nästa gång samma jord ska hanteras för en annan verksamhet, tex en VA-schakt?
  • Vid transport av schaktmassor till mottagningsstation används idag fraktsedlar på papper. Här finns en stor digitaliseringspotential och en bättre kvalitetssäkring. Tillsammans med våg i skopan på grävmaskin skulle jämförelser mellan utschaktad volym och mottagen volym kunna göras med bla tillgänglighet för tillsynsmyndighet mm.

Med ett helt nytt verktyg för att styra hela processen i ett efterbehandlingsprojekt kommer det också att öppnas upp möjligheter för de inblandade aktörerna att ta nya roller, och därmed öppnas det också upp för nya affärsmodeller och nya eller modifierade upphandlingsformer.

Projektet genomförs i samarbete mellan Tyréns, NCC, Malmö stad och företaget Infrakit. Några av de identifierade pilotprojekten där det utvecklade helt digitala konceptet ska testas är Nyhamnen i Malmö och Jubileumsprojektet i Göteborg.

Projektet initierades efter de mycket positiva erfarenheterna som erhölls i saneringsprojektet Godisfabriken i Gävle, om vilket man kan läsa i tidskriften Husbyggaren här.

Projektet är en liten pusselbit i Tyréns ambitiösa hållbarhetsarbete. Läs gärna hållbarhetschefen Per Löfgrens blogginlägg om behovet av digitala innovationer för att uppnå våra hållbarhetsmål här.

 

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg