Varför är geomodellen hemlig?

Vem har ansvar för förhållandena under markytan? Om ansvaret är tydligt, innebär det att vi bygger den bästa anläggningen? Och i så fall, i vilket avseende – funktion, ekonomi, hållbarhet? Så, vem tar ansvar för de geotekniska förhållandena? Eller, är det ens den frågan som är den viktiga?

I det nyligen avslutade utvecklingsprojektet CoClass för undermarksbyggande upptäckte vi att mycket av det tolkningsarbete som görs i projekteringsskedet förefaller vara till väldigt lite nytta. När vi satt tillsammans med entreprenör och i detalj beskrev projektörens respektive entreprenörens vardag och process insåg vi att de ofta ganska avancerade geomodeller som tas fram av projektören i planskedet får entreprenören aldrig se. De stannar hos byggherren. Trots att det i projektörens avtal allt oftare står att en geomodell i 3D ska levereras.

Varför är det så? Svaret brukar vara att ”- Det ansvaret lägger vi på entreprenören” eller ”– Det beror på entreprenadformen”. Märkligt tycker jag, det bör ju ligga i byggherrens intresse att berätta så mycket som möjligt om de geotekniska förhållandena när man nu har lagt pengar på att ta reda på dem. Till entreprenören skickar man i förfrågan endast med faktarapporten, MUR – Mark-Undersöknings-Rapport – så att entreprenören kan göra sin egen tolkning av geoförhållandena inför sin anbudsräkning.

För att försöka förstå och förändra detta förhållningssätt i branschen jobbar Tyréns tillsammans med Skanska nu i utvecklingsprojektet Etappvisa BIM-modeller för byggskedet. Idén är att hitta en metodik så att vi blir bättre på att dela information med varandra. Målen är flera och tydliga:

• Skapa mer värde ur de geomodeller som tas fram i projekteringen
• Kvalitetssäkra geomodellen
• Effektivisera hela arbetsflödet från fältunderökning till färdig anläggning
• Minska antalet tvister

Det är häpnadsväckande vilka effekter vi stöter på. Här är två exempel:

1. Entreprenörens måste själva bedöma volymen bergschakt, baserat på de geotekniska ritningarna I MUR, som bara innehåller fakta och inga tolkade jordlagerföljder el dyl. Trots att den projekterande konsulten har gjort en bergmodell.
2. I en totalentreprenad med djupa schakter där det ska dimensioneras stödkonstruktioner med avancerad FEM-beräkning, kanske tom i 3D, har entreprenörens beräkningsingenjörer endast faktarapporten MUR att utgå från. Trots att den projekterande konsulten har lagt mycket tid och kraft på att ta fram en full jord/berg/vatten-modell i 3D. Varför får entreprenören inte tillgång till den modellen? Istället börjar de om med att dra streck mellan borrhålen på georitningarna för de olika jordlagren, grundvattennivå och bergnivå osv.

Det rimliga borde vara att en redan framtagen geomodell skickas vidare till nästa aktör i kedjan så att det fulla värdet kan utnyttjas. Vilken nytta gör den annars?

I Etappvisa BIM-modeller för byggskedet är de utlovade leveranserna delmodeller som passar entreprenörens olika skeden i byggskedet. Exempel är:

• Modell över underkant matjord
• Bergmodell
• 2D- eller 3D-modell, inklusive geotekniska parametrar, i just de sektionen/volymer där geotekniska FEM-beräkningar ska utföras för tex spontdimensionering.

Modellerna ska levereras till entreprenören av den projekterande konsulten i ett digitalt format som entreprenörens programvaror kan hantera utan handpåläggning, tex utsättarens program SBG, maskinguidningsprogrammen från Topcon eller Leica eller geokonstruktörens Plaxis.

Vad händer om byggherren är öppen med geomodellen, tar ansvar för den, och kopplar förfrågan till entreprenören till en specifik och väldefinierad geomodell så att alla räknar på samma förutsättningar? Vad händer om avtalet med vald entreprenör kopplas till en geomodell som byggherren tar ansvar för?