Förvaltningsgeomodeller – det måste vi ha

”Thanks for a great talk. Your team have done an impressive job, to get everything together to such an efficient workflow. When I talk to my colleagues in the petroleum industry they have been struggling with exactly the same problems when trying to communicate data and geomodels between different systems, stages and players, but never managed to solve it. I´d like you guys to take part in a new discussion on how to solve this issue also in the Society of Exploration Geophysicists (SEG).”

Orden uttalades av Rick Miller, ordförande i SEG och en världskändis i seismikvärlden, då han i måndags kom fram till mig efter min presentation som inbjuden talare vid the 5th International Conference on Engineering Geophysics, i Al Ain, Förenade Arabemiraten. That made my day. Ännu en gång predikade jag behovet av standardiserade dataformat och överföringsformat, databaser och öppna data, tillgängliga med enbart webverktyg för att bland annat kunna dra större nytta av hela den geotekniska verktygslådan och på så sätt leverera bättre geomodeller än idag. Något som jag blir allt säkrare på saknas i större delen av världen och i alla georelaterade discipliner. Det blir därmed allt tydligare att vår satsning på CoClass som klassningssystem för att göra våra geotekniska data och modeller helt BIM-kompatibla, i kombination med GeoBIM som databas, är det bästa i sitt slag på denna planet.

I ett annat föredrag presenterades det hur effektivt Singapores stadsutvecklare kan jobba med planering av den så kallade undermarksrymden eftersom de har sådan ordning och reda på alla sina geotekniska data i en egen databas. Med så liten tillgänglig yta och så stor befolkning behöver Singapore utnyttja platsen under markytan allt mer, tänka volym istället för yta, och då gäller det att kunna göra bra geomodeller och också ha koll på vad man stoppar ner för anläggningar – ledningar, parkeringshus, energibrunnar, tunnelbanor, pålar, sponter – under markytan. Jag kallar det en förvaltningsgeomodell, som är som ett ”levande dokument”, en modell som kontinuerligt utvecklas i takt med undersökande och byggande och som kan utgöra ett fantastiskt uppdaterat underlag för planering. Sådana förvaltningsgeomodeller måste vi förstås skaffa oss i alla svenska kommuner.

En annan intressant effekt av det begränsade utrymmet i Singapore är att de allt mer utnyttjar så kallade passiva källor som energikälla för seismiska undersökningar. Det innebär att man sätter ut geofoner (som mäter markvibrationer) som vanligt vid seismiska undersökningar och sedan låter man geofonerna mäta under lång tid, typiskt ett antal timmar. Alla vibrationer som genereras av trafik, tunnelbanor, fläktar, hissar mm, i en stad generar kontinuerligt vågor i marken. Genom att på sinnrika sätt filtrera och utnyttja statistik kan man utnyttja detta, i vanliga fall så kallade, brus som signalkälla för att beräkna ljudhastigheterna på olika nivåer under markytan, djup till berg, sättningsmoduler osv. Den stora fördelen är att man slipper stänga av trafik mm.

Förvaltningsgeomodell, kom ihåg det.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg