Fälterfarenhet – som Youtube-generationen ser det

Den gångna veckan deltog jag i Visualization of 3D/4D Models in Geosciences, Exploration and Mining på Uppsala universitet. Två spännande dagar där förkortningarna VR och AR var flitigt förekommande. Jag imponerades av hur otroligt snabbt dessa tekniker har fått fäste inom geologi och mineralprospektering. Både som undervisnings- och utbildningsverktyg och som verktyg för framtagning och tolkning av geologiska modeller i olika form. Och i gruvbranschen används de också i stor utsträckning för att simulera och träna olika arbetsmoment, alltså i direkt arbetsmiljösyfte. Bilderna ovan är utsnitt från www.ausgeol.org. En websida med undervisningsmaterial där man kan klicka sig fram till intressanta geologiska lokaler via kartor och zooma in ända ner på mikroskopnivå, med massor av tillhörande metadata – bergart, mineralsammansättning, geokemi, man kan klicka på en stuff och interaktivt snurra på den i 3D, zooma in mm.

De allra första fungerande VR-utrustningarna dök upp redan på 1980-talet men iklädd en VR-hjälm såg det då mer ut som att man hade ett kylskåp på huvudet. I modern form kom jag själv i kontakt med tekniken 2013, då som visningsutrustningar på universitet. Och idag är de i en till geotekniken och bergtekniken närliggande bransch fullt implementerade. Vad kan vi samhällsbyggande undermarksdiscipliner ta till oss av det?

Som civilingenjörsutbildad med fokus på geoteknik och med en ganska god inblick i de olika svenska lärosätenas Väg och Vatten-utbildningar (el motsvarande) konstaterar jag att de senaste åren har den lilla georelaterade fältdel, vi snackar enstaka dagar, som för 20 år sedan fanns nu har monterats ner ytterligare. Eftersom jag inte tror på någon förändring är mitt tips till lärosätena, eller kanske Svenska Geotekniska Föreningen eller Bergtekniska Föreningen, därför att snegla på ovan typ av möjligheter. Vi skulle kunna ta fram fantastiska undervisningsmaterial för geoteknik, bergteknik, grundvatten, miljögeo mm.

En annan intressant reflektion, och drivkraft, får man av den enkät som man på University of Tasmania gjorde efter att ha använt VR-tekniken i några kurser för geologer. Den absoluta majoriteten av studenterna svarade att man tyckte att det digitala, virtuella, materialet var fullt tillräckligt för att lära sig geologi. De behövde inte vara ute i fält. Svarsalternativen var: Fältexkursioner är nödvändigt, En kombination av fält och VR är det bästa och Det räcker med det virtuella materialet.

Men det är kanske inte så konstigt. Är man uppvuxen med Youtube, där allt man behöver veta går att hitta, och med en 12-funktionsmus i handen, hur ska man kunna tro att det finns en nytta med att vara ute och känna på och se det naturliga materialet? Det måste vi förhålla oss till.

If you can´t beat them, join them.