Skönheten ligger i att våga

Vi anser oss vara ledande samhällsbyggare. Låt det sjunka in. Ledande. Det förpliktigar. Vi ska inte bara hålla jämna steg med branschkollegor, regelverk och uppdragsgivares krav. Vi ska leda branschen framåt, mot ett bättre samhällsbyggande. Lyckas vi med det? Jag åkte till Nashville, USA, för att stämma av hur vi ligger till inom geoområdet. Där genomfördes för ett par veckor sedan ”VM i geofysik på land” – Symposium on Applied Geophysics for Environmental and Engineering Problems (SAGEEP) – där utförare och forskare träffas för att berätta för varandra om sina senaste landvinningar avseende markundersökningar. De flesta presentationer landade i 3D- och 4D-visualiseringar, exemplen med drönartillämpningar var många, LIDAR-mätningar likaså, och med det följer enorma datamängder och då blir punktmolnshantering något man måste lära sig att hantera, vilket i sin tur innebär krav på automatiserade utvärderingar och dataanalyser. Avseende drönare för direkt georelaterade undersökningar, dvs metoder som ”kan se ner under markytan” är spaningen att det ännu så länge bara är magnetometri-utrustning som är tillräckligt lätt för att kunna bäras. Men var så säkra, inom några år kommer vi att kunna göra TEM, VLF, markradar etc med drönare, och på väldigt kort tid täcka flera hundra gånger så stor yta på samma tid som vi gör med mätningar på marken idag. De resulterande geomodellerna som är leveransen från geo till den fortsatta projekteringen kommer både att vara framme mycket tidigare och ha mindre osäkerheter.

Men hur ligger vi själva till då, som utförare inom samhällsbyggnad? I många avseenden leder vi, utan konkurrens. Vi har en del att inspireras av avseende enstaka metoder, men när det gäller användningen av resultaten och implementeringen av desamma med vår projektering, dvs att ta in geomodellerna i våra CAD-modeller, låt oss kalla det BIM-mognad, är ingen på den nivå där vi är. Jag hade en presentation med titeln ”Communication of geophysics in infrastructure projects”, vilken jag exemplifierade med Varbergstunnel-projektet, där mitt budskap var att de fantastiska geomodeller som nu kan produceras måste nå hela vägen till ”slutkunden”, dvs in i projekteringen. Av frågorna jag fick och av diskussioner i pauser med både forskare, utförare och instrument- och mjukvarutillverkare är det uppenbart att ingen i hela världen har den effektiva metodik och de effektiva verktyg och system som vi nu har och håller på att utveckla – GeoBIM-konceptet för hantering av stora datamängder, 3D-modellering och samverkan med CAD, CoClass och IFC etc – för att inom kort uppnå full BIM för undermarksrymden och vara verktygsoberoende.

Vi har kastat oss ut, vi har provat vingarna och vi flyger vidare i spetsen av formationen.