Att behålla frågorna på bordet och inte mellan stolarna

Jag fick en dag en fråga som handlade om vad som gör att vi uppnår bra kvalitet i våra projekt. Det första som dök upp i huvudet var att vi har en strukturerad kvalitetsplan i projektet och att vi har koll på egenkontroller och granskningsdokumentation. Nej, men vänta lite nu… för det första så är ju detta bara verktyg som gör att vi kan visa på att vi har koll på kvalitetsnivån och för det andra är det kanske inte dokumentationen som är teamets drivkraft bakom god kvalitet. Förutsättningar för god kvalitet skapas när olika discipliner arbetar tillsammans och på så sätt får varandra att förstå respektive disciplins utmaningar. Vi hjälper varandra att hålla koll på att förändringar som sker i projekteringen inte ställer till det för någon annan och vi minskar risken för att saker faller mellan stolarna. I mina senaste uppdrag är det just detta som har varit den stora vinningen med att arbeta med VDC-metodiken.

Jag som skriver detta inlägg heter Jessica Ekberg och arbetar som uppdragsledare och projekteringsledare på Tyréns. Uppdragens storlek och art har varit väldigt varierande under min tid som konsult. Jag har t.ex. jobbat med bygghandlingsprojektering för mindre broreparationer, tidiga åtgärdsutredningar för uppdatering av järnvägssträckningar, järnvägsplaner för västlänk och varbergstunnel och nu senast projektering för linbana i stadsmiljö. Det är en brokig samling projekt men det är just det som gör att jag tycker att mitt jobb är så spännande. Att få vara med och skapa team av specialister och projektörer som når uppsatta mål för något som kanske få av oss har varit med om förr.

Ibland är det just i de lite mer udda projekten som det är enklast att skapa förutsättningar för att inte tappa frågor mellan stolarna eftersom det är så tydligt att vi behöver ta hjälp av varandra för att komma framåt. Ingen är riktigt på sin hemmaplan och självklarheterna är få. Men visst är det så att det är egentligen rätt få uppdrag som är så självklara att vi vet precis vem som gör vad. I uppdraget som jag arbetar med mest just nu pratar vi mycket om att saker ska vara “vi-klara” inte bara “självklara”, för det är först när vi har samma bild av frågan som vi vet att vi är på den gemensamma vägen mot målet.

Bilden nedan är tagen under ett ICE-möte i projektet och får symbolisera just det här med att vi når bäst resultat när vi hjälps åt med lösningarna. På bilden diskuterar arkitekt och konstruktör tillsammans med kalkylator och produktionssakkunnig den, utifrån just detta uppdragets mål, bästa lösningen för utformningen av taket på en linbanestation. Det är förstås inga revolutionerande nyheter att vi har arbetsmöten med olika discipliner involverade men i och med VDC-metodiken så upplever jag att vi får med tänket i hela arbetsprocessen, från det att vi formulerar mål som är tillämpbara för alla i projektet till det att vi delar med oss av framgångsfaktorer och förbättringsområden att ta med oss i framtida uppdrag.

Alexander frågade i förra inlägget hur vi använder BIM i våra projekt. Utmaningar som jag ofta får till mig handlar om att lägga modellarbetet på rätt nivå, särskilt i tidiga skeden. Fortfarande upplever jag en del motstånd i att “skissa” i 3 eller fler dimensioner men som med så mycket annat i den digitala världen går även denna utveckling i rasande fart. Precis som Alexander är jag övertygad om att BIM är ett värdefullt verktyg för att skapa förståelse för utmaningar i projekten och en gemensam syn på vart vi är på väg. Vi kan tidigt hitta konflikter mellan olika delar i anläggningen men också tydliggöra hur anläggningen fungerar i omgivningen. Snacka om att skapa förutsättningar för god kvalitet!

En fråga att fundera på till nästa gång; vilken är den stora vinningen med att arbeta med VDC i ditt uppdrag?

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg