Om vikten att förstå sin omgivning och dess potential

Två av Tyréns kompetensområden – Landskap & Ljus och Analys, Strategi & Planering – samlas efter en intensiv utbildningsdag i Malmö

För några veckor sedan samlades kompetensområdet Landskap & Ljus i en härlig utbildningsbonanza i Öresundsregionen. Under en intensiv helg fick landskapsarkitekter och ljusdesigners från Tyréns nationella kår möjligheten att fördjupa sig i vad man skulle kunna kalla vikten av att förstå sin omgivning, och sedermera potentialen den har till att prestera.

Mycket har hänt sedan många av oss vid skolbänken blev lotsade genom bland annat Kevin Lynchs och Gordon Cullens metodiker i landskapsanalys och förståelsen av rumsliga sammanhang. Det som än idag räknas – och ofta godkänns – som landskapsanalyser är i många fall enbart beskrivningar av befintligheter, och jag är helt övertygad om att det är fler än Tyréns’ gestaltande konsulter som känner frustration över att yrkeskårens analyser inte alltid når ända fram. Således var det mycket opportunt och framförallt välkommet att landskapsarkitekten Bengt Schibbye tog sig tiden att förklara sin syn på saken på lokal i Malmö.

Människan lever i landskapet och landskapet lever i människan löd devisen när seminariet satte igång. Den traditionella landskapsanalysen ter sig onekligen strukturalistisk där redovisning av bland annat stråk, noder och landmärken gör sig gällande. För landskapets del, dit analysen som föreligger åtgärden hör hemma, kan en sådan typ av analys i olika projekt resultera i direkt negativa konsekvenser och effekter – det är helt enkelt inte tillräckligt att berätta om ett befintligt landskap och hur en åtgärd i detsamma kan komma att påverka en specifik plats.

En god idé och likväl fungerande metodik i landskapsanalysens initiala skede är den så kallade befaringen; tillfället då flera kompetensområden får tillfälle att besöka en plats eller en sammanhängande, större rumslighet. Man bäddar då för en diskussion utifrån landskapets befintliga egenskaper, vilka kan vara naturvetenskapliga, kulturhistoriska, visuella, estetiska, fenomenologiska och så vidare; en grund för det vidare arbetet i vilket den traditionellt strukturalistiska analysen kan vara en del av. Målet med analysen är därför inte enskilt, utan strävar efter att uppnå flera olika delmål.

För den som trots allt vill ha en bestämd definition på vad målen med landskapsanalys kan vara, skulle man kunna förklara det med termer som dialog och konfliktlösning. Där har befaringen en betydande roll, precis som brukarmedverkan – två sätt att se på landskap i olika skalor. Förhoppningsvis flyttar denna dialog fokus från hur man minimerar en åtgärds skada på en plats, till hur en åtgärd påtagligt kan förbättra densamma; man kommer alltså ett steg längre i förståelsen av hur ett landskap uppfattas av de som brukar det.

Enkel skiss som visar förhållandet mellan hur expertkunskap och lokalkännedom kompletterar varandra.

Metodiken känns både självklar och sympatisk. Däremot ställer den en rad utmaningar för oss som dagligen arbetar med landskapsgestaltning. De axplock ur landskapsanalyser som jag beskriver ovan ger utan tvekan detta arbetsmoment en stark dignitet, men det kräver också beställarens förståelse för att en landskapsanalys både tar lång tid att genomföra och att den många gånger är komplex till sin natur; i gestaltningsarbetet är landskapsanalysen dessutom en förhållandevis liten del av uppdraget, varpå tidigare nämnd frustration gör sig gällande. Särskilt lyckosamt är det då att jag sällan arbetar ensam.

Tyréns’ kompetensområde Analys, Strategi & Planering bidrar stort till att jag som landskapsarkitekt kan utföra ett adekvat arbete. Till exempel arbetar våra bebyggelseantikvarier och samhällsplanerare ofta med landskapsanalysen som huvudsyssla, och det är deras analys av det befintliga som jag får lov att ta med mig i utvecklingen och sedermera gestaltningen av en plats. På så vis ställer sig Tyréns mycket konkurrenskraftigt gentemot många andra samhällsbyggarföretag – jag tvingas nämligen aldrig till att förhålla mig till ett slags tabula rasa – det oskrivna bladet – utan kan alltid känna mig trygg med att jag får tillgång till ett gediget underlag i gestaltningsprocessen.

En av mina närmsta kollegor, bebyggelseantikvarien Anna Reuter Metelius, skriver bland annat här om hur samhällsutveckling och bevarande går hand i hand med varandra när man bland annat vill exploatera med olika syften, om metodutveckling i planeringsprocesser, och vidare om hur Tyréns aktivt använder sig av sina många kompetensområden för att arbeta holistiskt i varje projekt, stort som litet.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg