Antikvariskt perspektiv ger hållbar utveckling
I det här blogginlägget lämnar jag över ordet till min kollega Stina Hagelqvist som är bebyggelseantikvarie och arkitekturhistoriker på Tyréns. Här reflekterar hon över hur vi kan bevara kulturvärden och nå klimatmål genom att riva mindre och återanvända mer.
2023 revs det kulturhistoriskt värdefulla och uppmärksammade kontorshuset av Berg & Thelaus Arkitekter, ytterst på udden i Marievik vid Liljeholmen i Stockholm. Huset stod färdigt så sent som 1982 och fick en livstid på 40 år. Kontorshuset bidrog till en karaktäristisk siluett och höga miljövärden genom sitt exponerade läge. Byggnaden i sig var grönklassificerat av Stockholms stadsmuseum och tillskrevs höga arkitektoniska värden på grund av sin särpräglade gestaltning.
Experter från Tyréns tog i ett tidigt skede fram ett kulturhistoriskt underlag och en antikvarisk konsekvensbeskrivning av detaljplanen som vann laga kraft förra året. Rivningen av kontorshuset skulle ur vårt perspektiv få stora negativa konsekvenser för kulturvärdena och dessutom påverka riksintresset Stockholms innerstad och Djurgården. En rivning har också ett stort klimatfotavtryck i form av utsläpp från själva rivningsprocessen, hanteringen av rivningsavfall och transporter, och redan uttagna naturresurser som kostat på klimatet.
Inte bara ses postmodernismens byggnader idag som kulturhistoriskt värdefulla, och som självklara årsringar och kulturmiljöer, utan även frågor om resurshushållning, livscykelperspektiv och klimat har kommit att bli absolut nödvändiga faktorer i all planering och allt byggande. Hållbar samhällsutveckling får inte bli en papperstiger utan måste praktiseras. Här förenas frågor om livslängd och beständighet med antikvariska perspektiv.
Hela Marievik står inför en förändring, från industri- och kontorspark till främst bostadsområde och kan således förstås som en del i den gradvisa utflyttningen av verksamhetsområden från stadens centrala delar till mer perifera. Några andra byggnader än det uppmärksammade kontorshuset planerades också att rivas till förmån för nya bostäder. Det var 2011 som stadsbyggnadsnämnden i Stockholm beslutade om att ta fram en ny detaljplan; före Agenda 2030, Parisavtalet och den akuta klimatkris vi står inför idag.
Stadsbyggnadsprocesser tar tid och mycket hinner hända mellan beslut och färdig detaljplan.
Stadsbyggnadsprocesser tar tid och mycket vatten hinner rinna under bron från det att ett beslut om utveckling av ett område fattats till att en färdig detaljplan har antagits, för att inte tala om till att befintlig bebyggelse rivits och området bebyggts och/eller förtätats. Så mycket vatten rinner att byggnader och miljöer hinner omvärderas, omvärldsanalyser genomföras och nya frågor ställas. Utvecklingen av Marievik i Stockholm, är ett sådant exempel som visar på hur tiden hinner ifatt en detaljplaneprocess.
Byggnadskomplexet var unikt med sitt grafiska uttryck, sina fasadmaterial och punkthusets krönade måsvingetak.
Tyréns analys av kontorshuset i Marievik identifierade flera värden och kvaliteter. Byggnadskomplexet var unikt i sin volymbehandling och gestaltning med sitt grafiska uttryck, sina fasadmaterial, punkthusets krönande måsvingetak. Inte minst byggnadens fasadmaterial: rostfri plåt, sintrat tegel och betong, vilka förutom att bidra till byggnadens karaktäristiska grafiska uttryck också var av hög teknisk kvalitet. Särskilt plåtfasaden var väl utförd och borde i sig motiverat ett bevarande, inte minst ur ett livscykelperspektiv och av hållbarhetsskäl.
Ett antikvariskt perspektiv är nödvändigt om vi ska uppnå en verklig hållbar samhällsutveckling som omfattar såväl ekologiska, sociala som sociala perspektiv. Genom att göra så lite som möjligt, minimera omfattningen av åtgärder ändringar samt återanvända hela byggnader snarare än enbart komponenter och byggnadsdelar i det cirkulära kretsloppet, kan både kulturvärden bevaras, klimatmål nås genom minskade utsläpp av växthusgaser och politiken för gestaltad livsmiljö sättas i verket. Ett Kinderägg med tre ting i ett, helt enkelt.
Stina Hagelqvist, bebyggelseantikvarie och arkitekturhistoriker