Svårigheter med hållbara drivmedel

I slutet av oktober arrangerade Avfall Sverige en temadag om hållbar upphandling. Förutom att jag och kollega Janne fick förmånen att berätta om ändringar i den kommande reviderade mallen för upphandling av avfallsinsamling handlade dagen också om bland annat kravställande för hållbara drivmedel vis upphandling av avfallsinsamling.

Förnybara och hållbara drivmedel har blivit ett område där det är svårt att veta vad som är rätt. HVO (hydrerade vegetabiliska oljor, en förnybar dieselkopia) har blivit ett populärt förnybart bränsle. Det kan användas i dieselmotorer direkt och har inga problem med kyla. Men en aspekt som jag aldrig hör diskuteras är utsläpp av partiklar. Det är välkänt att partikelutsläpp från dieselmotorer är ett problem för luftkvaliteten. Eftersom HVO är kemiskt identiskt med diesel och förbränns i samma motorer bör väl partikelproblematiken kvarstå?

Jag lärde mig en hel del nytt på temadagen. Till exempel att ytterligare råvaror för HVO-tillverkning i Sverige mer eller mindre saknas och att i princip all HVO som produceras utomlands produceras av palmolja eller restprodukter från palmoljeframställning, vilket inte är att betrakta som särskilt hållbart. Mest intressant tyckte jag nästan var att HVO kan användas som flygbränsle och ersätta flygfotogen!

Det här att tro att ett drivmedel ska kunna ersätta de fossila är ju inte ett rimligt antagande. Flera olika lösningar kommer att krävas. Drivmedlen ska ju inte bara vara förnybara utan hållbart producerade också. Alla aspekter gör att det är svårt att veta hur man ska ställa bra krav på drivmedel i en upphandling.

Själv kör jag gasbil och hoppas kunna fortsätta med det. Biogasproduktionen har ökat de senaste åren, men branschen har det tufft. Återkommande osäkerhet om skatteförutsättningar är en aspekt och en annorlunda infrastruktur jämfört med flytande drivmedel är en annan.

Gastankning av sopbil 2 JF

Tankning av biogasfordon

En annan aspekt av drivmedelsfrågan är miljömärkning. Före temadagen hade jag irriterat mig på reklamkampanjen som ett av de stora oljebolagen har haft om världens första Svanenmärkta diesel. Då jag först såg det tänkte jag att det måste vara ren HVO (hydrerade vegetabiliska oljor, en förnybar dieselkopia). Jag blev därför förvånad att konstatera att det är en diesel med 50% förnybar andel (HVO). Bättre än vanlig diesel förstås, men jag blev lite förundrad. Jag började kolla andra drivmedel och konstaterade att fordonsgas som säljs av ett bolag också har Svanenmärkning. Det är fordonsgas som innehåller biogas och naturgas. Företag som endast säljer biogas har ingen Svanenmärkning på sitt drivmedel, trots att de med råge rimligtvis uppfyller kraven. Min slutsats är att det givetvis handlar om resurser. Miljömärkning Sverige (som administrerar Svanen) är ett icke vinstdrivande företag. De tar ut avgifter för att finansiera granskning av ansökningar, utveckling av kriterier och marknadsföring av Svanenmärket. Avgifterna är en ansökningsavgift och en årsavgift baserad på den miljömärkta produktens omsättning.

Funderingarna kring Svanenmärkta drivmedel gör att jag genast börjar fundera på andra märkta varor. Om drivmedel med diesel kan Svanenmärkas, hur bra är då egentligen tvålen, disk- och tvättmedlet med samma märke som jag brukar köpa? Är de också helt enkelt bättre än andra, men egentligen inte särskilt bra?

svanar

Svanar

Det ska vara lätt att göra rätt brukar det heta. I det här fallet är det svårt att veta hur man gör rätt.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg