En socialt hållbar avfallshantering i praktiken – del 2 Christiania
Detta är en fortsättning på ett tidigare blogginlägg jag skrivit där jag berättade om avfallshanteringen i Ekostaden Augustenborg. Som ni kanske minns så var kontoren i Linköping och Norrköping på en studieresa i Köpenhamn i september och det var då jag stötte på de två exemplen som dessa blogginlägg handlar om. Det andra exemplet, som jag ska presentera i detta inlägg, stötte jag på den dag på studieresan då vi själva fick välja fritt vad vi ville besöka i Köpenhamn.
Utflyktsmål med ekoprofil i Köpenhamn
Jag hade inget klockrent besöksmål som jag hittat och verkligen ville besöka. Jag jobbar med många olika saker inom miljö och många arbetsuppgifter är svåra att ta på och relatera till en plats t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar, ledningssystem, livscykelanalyser m.m. Geoteknikerna hade det lite enklare och kunde t.ex. besöka det geologiska museet och Vattenkompetenserna kunde åka till en stadsdel och kolla på lösningar för dagvattenhantering. Så jag började googla och sökte på ”gröna besöksmål Köpenhamn”. Då hittade jag följande artikel på Vagabond (Det största resemagasinet i Sverige):
Satsningen på sopsortering och återvinning lockade mitt intresse. Därför bar det av mot Christiania!
Värdet av saker
Det som direkt mötte mig i Christiania var återanvändning! Överallt längs stadsdelens gator stod gamla ting som väntade på att få nytt liv. Många av oss kanske hade kallat mycket av sakerna för skräp bara för att vi är så bekväma med att köpa nytt. Det är så enkelt idag att klicka hem nya produkter som kommer direkt i brevlådan. Men i Christiania verkade det som att gamla saker togs tillvara och fick ett nytt liv och kanske ett nytt användningsområde. Sakerna längs gatorna hade ett värde för invånarna och identifierades inte som skräp.
Den färgglada återvinningen
Källsorteringsstation Christiania
Det andra som mötte mig var källsorteringsstationerna som fanns på många ställen i stadsdelen. De var utformade för att hantera en mängd olika materialslag som samlades in till återvinning. Stationerna var kreativa och färgglada. De var verkligen inbjudande och det kändes som glädje kunde uppstå vid ett besök på stationen för att källsortera. Många källsorteringsstationer brukar vara trista, icke inbjudande och utrymmena går i samma färgskala. Helt tvärtemot hur det ser ut i Christiania. Källsorteringsstationerna i Christiania var inte undangömda utan placerade mitt i gaturummet vilket bidrar till en känsla av trygghet och naturliga mötesplatser. Placeringen bidrar även till att källsorteringen blir en naturlig del i vardagslivet eftersom stationen passeras på vägen till vardagliga händelser. Till exempel så går invånarna förbi stationen på vägen till arbetet.
Det tredje jag reagerade på i Christiania var hur måna invånarna var att ta hand om platserna i stadsdelen. Jag såg en man som besökte källsorteringsstationen för att lämna lite material till återvinning. Han såg att det låg ett plastlock på marken framför ett kärl som någon tappat vid besöket på stationen. Mannen böjde sig ned och plockade upp plastlocket och slängde det i kärlet för plastförpackningar. Hur ofta händer detta i ett soprum i Sverige? Finns det någon som källsorterar en annan människas avfall? Eller hur ofta händer det att någon plockar upp en godispåse som ligger slängd på gatan? Visserligen har det blivit inne med plogging, att jogga och plocka skräp samtidigt, men det är inte så ofta man stöter på människor som ploggar på stadens gator.
Samhörigheten till stadsdelen
Sammanfattningsvis fick jag intrycket av att de boende i Christiania värnar om sin stadsdel och känner en samhörighet till platsen. Christiania särskiljer sig från andra platser i Köpenhamn. Färgval, detaljer och variationen av miljöer i stadsdelen får invånarna att känna en samhörighet som stämmer överens med deras egen identitet. Därför värnar invånarna om platsen och tar hand om den vilket samtidigt skapar förutsättningar för en socialt hållbar avfallshantering.