Elektronikskrotets irrfärder

SVT sände i helgen ett avsnitt av Dokument utifrån om export av elektronikskrot (tillgänglig 25 dagar till). Är man i branschen är man nog medveten om att avfall inte alltid hanteras som det ska. Olagliga gränsöverskridande avfallstransporter har då och då uppmärksammats. Men att läsa lite fakta och lite siffror gör inte att man får en bild av vilka problem det orsakar. Inte som att se bilder på människor som arbetar med kemiska processer, t.ex. syrabad, utan skyddsutrustning. Läckaget av miljöförstörande ämnen är  stort. Jag har svårt att ta in vidden av de miljö- och hälsoproblem som blir följden av hanteringen.

Elprodukter

Elektronik, ännu ej skrot

Konsumenterna inom EU betalar en återvinningsavgift vid köpet. Avgiften avser att täcka kostnader för en korrekt återvinning inom EU. Det är olagligt att exportera elavfall från EU, men tyvärr stannar avfallet inte i Europa trots det. Det som exporteras märks ofta som begagnat, men mycket fungerar inte. Från USA är det fullt legalt att exportera elektronikskrot. De som i slutändan tar hand om avfallet får inte heller del av återvinningsavgiften.

En journalist i Ghana samlar på delar från elskrot där den ursprungliga ägaren framgår. Journalisten har besökt bland annat Storbritannien för att försöka få svar på hur offentliga verksamheters gamla datorer har hamnat på soptippen i Ghana.

Länder i Afrika samt Kina är de största mottagarna av elskrot från Europa och USA. De metaller som sorteras ut i dessa länder kan i slutändan hamna i en produkt vi senare köper. Man kan undra hur många sjukdomar och dödsfall metallerna har orsakat när de återvänder.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg