Det synliga avfallet

Bussen skumpar fram på de slingriga bergsvägarna. Jag åker nattbuss och sitter bekvämt tillbakalutad i min stol, slumrandes. Då och då rycks jag upp ur min sömn av att jag bokstavligt talat flyger ur stolen. Det går undan på de tomma vägarna. Chauffören manövrerar bussen skickligt och får mig ibland att tro att jag lever i Harry Potters värld där bussar kan få vilket möte som helst utan att krocka eller köra av vägen. Till slut är jag framme.

Under 4 månader var jag utlandspraktikant på en organisation i Dharamsala som ligger i norra Indien. Organisationen ansvarar för avfallshanteringen i stan och ser till att gatorna hålls rena. Det är ett tufft jobb. Det är dåligt betalt att jobba med renhållning och arbetet har en låg status i samhället. Infrastruktur saknas för insamling liksom en plan för avfallshanteringen.

Det var min andra vistelse i Indien så det tätbefolkade landskapet och de svällande sophögarna kom inte som någon chock. Avfallshantering har alltid handlat om att råda bot på ett praktiskt problem. Ingen blir glad av att se ruttna bananskal och gamla blöjor ligga och skräpa på gatorna. När det dessutom luktar illa och drar till sig skadedjur förstår de flesta att det blivit ett riktigt problem.

Kossor som äter sopor på stadens soptipp.

Kossor på stadens soptipp.

I Sverige har vi lyckats bra med att gömma vårt avfall. Vi har rena gator, är duktiga på att källsortera och har avfallsförbränning i världsklass. Så bra att det är lätt att glömma hur mycket avfall vi faktiskt producerar. Nedskräpningsproblematiken i Indien synliggör ett stort globalt problem – ökade avfallsmängder. Även om vi blir bättre och bättre på att hantera vårt avfall måste vi bli starkare inom avfallsförebyggande. Se till att den där osande skräphögen aldrig uppstår.

I den indiska delstaten Himachal Pradesh där jag höll till har man tagit ett steg mot minskade avfallsmängder och ett mer hållbart samhälle genom att förbjuda plastpåsar. Kläder och andra konsumerade prylar packas ner i tygpåsar medan frukt och matvaror läggs ner i hemmagjorda tidningspåsar.

Jag hoppas att vi i Sverige, och EU, kan inspireras och ta lärdom av liknande exempel. Om vi ska leva inom planetens gränser krävs en mer hållbar konsumtion som inte leder till ökande avfallsmängder. Alla kan inte åka till Indien för att få ett uppvaknande. Men man kan börja tänka på hur mycket sopor man faktiskt ger upphov till under en dag. Det är dags att börja sopbanta.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg