Vägen till en givande medborgardialog?

1-årsdagen för masteruppsatsen om framgångsfaktorer vid medborgardialog

För ganska exakt ett år sedan på dagen lämnade jag in min masteruppsats i samhällsplanering till Stockholms universitet, och tog ett djupt andetag. Jösses. Vilken lättnad. Jag var klar med studierna och redo för arbetslivet. Uppsatsen hade jag skrivit i samarbete med Tyréns och forskningsprojektet Decode, och lyckligtvis gick min ex-jobbstid ganska flytande över i en anställning. Först tog jag dock en tiodagars-semester och åkte hem till Trollhättan för att få träffa min nya systerson för allra första gången!

Systerson Vidar fyllde nyss 1 år, liksom min masteruppsats.

Masteruppsatsen är än idag mitt livs största verk. Något jag gjort alldeles själv och som resulterat i något väldigt fysiskt och greppbart. Tack och lov fick jag dessutom skriva om något jag verkligen brinner för – framgångsfaktorer för muntlig kommunikation vid medborgardialog i stadsutvecklingsprojekt. Det är så givande att få studera lösningar istället för problem, även om det förvisso delvis är problemen man studerar för att kunna hitta dess lösningar.

Kaotiska samrådsmöten

De samrådsmöten jag själv hade varit på privat sett var väldigt frustrerande, eftersom jag som samhällsplanerare i publiken kunde se och förstå hur ofta budskapet från tjänstemännen på scen lätt kunde missuppfattas av publiken. Jag såg och hörde hur kommunikationen om stadsutvecklingsprojektet och om planeringsprocessen förvreds i luften och hur den mottogs på ett helt annat sätt hos de medborgare som var där och lyssnade. Åhörarperspektivet saknades i hur sakerna kommunicerades. Och jag tänkte för mig själv: ”det är ju allmänt känt att kommunikation är otroligt svårt, så undrar vad de har för utbildning de som står där framme?” Svaret är troligtvis planarkitekt, samhällsplanerare eller liknande. Och så vitt jag vet finns det ingenting i utbildningen som förbereder en planarkitekt inför att stå inför en samling frustrerade människor och bemöta deras vassa synpunkter, ofta ideologiska eller politiska frågor och framförallt – deras känslor.

Vägen mot förståelse

Min kära mamma (som ni kan ana på bilden ovan) har under hela sitt yrkesliv jobbat inom socialtjänsten, och trots att hon inte har kunnat prata om det med mig p.g.a. sekretess har hon ändå lyckats inspirera mig. För titta – inom det hon har arbetat hittade jag ju ett helt vetenskapsfält om just mänskligt bemötande, kommunikation, dialog med frustrerande människor osv. Så jag började googla. Och mamma gav mig några böcker.

Efterforskningarna ledde mig onekligen in på spännande ämnesområden: beteendevetenskap, konflikthantering, sociologi, psykologi…! Det jag framförallt upptäckte var att det är väldigt forskningsmässigt eftersatt just kring hur man kommunicerar, inte bara om vad. Speciellt gällande muntlig kommunikation. Och hur man kommunicerar muntligt om stadsutvecklingsprojekt till medborgare fanns det i stort sett ingenting om.

Känsla av sammanhang

För att göra en lång historia kort så gjorde jag en intervjustudie för att ta reda på svårigheter och framgångsfaktorer vid samrådsmöten. Sedan gjorde jag en tvärvetenskaplig korsanalys mellan svårigheterna/ framgångsfaktorerna och hälsoteorin känsla av sammanhang (kasam) om hur meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet kan användas som ledord för att överkomma svårigheter (se mer i nästa stycke). Det resulterade bland annat i en schematisk modell som ni ser nedan, där framgångsfaktorer har sammanställts och matchats med ledorden i teorin.

Modell över framgångsfaktorer för muntlig kommunikation vid samrådsmöten med Kasam som utgångspunkt.

Känsla av sammanhang (kasam) är kort sagt en tankemodell som fokuserar på salutogena (hälsofrämjande) perspektiv – dvs fokus på resurser som bibehåller och förbättrar utvecklingen mot hälsa. Detta till skillnad mot det patogena perspektivet, vilket är det vanligaste förhållningssättet inom sjukvården, som istället fokuserar på hinder och brister. Det salutogena perspektivet ger alltså svaret på varför människor trots påfrestande situationer och prövningar mår bra. Det är ett användbart förhållningssätt (även i privatlivets relationer eller karriärmässigt), som alltid fokuserar på att lösa problem genom att främja styrkor och som börjar appliceras allt mer även inom ledarskapsforskning. Kasam innefattar en kombination av människors förmåga att bedöma och förstå sin situation (begriplighet), hitta motivationen att röra sig mot hälsa (meningsfullhet) och att även ha kapaciteten att göra det (hanterbarhet). Jag har alltså använt teorin för att ge en djupare och tematisk förståelse för svårigheter och framförallt möjligheter till främjande av styrkor i den muntliga praktiken vid medborgardialoger.

Kontentan

Vad jag vill säga med allt det här är att Kasam är en galet intressant teori, som man som sagt kan applicera både i yrkeslivet och privat, på större grupper eller på enstaka individer. Sedan vill jag också uppmuntra er till att göra oväntade kopplingar till andra vetenskapsfält när ni stöter på problem som behöver lösas. Vissa hävdar ju att det är det som innovation är – att kombinera två befintliga idéer på ett nytt sätt.

 

Är ni nyfikna på att läsa mer:

Min masteruppsats: http://www.decodeprojektet.se/media/1051/madeleine-almqvist-masteruppsats-klar.pdf

Centrum för salutogenes på Högskolan Väst: https://www.hv.se/mot-oss/organisation/salutogenesis/kanslan-av-sammanhang/

Läs gärna också det relaterade inlägget från kollegan Tomas Kruth om att ”Hur är viktigare än vad” inom samhällsplanering. ”Den enskilda åtgärden har mindre betydelse, sättet man processar fram åtgärden på är viktigare.”