Svenska Tyrénare på besök i London

En annan realitet

Jag och ett gäng Tyrénare var under förra helgen på studieresa i London och fick höra om många spännande projekt och uppleva en annan realitet vad gäller samhällsplanering. Vad sägs till exempel om planering av ett privat bostadshus med en budget på 90 miljoner pund? Privatpersonen ville nämligen bland annat anlägga en helt ny sjö samt bygga ett hus helt i glas. Totalt genomskinligt alltså. Förvisso långt ute på landsbygden i en skog, men ändå. Vad hade ni byggt om ni hade 90 miljoner?

Vi fick även lära oss om Europas största infrastrukturprojekt – Crossrail, där en ny tunnelbanelinje på 42 kilometer med 10 nya stationer ska byggas tvärsigenom under Londons innerstad. Om vi trodde att svenska städer var problematiska och krångliga att bygga i eftersom alla ”enkla” byggytor redan är tagna, kan ni tänka er komplexiteten i London – en stad som redan år 1801 hade ungefär lika många invånare som Stockholm har idag. En så tidig utveckling har gett ett stort arv av strukturer som är en aning svåra att anpassa till moderna behov, vilket blev väldigt tydligt i tunnelbanan som är världens äldsta. Där var det riktigt varmt, trångt och hade en luftmiljö som tydligen innebär att 20 minuter spenderade där är ungefär lika illa som att röka en cigarett. Om det var tillgänglighetsanpassat? Nja. Men skyltar finns i alla fall som uppmanar en att dricka vatten, för att inte trilla av pinn.

Londons tunnelbana.

Tyréns UK

Allt detta och mer fick vi lära oss av våra kollegor på Tyréns UK och AKT II som gav oss ett varmt välkomnande på sitt kontor i White Collar Factory. De visade oss även sin takterrass, som gjorde mig riktigt sugen på att göra lite jumping jacks. De verkade för övrigt öppna för om någon svensk vill komma över och jobba hos dem, ifall någon är intresserad?

Föreläsning och diskussion med medarbetare från Tyréns UK och AKT II.

Springbana på Tyréns UK:s takterrass med utsikt över stan.

Skillnader och likheter

Infrastrukturmässigt uppfattade vi att det finns många likheter mellan hur planering i Sverige och Storbritannien görs, medan det fanns skillnader främst vad gäller markanskaffning, men även juridiskt, miljömässigt och gällande hur samråd genomförs. Många begrepp som togs upp var bekanta – placemaking, sense of place, parametrisk design m.fl., och så även vanligt förekommande problem. Vi hälsade på Martin Knight på Knights Architects, specialister på infrastruktur och framförallt broar, och han tog upp den ständigt viktiga aspekten att ifrågasätta syftet med alla stadsutvecklingsprojekt vi blir inblandade i. Varför gör vi det här? Hur ska det användas och av vem? Allt för ofta, speciellt i större projekt och kanske ofta som teknikkonsult eller när politiken tar över, är det lätt att fokuset hamnar på att lösa del-problem och detaljer. Då kan det vara lätt att hamna ur kurs. Här kommer jag personligen spontant att tänka på ett stort projekt, för vilket jag skriver samrådsredogörelsen. När man sammanställer kritik och synpunkter från remissinstanser och allmänheten och försöker formulera svar på tal blir det oerhört tydligt ifall syftet är vagt och ifall det har saknats motiveringar till beslut under arbetets gång.

Merchant square footbridge i London, av Knights Architects. Foto av Edvard Sumner.

‘Design for legacy’ och ‘beautiful ordinary’

Martin Knight hade många inspirerande idéer och berättade om sin vision vad gäller stadsplanering. Han har alltid jobbat som arkitekt inom infrastruktur och förklarade att anledningen varför han gillar just infrastruktur är för att det är det mest allmänt tillgängliga man kan bygga. Det är något som alla använder och kan dra nytta av. Han drevs även av ett motto som var ’Design for legacy’, dvs skapa hållbar design som kan gå i arv och som framtida generationer kommer att vilja behålla. I arbetet med att bygga broar till OS-byn 2012 myntade de begreppet ’beautiful ordinary’ – design som är vackert när man ser på det men som inte skriker efter uppmärksamhet eller tar över rummet. Detta tycker jag personligen var ett motto som borde följas lite oftare än det görs idag.

Beautiful ordinary. Stratford City bridge, av Knights Architects.

Vilka var vi som åkte?

Vi som åkte var en grupp Tyrénare från olika kontor ute i landet som tillsammans utgör ledare och deltagare (och i mitt fall administratör) i Infraplaneakademin – en satsning på kompetenshöjning av de personer inom organisationen som har strategisk kompetens inom processledning av infraplaner. Det är ett FoU-projekt finansierat av Sven Tyréns Stiftelse med syfte att möta samhällets behov av kunskap om planprocessen och vad som behövs för att kunna driva ett arbete med infraplaner på ett strategiskt och samordnat sätt, för att undvika stopp och förseningar. Gruppen har träffats under två heldagar en gång i månaden under hösten 2017 och våren 2018 och blivit en sammansvetsad nationell grupp som har delgetts kunskap från både interna och externa föreläsare inom plansamordning och infrastrukturplanering. Därmed har ett brett nätverk skapats och erfarenhetsåterföring både har och kommer att kunna ske i fortsättningen på ett smidigare sätt. Ett sådant samarbete och kunskapshöjning bidrar till ökad kvalitet i uppdragen och på så vis skapar vi möjlighet för Tyréns att fortsätta vara konkurrenskraftiga i de största och samhällsviktiga infrastrukturprojekten.

Från vänster: Tony Karlsson (region öst), Ida Marttila (syd), Eva-Lena Almér (projektledare, öst), Martin Jiwestam (syd), Maria Ekdahl (nord), Pernilla Sjögren (projektledare, syd), Jan Eklund (öst) och Elin Elfving (nord). Deltagare i infraplaneakademin som tyvärr inte kunde följa med på studieresan var Anna Lindström (öst), Karin Rehn (öst) och Sarah Graemer (väst).

Glada plansamordnare att kontakta vid frågor om infraplaner.

 

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg