Nyårsfunderingar inför 2019

Våra städer har alltid förändrats över tiden. Det kan ha varit krig och elände som förstört och ödelagt. Det kan ha varit en ny järnväg som gjort att en by blivit stad. I Kiruna flyttar man staden för att utveckla gruvan. På 50- och 60-talen revs mycket gammalt för att göra plats för den ökande bilismen. Och när snabbköpen kom började vi riva gamla handelskvarter för att bygga åt Domus och Epa. Gemensamt för alla dessa förändringar är att det varit smärtsamt och jobbigt för alla i staden. Oftast har det blivit bättre, men inte alltid. Ta till exempel Domusvaruhusen som ju inte finns kvar. De utvecklades till gallerior som nu ofta stängs och låter sina verksamheter öppna upp mot gatan.

Den omtalade butiksdöden drabbar gamla koncept som inte efterfrågas i samma utsträckning. Nu flyttar handeln gärna ut i cyberrymden och lämnar plats åt kaféer och restauranger för att möta den ökande efterfrågan på sociala mötesplatser. Staden lever vidare och trots olyckskorparnas högljudda kraxande gillar vi våra stadskärnor med dess myller och stadsliv. Och så här kommer det fortsätta. Vi människor ändras över tiden och vi har nya vanor och drömmar. Vi förändras och staden med oss.

Jag hoppas och tror därför att några saker blir mer framträdande under 2019:

  • Fastighetsutveckling blir allt viktigare. Investeringarna för att omvandla utbudet i staden blir allt viktigare. Nya affärskoncept efterfrågar smartare, flexiblare och effektivare ytor.
  • Fler små konceptualiserade verksamheter som också kan fungera som mötesplatser med god logistik och produktflöden, kommer söka sig till våra städer.
  • För att lösa etableringar och motverka tomma lokaler kommer fler städer jobba med etableringsstrategier. Många städer gör det idag och visar att det ger tydliga resultat. Det blir lättare att skapa bättre förutsättningar för verksamheterna, vilket gör att nyetableringar får grogrund.
  • Behovet av att hitta en gemensam målbild, en vision för den framtida staden, har blivit allt viktigare. Utan en tydlig färdriktning kommer alla insatser bara bli tillfällig kosmetika, utan koppling till framtiden. Idag är det glädjande att allt fler mindre städer jobbar med sina visionsprocesser på samma sätt som större städer gör. Problemen och möjligheterna är likartade oavsett storlek på kommun eller stad, det gäller att tänka stort!

Vi människor har en inneboende skepsis inför förändringar. Det är jobbigt att röra sig mot det okända. Vi vet vad vi har men inte alltid vad vi kan få. Drivkraften att skapa något bättre, brukar dock vara starkare än oviljan mot förändringar. Vår vilja att anamma ny teknik är ett exempel. Annars hade inte e-handel, smarta telefoner, och självkörande bilar sett dagens ljus. Men ibland möter man människor som gärna hade sett att vardagen förblev som den alltid varit.

När jag är ute i olika städer och pratar framtid och utveckling möter jag alltid ett motstånd. Man argumenterar ofta mot mina framtidsspaningar och det tycker jag är bra, då tvingas jag tänka nytt. Härom sist var jag dock på ett möte i en stad där flera handlare hade bestämt sig för att hålla emot utvecklingen. De var övertygade om att om man bara väntade lite och byggde lite fler parkeringsplatser så skulle handeln komma tillbaka. En mer framåttänkande entreprenör opponerade sig:

Det går inte att bygga en framtidsvision på att allt ska vara som det alltid har varit.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg