Bildelningstjänster och staden
Bildelningstjänsterna har hittat till staden, förhoppningsvis för att stanna, men vilken nytta gör tjänsterna och tar vi tillvara dess fördelar?
Stockholm har bland de högsta tillväxttakterna i Europa. Det innebär att fler människor ska nyttja samma yta. I innerstaden pågår flera projekt där prioriteringen av färdmedel ändras; bredare cykelbanor, kollektivtrafikkörfält och fler och fler gågator ”poppar” upp. Tillsammans innebär detta att bilen får ge plats åt mer hållbara transportmedel. Eftertraktade parkeringsplatser tas bort och kapaciteten för biltrafik minskar i hela innerstaden. Den sammanlagda effekten av dessa, nödvändiga, åtgärder är att det blir allt svårare och svårare att vara bilägare.
Som ett brev på posten kommer lösningar på bilägarproblemet; delningsekonomin. Bildelningstjänsterna innebär att invånare kan ha tillgång till bil, utan att äga en. En trolig konsekvens av tjänsten är lägre bilinnehav, unga vuxna och kommande generationer som inte behöver äga en bil kan ändå tillgodogöra sig bilens fördelar. Med bildelning skapas en ökad medvetenhet i de dagliga valen, vid ”traditionellt” bilägande tar du bilen av ren vana medan du med bildelning tvingas göra aktiva val för att ens få tillgång till bilen.
Kritiker menar att bildelningstjänsterna är ett sätt för bilföretagen att hitta nya marknader för att sälja fler bilar och att de tar resenärer från kollektivtrafiken. Kanske stämmer, kanske inte stämmer. Det betyder dock inte att de är en bov i stadens utveckling. Vi som planerar för staden behöver börja ta hänsyn till liknande tjänster, dess effekter, och göra plats för den. I Stockholm har IKEA reserverat parkeringsplatser för att ge plats för delningstjänsten Drive Now, Swedavia har också reserverat plats på Arlanda där flera parkeringsplatser finns. Vid T-centralen, Sveriges kanske mest trånga plats, har Jernhusen gjort detsamma. Dessa privata företag (IKEA) och statligt ägda aktiebolag är med och formar den flytande bilpoolens roll i staden för att nyttja dess styrkor och flexibilitet. Det finns dessutom studier som visar på att det faktiskt är tvärt om, att bildelning ökar nyttjandet av kollektivtrafiken (Evaluation Car-sharing, München, 2016).
Vi som planerar staden behöver, precis som de privata aktörerna, vara med och sätta ramarna för vilken roll bildelningstjänsterna ska få för att ta till vara på alla de positiva effekter som medföljer; lägre bilinnehav, effektivare markanvändning, fler elbilsanvändare m.m.
Istället för att vi slår ifrån oss en innovativ lösning borde vi istället omfamna och ta vara på den.