Att mäta är inte allt – Vad ska vi mäta?

Som den naturvetare jag är gillar jag att räkna och mäta. Det känns konkret och då får man fram sanningen. Men efter några års arbete med miljöfrågor i samhällsplaneringen började jag till fullo fatta att mätning bara når en bit när vi ska beskriva exempelvis miljökonsekvenser av det som planeras. Det finns ett antal miljöaspekter där man inte kan säga om 23 är bra eller dåligt. Eller för all del inte kan sättas en siffra på. Vad får rent vatten eller ett stabilt klimat kosta? Hur mäter man värdet på en fornlämning? Vi jobbar med svaren men det kommer fram i en diskussion och inte som en mätbar siffra. Därför ligger filosofen Jonna Bornemarks bok. Det omätbaras renässans : En uppgörelse med pedanternas världsherravälde på min läslista. Jag vill bli bättre på att hantera det som inte kan räknas.

För ett år sedan spelade Tyréns in några korta videofilmer med Jonna inom Decodeprojektet. Hon beskriver fler aspekter från filosofin som kan användas för att förstå medborgardialogen bättre. Dessutom har jag jobbat med Jonna och vet att hon är klok och har nya utmanande idéer på mycket. Det här med filosofi har legat långt bort från mina tankar och jag har sett det som intressant men knappast till nytta i verkligheten. Så fel man kan ha! Ur filosofins tankar kan man få förklaringar på mycket som händer i verkligheten. Filosofi i allmänhet utmanar min hjärna, men med Jonnas förklaring blir det i alla fall enklare att förstå. Men nya tankar tar verkligen tid att bli bekväma.

Vi har ingen aning om mycket

Vad kan ni om icke-vetande? Jag tänkte (innan jag hört Jonna i filmen här) att det handlar om det man inte vet, men kan googla. Inte om man frågar Cusanus , känd filosof från 1400-talet. Han säger att icke-vetande är sånt man aldrig någonsin kan veta till fullo. Man kan aldrig veta exakt hur en annan människa uppfattar saker och ting hur mycket man än förklarar. Vi kan inte veta exakt hur framtiden kommer att bli. Det finns flera möjliga framtider. Vi vet inte vilken som blir sann och det är inget att hänga läpp för. Det är som det är.

Mitt tidigare inlägg handlade om att lyssna och kanske är det så att alla människor känner på sig att det inte går att veta och blir arga när en expert försöker låtsas att den vet hur framtiden ter sig. Experten kan ju bara säga vad avsikten är att framtiden ska bli. Inte veta säkert. Medborgardialoger borde oftare också handla om vad man inte vet och vilka osäkerhetsfaktorer man kan se.

Idag läggs stort fokus på att beskriva allt vi vet så exakt som möjligt. Vi behöver våga utveckla icke-vetandet eller kanske ännu hellre våga utveckla gränslandet mellan vetande och icke-vetande. Hur ser gränsen ut? Vad vet vi? Vad tror vi? Vad tror ni? När ingen vet kan man öppna för en mer konstruktiv diskussion med olika perspektiv. Tanken strider mot normen att vi yrkesverksamma ska ha svar på allt och inte visa blottor i vårt kunnande. Men om vi ser icke-vetandet som en helt naturlig del av tillvaron kanske det blir enklare.

Och apropå framtiden fick jag en kommentar på mitt tidigare inlägg om klimatanpassning. ”Vi kan inte veta framtida klimat. Det är inte nåt som är möjligt att beräkna.” Klimatförnekarna är aktiva men har i det här fallet rätt. Vi kan inte räkna exakt. Men saker finns, även om de inte går att beräkna exakt. Anledningen till att klimatforskarna kritiseras är troligen för att de inte kan säga exakt och när forskarna slirar på de exakta svaren tänker några att även de ungefärliga svaren är falska. Återigen säger jag att även om vi inte vet exakt så måste vi ha koll på vad som är troligt och vara medvetna om framtida risker.

Ratio och Intellectus-Starka tillsammans

För att ändå få någon ordning på vårt vetande har Cusanus delat upp vetandet i

  1. Ratio, det rationella, det vi kan räkna

och

  1. Intellectus, där vi definierar vad vi ska räkna.

De här begreppen blir viktiga i gränslandet mellan vårt vetande och vårt icke-vetande. Vi försöker hitta svar men famlar i skymningen. För att kunna räkna träden måste vi veta vad ett träd är och vad som skiljer det från en buske. För att bygga på måste vi veta vilka grundstenar det finns. Sånt diskuterar vi i intellectus. I vårt samhälle är ratio det vi värdesätter mest. Kan det mätas och räknas är det viktigt i vår kultur.

Jag ser det som att Intellectus mycket handlar om att ge saker ett namn. Har det inget namn så finns det inte. Och hela diskussionen om vad som ska få namn eller begrepp förs i intellectus. Här finns inga rätt och fel, bara olika perspektiv. Det som blir intressant när man tänker vidare, är att vi bara kan räkna det vi har begrepp för. Och siffran blir bara intressant om man är överens om begreppen.

Men när vi pratar om något som är väldigt komplext. Exempelvis begreppet Hållbar stad? Då hopar sig frågorna. Vadå hållbar? För vem? Jag vill kanske inte samma sak som du. Hur gör vi då? Jag vill inte samma sak under min livstid? Vad ingår i Hållbar stad? Vad menar vi med något alls?

Mätning är en sak men vi måste också fundera på vad som inte inryms i det mätbara och vad som heller inte inryms i det nämnbara för att det inte har ett namn. Allt vi väljer innebär att vi också väljer bort. Det vi väljer bort är också viktigt att beskriva när vi formar en hållbar stad. Hur läskigt det än är.

Så begreppen är viktiga. Men även utan begrepp måste vi prata om dem. Ibland kommer man kanske bara en bit. Vi frår inte bli handlingsförlamade även om allt inte är klart. Någonstans i intellectus måste man ju börja spåna loss och skaffa sig begrepp där det saknas för det man vill driva. Och sedan våga testa det som passar i ratio. I medborgardialoger poppar nya begrepp och synsätt upp och det gäller att hålla i sig och lyssna, inte dissa det första man gör om man hör en ny tanke.

Vad händer i samhällsbyggnadsbranschen

I branschen, och i Decodeprojektet, har vi jobbat hårt de senaste åren med att definiera begreppen för en hållbar stadsutveckling. Citylab action är en del av detta och det är mycket positivt att man nu kan hållbarhetscertifiera sin stadsdel. Fortfarande återstår en hel del arbete att verkligen förankra hos alla att det är detta vi vill. En hållbar stad kommer innebära att vissa inte får sin vilja igenom. Så är det självklart redan idag men när det leder till att grupper med makt idag får minskad makt i framtiden till förmån för andra grupper så kanske det inte är lika kul. Diskussionen i Intellectus rasar vidare och vi kommer aldrig i mål. Men som ni förstår är det vägen som är målet. På vägen vill vi samla likasinnande

Decodeprojektet

Vill du veta mer om Decodes olika forskningsfrågor och läsa rapporter. Gå in på hemsidan www.decodeprojektet.se. Decode-projektet spänner över ett antal frågor kopplade till samverkan, organisation och delaktighet. Tyréns har varit inblandad i de flesta av studierna som antingen ledare eller deltagare. Decode och Tyréns har varit djupt inblandade i utvecklingen av process-styrningsdelen i  SGBCs plattform för hållbar stadsutveckling Citylab. Tyréns har också flera certifierade Citylab-samordnare på olika platser i landet. Slutsymposium kommer ske 21 november.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg