Var är vi – vart ska vi?

Detta inlägg vill jag dedikera till alla som fortsätter kämpa trots de normer och strukturer som försvårar vardagen dagligen.

20 år och ute på ett bygge i Istanbul. Min första dag i branschen är kanske inte den mest vanliga. Det var under sommaren efter första studieåret som jag hade ordnat praktikplats hos en turkisk entreprenör i Istanbul. Jag skulle vara arbetsledare och leda människor som hade jobbat sen de var lärlingar i ung ålder.

Förutom min unga ålder var det flera faktorer som gjorde att yrkesarbetarna inte riktigt kände sig bekväma med mig (vissa rentav ignorerade mig). Jag såg ut som dem men pratade lite annorlunda (japp, att prata turkiska med svensk brytning är alltså en grej), jag var försiktig och var ”bara praktikant”. Dessutom är machokulturen något jag tar starkt avstånd från. Några kulturkrockar och diverse andra krockar senare under de två första dagarna ville jag ge upp. Jag var frustrerad.

Jag satte mig i en park efter arbetsdagen och började skriva ner vilka egenskaper jag hade som kunde hjälpa mig att leda denna grupp av människor. Två timmar och en sönderklottrad A4 senare var jag nöjd. Dagen efter gick det väldigt mycket lättare att kommunicera. Det som krävdes var alltså en reflektion över vem jag var, vilka de var och vart vi tillsammans skulle nå. Missförstå mig inte, jag var fortfarande hundra procent jag. Den största skillnaden var att jag tidigare inte hade reflekterat över vilka personerna i teamet var och hur de skulle bemötas.

Denna erfarenhet har hjälpt mig i många situationer, professionella såväl som privata. Inom projektledning är kommunikation ett av dem viktigaste verktygen i ”ledar-lådan” som jag vill kalla det. I fallet ovan var det flera barriärer; språk, kultur, ålder, personlighet, erfarenhet, åsikter. Det räcker dock att man har en liten barriär och helt plötsligt är kommunikationen extremt försvårad. Du har och kommer att stöta på alla typer av människor. Det är viktigt att i sin process för ledarskap alltid tänka: Vem kommunicerar jag med, hur kommunicerar jag det och vilket resultat förväntar jag mig. Lika viktigt är att inte dras med i jargonger och att inte släppa på vem man är.

Det är inte alltid lätt. Jag har stött på hinder och barriärer. Jag har en del faktorer mot mig tyvärr och det har kanske du med. Jag har fått höra om hur jag endast kommer att få tjänster på grund av inkvotering men samtidigt att jag borde fundera om angående mitt val av bransch då jag är raka motsatsen till normen i den, att det är svårt att skapa förändring. Jag kan ge upp och tycka synd om sig själv eller fortsätta kämpa vidare, fortsätta utveckla mig själv och min omgivning, bryta gamla mönster. Jag tänker fortsätta vara jag och bli en hejdare på projektledning, oavsett rådande normer och strukturer.

Istanbul – på färjan över Bosporen

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg