Köp inte en elcykel

Jag har skaffat elcykel och cyklat till och från jobbet i regn och rusk i princip varenda dag sedan i somras. Det har varit en härlig höst men många blogginlägg den här hösten har det inte blivit.  Med många roliga uppdrag och pressade tidplaner är det svårt att ta sig tid med med fritt skrivande. Dessutom har vi gjort stora renoveringar på huset hemma som dragit energi. Jag har ändå mått oväntat bra.  Den mentala styrkan har funnits att inte tillåta alla måsten att äta upp det viktiga livet. Och jag kan inte bevisa det vetenskapligt men jag tror att den låg- till medelintensiva motionen på cykeln bidragit.

Elcykelns förträfflighet

Med en elcykel får man det som är bra med cykling. Jag får vara ute och jag får cykla med den ansträngningsnivå jag har lust med. Jag slipper se Tranebergsbron och Västerbron som stora troll som vill få mig att ge upp. Med elcykel bara susar jag upp. Förvisso kroknar batteriet litet grann och jag får trampa på litet extra för att behålla farten. Men vad gör det. Litet ska det ju kännas att jag cyklar och inte åker moped.

Är det fusk och slött?

En del säger att det är fusk med elcykel. I vilken tävling då undrar jag? Om tävlingen är att späka sig så mycket som möjligt är även racercyklar med många växlar fusk jämfört med en gammal cykel med en växel. Om det inte är en tävling alls utan bara ett sätt att få vara ute och få motion när man ändå är på väg till jobbet kan det aldrig vara fusk. Det förekommer också fnysningar att människan blir slöare och slöare. Det är också komiskt. Som om alternativet alltid är att cykla utan motor. Alternativet kan lika gärna vara att sitta i en bil eller på ett pendeltåg.

Kampen om utrymmet

Som nyfrälst vill jag självklart tipsa alla andra om elcykelns förträfflighet. Eller vill jag det? Vad händer om detta inlägg skulle bli en viral succé och plötsligt alla börjar cykla? Med tanke på att nya budgeten innehåller ett bidrag på 25 % till den som köper en elcykel är det inte osannolikt att det ger effekt. Jag har konstaterat på mina färder att det redan är väldigt många som cyklar i Stockholm. Människor av alla sorter och storlekar. Och något som ligger i färdmedlets natur  är att cyklister har olika hastighet. Omkörningar är därför vanliga. Men det är inte lätt att köra om på ett säkert sätt. Cykelbanorna har tryckts in så gott det går. För det mesta finns det en fil i vardera riktning. Men den filen kan vara så smal att det knappt går att mötas. Har man då nästan lika många cyklister åt båda håll kan man få ligga en bra stund bakom en långsammare cykel och till slut ändå få göra en dum omkörning. Ofta sker omkörningen på gångbanan som något snille någon gång tyckte passade bra att blanda med en cykelväg. Tur att det inte finns så himla många gående överallt.

Är det skillnad på bilar?

Folk älskar att hata cyklister och det finns absolut många som beter sig illa. Jag brukar roa mig med att i sammanhang jag tycker passar säga att ”jag tycker även cyklister ska anpassa hastigheten till omgivningen” . Det brukar leda till en storm av protester och jag fnissar i smyg och låter mig dumförklaras. Nu när jag cyklar varje dag har jag större förståelse (vilket inte är samma sak som acceptans) för en del beteenden. Men tänk er in i om vi ansåg att bilister skulle acceptera samma sak som cyklisterna på sina stora infartsvägar. En smal väg där det precis går att mötas. Mycket trafik i båda riktningar och vissa långsamgående fordon kör i 30 och blandas med snabbare fordon i  70. När sånt någon enstaka gång händer på en smal landsväg dröjer det inte länge innan omkörningar och irritation uppstår. Tänk er detta varje dag och många gånger på samma dag. Någon besserwisser kommer och säger: ”Du får köra i 30 om omgivningen kräver det. Det är trångt i stan. Tänk inte bara på dig själv.” .

Tanken är befängd tycker även jag.  Det finns på något sätt en skamgräns för vad som kan anses acceptabelt för bilar om man inte vill att folk ska bli tokiga. Men för cyklister är detta vardag. Även om bilar numera får flytta på sig så är det långt kvar till cyklisters verklighet på en del sträckor. Det är knappast något att eftersträva heller att trycka till bilar så mycket som möjligt. ”Tänk på att bilister också är människor” som en  kollega en gång sa till mig när jag yttrat mig dumt.

Däremot måste vi tänka ännu mer på att samsas om stadens utrymme och färdmedel borde få ha likvärdiga förutsättningar ur utrymmessynpunkt. Jag har funderat en del på hur vi ska kunna samsas och har en del mer eller mindre uppseendeväckande förslag. De tankarna tar jag en annan gång.

Staden lever

Hursomhelst är det ändå härligt att märka att så många cyklar och så många går och så många åker kollektivt. Och lite kul är det att cykla förbi bilköer så bilar kan var kul de också. Det är något speciellt med en stad som gryr och myllrar av människor på väg någonstans. Vi har alla olika behov och vi behöver lösa det på ett sätt som ger största möjliga nytta för många utan att samtidigt inverka oacceptabelt mycket negativt på enskildas behov. Stadsplanering är rocket science.

Så köp elcykel om du vill ha motion eller köp inte en elcykel om du inte vill medverka till ännu mera trängsel på cykelbanan.

Välj blogg och få våra viktigaste inlägg en gång i veckan direkt till din inkorg